Säger ni som det är - du är inte attraktiv?

Ja, det gör jag. 
Jag brukar förklara långt också hur det ligger till, så att mannen inte tar det lika personligt. Jag brukar säga som det är från ett fågelperspektiv om attraktionslagar, att "kvinnor har svårt att känna attraktion, de känner sig bara attraherade på riktigt till 1% av männen. Jag kan inte fortsätta med dig för att jag känner inte attraktion. Det här är lika jobbigt för mig som för dig, och vi båda är på riktigt lika ensamma, men jag känner bara inte den där dragningen. Det suger att vara kvinna, jag måste fortsätta ensam." Så brukade mina svar till honom att vara ungefär (länge sen i mitt förflutna).

Jag brukar alltid försvara mig med att varje kvinna skulle känt samma i min sits. Men man ska inte träffa random män till att börja med, man ska inte ge någon från internet en chans, inte under några omständigheter. Jag har gjort det förut, och jag kommer aldrig göra det igen. Det är riktigt dumt och farligt. Kvinnor ska välja odesperata, snygga män från sin närma omgivning. Om de inte vill ha en så ska man ha barn själv med donator, och inte ha barn med första bästa som ingen annan vill ha.

Hmm... Många män har klagat på att jag har för små bröst för deras smak. En av dessa anmärkte på det ofta och gjorde mig irriterad, och tyckte synd om mig att kvinnliga blusar inte satt som de skulle på mig o.s.v., vi blev ofta osams om det här. En annan sa att "om vi blir sambos så behöver jag nog köpa silikonbröst åt dig" (vi blev aldrig sambos), och en tredje har sagt att jag borde stanna med honom, för att jag har långt ifrån såna kvinnliga bröst som andra har på dejtingsidorna. Det är vad jag kommer på just nu  //  Ingen av dessa män ville dumpa mig trots att jag har en smått pojkaktig kropp. Det är coolt på ett särskilt sätt, och förstärker min världsbild att män och kvinnor är lika, och enda skillnaden finns... (ni vet var). 

Jag vet nu i efterhand att de gubbarna i fråga var inte mycket att ha i vilket fall som helst, så ingen förlust där (trots att omogna jag led ändå förut för länge sen). Jag fick känna på sann attraktion på försök nr. 10 (man nr. 10), de 9 innan honom gav ett torrt och känslolöst s*x. Det var meningslöst! Kvinnor har det jättejobbigt på det sättet, och ett värre öde än att vara själv är att hamna i ett förhållande där mannen känner s*xlust men inte kvinnan själv. Jag rekommenderar av hela mitt hjärta att inte ge olika män chansen, låt dig inte fångas av någon medelmåtta, utan man vill bara ha det Bästa, för att man är kvinna och en stolt gensållare, och inte en genspridare. Även om det aldrig skulle bli av. Bättre att leva själv om den bästa inte ville ha dig. Kvinnan får inte ut något av sant värde från mannen om inte han är den smartaste, snyggaste, mest empatiska, med tjockt hår, manligt ansikte, m.m.

Jag har för övrigt blivit dumpad av vissa andra p.g.a. för dålig ekonomi, för att jag blivit långvarigt sjuk, och en annan gång för att de inte var attraherade av personligheten.  

Det verkar som om det normala är att inte "hjälpa" människor att förstå sina brister. Social kompetens är kanske att med lätthet och i stunden kompensera för andras brister utan att påpeka dem? En kunskapssfär som kvinnor ofta exponeras för och lär sig att navigera i under uppväxten för att sedan ägna tid och kraft åt att brottas med när beteenden ur denna kunskapsfär ska aktiveras och när den ska stängas av. 

Att påpeka att någon är för kort är ju dumt. Det kan inte människan påverka.  Däremot om någon är tjock går det att påverka.

I så fall har jag varit lite otydlig i mitt budskap. Har du hört talas om myer briggs personlighetstest? Enligt denna finns det 16 personlighetstyper, och vissa är ofta förekommande och vissa är sällsynta. De två vanligaste är ISFJ (majoriteten av alla härinne) och ISTJ (den parallella världen som är lika vanlig som den förstnämnda). ISFJ står för introvert-sensor/jordnära-feeler-planner, och de är "in tune with other peoples emotions", de blir ofta sjuksköterskor eller lärare, och deras hjärngympa går ut på att minnas det förflutna samt traditionen. De övertänker angående dem 5 sinnena, är känsliga, tänker mycket på manliga och kvinnliga roller och på attraktion och sex. BÅDE män och kvinnor kan vara personlighetstypen "The nurse / ISFJ". 

