Ex hotar med familjerätten

Jag tycker att ni SKA gå till familjerätten. Gå med på det. Där kommer hon inse att en del av det hon sagt inte är det allra smartaste. Det kommer hjälpa er att prata igenom saker, ta upp vad som är lagligt att göra eller inte, vad som är rimligt eller inte. 

Sedan behöver ni förestås prata med banken också,. Du kan ringa dem själv och be om råd hur du/ni kan göra runt huset. Ska någon bli utköpt? Ska ni sälja? etc. 

Att ha barnen v.v vill ju de flesta. Synd att du tycker det är besvärligt. Finns många föräldrar som jobbar oregelbundet och då får man lösa det på bästa sätt. det ka ini också få hjälp att prata om på familjerätten. 

Familjerätten är inget man hotar med. Dit går man för att få hjälp med att komma överens. De står lika mycket på din sida som på hennes.

Just det. Vad hon och hennes kompis anser om bostaden är inte nödvändigtvis sanningen. Se till att ni får gjort en bodelning! Och oavsett vem som får bostaden har du rätt till hälften av det bohag ni har skaffat under tiden tillsammans. Du ska inte behöva köpa allting nytt.

Men boka upp Familjerätten själv istället? Ni behöver ju uppenbarligen samarbetssamtal.

Du behöver inte heller sitta och vänta med armarna i kors på att hon ska agera, ta själv tag i situationen istället.

Om ni är gifta, fixa skilsmässopapper om det inte är gjort.

Boka två oberoende mäklare och få huset värderat. Detta behöver göras oberoende av om hon ska bo kvar eller inte.

Boka sedan en jurist för hjälp med bodelningen.

Och om ditt jobb inte lirar med att vara ensamstående förälder så byt jobb. Dina barn är väl viktigare än ditt jobb. Eller?

Jag tycker väl inte att det är direkt besvärligt, det är min arbetsgivare som tycker det. Det har ju fungerat just när vi har haft samma vårdnad om barnen. Är ju inte bara att sluta jobba heller, då står jag utan arbete, och risken är att jag kanske inte får vara kvar om min arbetsgivare får som han vill.

Skulle förmodligen inte funka att jobba natt de veckor jag då är tänkt att ha barnen, sen är frågan, ska de då skeppas fram och tillbaka var och varannan dag eller kommer hon plocka mer umgängestid och börja kräva mig på underhåll och grejor?

Jobba natt, skjutsa barn till fritids och skola, försöka sova nån timme, etc. Nån lär ju passa barn på natten också. Så det säger väl sig självt att det inte funkar.

Blir en himlans massa jobb att leta både bostad och nytt jobb i så fall, något som mitt ex anser sig slippa behöva bry sig om.

Det jag reagerar mest på dock är ju att hon bara tagit sig rätten att göra som hon gör. Och hon vill skynda på allt med hus och barn och bara lägga locket på. 

Inte ett ord när hon lämnar barnen här, får inte veta om de varit sjuka, vad som händer i skolan, det lär jag prata med läraren eller höra från barnets kompisar / föräldrar. Sen när de ska hämtas så de fort in i bilen. Försöker man ringa och prata är det bara korthuggna svar, om ens svar alls.

Men vad vill du själv då? Vad föreslår du? Ni har ju de facto separerat och därmed måste ni vidta vissa steg. Du vill inte ha varannan vecka, du vill inte flytta från huset, det finns inga lägenheter. Alltså det funkar ju inte så. Ni HAR separerat och ni ska inte längre bo ihop. Hur skulle du vilja att detta går till? 

Boka in familjerätten och familjerådgivare så snabbt som möjligt.

jag har själv varit i din sits och vet du? Det kan bli bättre och funka Med kommunikation. Men ibland behöver man höra från en utomstående för att fatta.

barnen går alltid först. kommunicerar man inte så är det inte bäst för barnen. mamman kanske kan ha barnen mer till en början och du får möjlighet att leta nytt jobb eller fixa ett fungerande schema på jobbet. 

läs Igenom föräldrabalken. där står tex att arbetstagare ska kunna förena jobb med arbetsliv.

Har varit i din sits, nästan precis i din sits. 
Jag frågade mig själv vad jag ville, svaret var enkelt. Jag ville vara en bra förälder. 

Jag började söka dagtidsjobb och lägenhet. 
Jag sket ett stort stycke i allt hon hotade med och var rak, den veckan jag har barnen bor jag i huset, punkt. Då bor du var du vill, den veckan du har barnen bor du i huset och jag bor var jag vill. Så gjorde vi tills jag köpte nytt. 

Ring till familjerätten eller socialtjänstens råd och stöd innan hon hinner göra det. Visa att DU är den som tar initiativ till att förbättra BARNENS situation. Glöm inte det, allt handlar om BARNEN när du pratar med dem, du har redan minuspoäng då du är en man så gå inte i fällan och argumententera mot hennes galenskaper. 

Vad för papper har du skrivit på? Ta kontakt med en jurist eller advokat, finns en maxtaxa då det gäller familjerätt på 1800/h tror jag, de kan snabbt avgöra om du satt dig själv i skiten eller om pappret är nonsens rent juridiskt, vilket jag tror att det är. 

Se till att ALLTID ha på fötter och brusa aldrig upp och se till att allt än en gång handlar om barnen inte hur svårt det är för dig att byta jobb. Du säger att du söker nya jobb hela tiden för barnens skull tex. Eller att du ska lösa situationen på annat sätt. 

Lycka till. 

Tycker det är intressant att kvinnor på samma gång kan anklagas för att dumpa barnen på mannen varannan vecka OCH vilja ta barnen ifrån honom. Mannen kan på samma sätt både säga sig vara rädd för att mista barnen OCH tycka halva tiden är för jobbigt. 

Dubbelmoral. 

TS ditt ex vill att du tar halva ansvaret. Vill du inte det så stå för det. Och ja, då får du ju faktiskt bidra med isf underhåll. Det är helt normalt. Du kommer billigt undan. Om du VILL ha kontakt med dina barn så klaga inte över att du har dem lika mycket som mamman.