Den andra lika vanliga personlighetstypen var ISTJ, men dem finner man inte riktigt härinne på FL. Detta är en så pass parallell värld, så människor på FL har verkar ha glömt bort att det finns folk som är ingenjörer, businessmän eller annat med fokus på pengar, eller 100% teknik, för folk med lite mindre utvecklad finkänslighet. ISTJ står för introvert-sensor/jordnära-thinker-planner, och de är logiskt styrda, de gör inte saker för att i slutänden få sex. De är mer pengastyrda, men detta verkar inte vara så fel som det låter, eftersom självmordsstatiken säger att ISTJ inte gör självmord. De prioriterar bort sex för att hinna att jobba mer, de brukar ha det stabilt ekonomiskt sett, och även om sex upphör i förhållandet så brukar de inte lämna mamman till sina barn, av logiska samt ekonomiska skäl, och inte känslosamma. De har hjärngympa som behandlar det förflutna mycket effektivt, och att de håller sig till traditioner. Det är så intressant hur den mänskliga hjärnan fungerar! Och dessutom - BÅDE män och kvinnor kan vara ISTJ.

Detta är bevis nog för mig att män och kvinnor fungerar likadant i skallen. De ända skillnaderna kommer ifrån att vi ser olika ut mellan benen. Kvinnor har sådant (!) fokus på graviditet och förlossning, och vi är super försiktiga med att inte råka bli gravida med en idiot. Den rädslan inför att råka bli gravid styr hela våra liv, därför går vi knappt igång sexuellt. Kvinnor är som en Törnrosa och det krävs riktigt mycket för att hon ska vakna. Det krävs en sann prins för att det ska hända något i henne. Jag hatar uttrycket att Det finns någon för alla. Jag vill inte att vi låtsas att det här är en Disney värld, för alla män är knappast prinsar som kommer att göra kvinnan det minsta glad. Jag förespråkar en mycket ensam värld där alla lever för sig själva, och där alla ägnar sig åt själv-utvecklig. Alla borde gå på 1 hobby 3 ggr i veckan, eller 3 olika fritidsaktiviteter varje vecka (1 lektion i veckan för varje), något i den stilen, annars ska man tvingas till psykolog mot sin vilja. Hur få folk på rätt väg egentligen? 

Dessutom, alla här inne pratar om bara sex (ha ha, nu överdriver jag kanske), och ändå vet de inte det mest grundläggande som finns, att män går igång enkelt på kvinnor, och kvinnor är en motsatt pol som knappt går igång sexuellt. Vad är de här inne att diskutera ens? Den mänskliga genen har funnits i 7 miljoner år, och ändå sitter vi här och diskuterar väldigt enkla saker som om människan kom till igår. Det är frustrerande, tänkte de diskutera människors sexlust med 0 resultat i 7 miljoner år till? Jag förstår bara inte. Jag är mycket besviken i alla fall. Om jag hade varit man hade jag varit en kvinnas försörjare, eftersom sex är för mannens skull och inte för kvinnans skull i majoriteten av fallen. Rätt ska vara rätt, om någon av parterna har svårt att njuta så måste man som man kompensera sig och inte be stackaren att dra åt helvete, och hoppa i säng med nästa.

De skillnader som finns fysiskt sett handlar om hormoner som släpps ut från könsorganen. Jag tycker att de flesta personer ska avstå att både ha sex och skaffa barn. Jag märker att män blir väldigt provocerade när en minoritet människor får till ett lyckat sexliv, och någons lyckade sexliv tar bort för många folks fokus från vad som är viktigt på riktigt, själv-utveckling och lärande hela livet. Annars blir man inte depressions-resistent, och många börjar kännas knäppa. De män och kvinnor som är extra känsliga står ofta inte ut med livet om de blir lämnade, så allting talar om att alla borde ha sex med sig själva hemma, och kvinnor ska få barn oftast själva, eftersom de inte kan känna sexuell lust till männen i majoriteten av fallen. Dessa kvinnor vet inte bättre, de har inte tänkt hela vägen runt. Att inte tvingas till sex är bäst av allt, man ska definitivt våga skaffa barn med sig själv. Btw, jag har varit gift, men jag har skiljt mig. Jag gifte mig med den första man jag var intim med och jag blev gravid som 18-åring. Jag är 31 år nu, och en ny barnlängtan hade greppat taget, men det kommer antagligen inte bli fler ungar så som läget ser ut nu.