• Anonym (Exfrun)

    Vems ansvar är otrohet egentligen?

    Ja vem är egentligen den skyldige? 

    Hade jag fått frågan för 10 år sedan hade jag tyckt att svaret var enkelt. Alltid enbart den som är gift eller är i ett förhållande. I dag efter att själv råkat ut för det vet jag inte. 

    sammanfattning av det som drabbade mej. Gift i 20 år. 2 barn. Slutade med att mannen var otrogen med en kollega. Mannens dålig förklaring. Det var hon som la an på honom och var den drivande. ?Hon utnyttjade mej när jag var som svagast. Jag hade aldrig tagit steget?. På den sista punkten tror jag han har rätt, men jag är också helt säker på att hon inte våldtog honom. 


    Anledningen till att mannen var svag. Jag lämnade över projektledandet för familjen till honom en period när mitt liv ställdes på ända. Han klarade inte den biten alls. Jag fick cancer, låg på sjukhuset en lång tid och genomgick tuffa behandlingar. Han fick sköta all markservice. Självklart kanske men han tyckte det var jobbigt, mer jobbigt än att jag var sjuk. På jobbet fanns hon. Jag har träffat henne i samband med personalfester eller när jag varit på hans jobb. Vi kände väl till varandra och hon vår familjs situation. Hon började dyka upp på min mans kontor och ville prata. Han  tyckte hon var jobbig och berättade under den tiden alltför mej. Samma på jobbfester. Hon sökte sej till honom var lite mer närgången än vad som var ok. Han berättade detta för mej också och var rätt arg över det. Det var väl därför jag aldrig såg signalerna.

    Inte förrän jag blivit frisk. Efter jag anat misstankar kollade jag upp hans mejl i datorn. Där fanns allt. Från hennes inviter där han i början sa bestämt nej tills han ett år senare låg med henne. End of story. 


    Jag har funderat mycket över vem som bär ansvaret. Naturligtvis han som är numera är min exman. Men hon. Som kände mej litegrann och våra barn ännu mer. Hon som visste att jag just då var ur spel och varför och ändå passade på att köra sitt fula spel. Är hon helt utan ansvar? Hon som förförde honom genom långt och träget övertalande. 


    Har klurat på det här och vet inte svaret själv. 


    Vad har ni för åsikter om vem som bär skulden? Berätta gärna era egna historier om ni har några.


     

  • Svar på tråden Vems ansvar är otrohet egentligen?
  • Anonym (M)

    Det är ALLTID den som är otrogen som gjort fel. Antingen löser man problemet eller gör slut. Men man går ALDRIG bakom ryggen på sin partner.

  • Anonym (Exfrun)

    Jag kanske på någon punkt är medskyldig också. Inte till att jag blev sjuk men till hur min man kände sej. Så här i efterhand kan jag nog se att han inte fick direkt något fokus från mej under den här perioden. Jag tog nog bara för givet att han skulle kavla upp armarna och bara köra på med det som behövde göras och sätta sej själv åt sidan ett tag. Någonstans  visste jag väl också att han nog inte var kapabel till det, men jag trodde väl ändå att vid ett sånt här läge så skulle han bara bita ihop och göra det. Så här med facit i hand är jag nog mest besviken på att han inte fixade den biten. 

  • Tukt
    Anonym (Exfrun) skrev 2023-02-12 17:06:18 följande:

    Jag kanske på någon punkt är medskyldig också. Inte till att jag blev sjuk men till hur min man kände sej. Så här i efterhand kan jag nog se att han inte fick direkt något fokus från mej under den här perioden. Jag tog nog bara för givet att han skulle kavla upp armarna och bara köra på med det som behövde göras och sätta sej själv åt sidan ett tag. Någonstans  visste jag väl också att han nog inte var kapabel till det, men jag trodde väl ändå att vid ett sånt här läge så skulle han bara bita ihop och göra det. Så här med facit i hand är jag nog mest besviken på att han inte fixade den biten. 


    Du visste att han inte var kapabel till det, men ändå förväntade du det? Det låter lite som en del av ditt problem ligger i orealistiska förhoppningar. Alternativt också att du valt en partner som inte klarar av att ta så pass ansvar som krävs i en krissituation. 
    I mina ögon vore det jobbigare att veta att om en lämnar jordelivet, vilket du ju var mer eller mindre nära att göra, så skulle det inte finnas någon som fullt ut kunde få barnens vardag och behov att lira. Det skulle oneklige skrämma skiten ur mig.
  • Anonym (M2)

    Vad menar du med ansvar? Hur ska man ta det ansvaret? Vad tänker du att kvinnan ska göra, om hon bär ansvaret?

  • molly50
    Anonym (Exfrun) skrev 2023-02-12 17:06:18 följande:

    Jag kanske på någon punkt är medskyldig också. Inte till att jag blev sjuk men till hur min man kände sej. Så här i efterhand kan jag nog se att han inte fick direkt något fokus från mej under den här perioden. Jag tog nog bara för givet att han skulle kavla upp armarna och bara köra på med det som behövde göras och sätta sej själv åt sidan ett tag. Någonstans  visste jag väl också att han nog inte var kapabel till det, men jag trodde väl ändå att vid ett sånt här läge så skulle han bara bita ihop och göra det. Så här med facit i hand är jag nog mest besviken på att han inte fixade den biten. 


    Jag tycker inte du ska klandra dig själv. Du hade fullt fokus på att kämpa för ditt tillfrisknande.
    Då kan man inte som partner förvänta sig att du ska ha energi att ta hand om markservicen hemma eller att du ska orka ge honom uppmärksamhet och närhet.
    Man måste då kunna sätta sig själv i andrahand för ett tag.
    Till syvende och sist så var det ändå han som gjorde valet att vara otrogen istället för att prata om det han tyckte var jobbigt.
    Även den andra kvinnan gjorde fel här som var på honom trots att hon vet om dig och den situation du befann dig i. 
    Så jag tycker att båda har gjort fel här.
    Men klandra inte dig själv. 
  • Anonym (Exfrun)
    Tukt skrev 2023-02-12 17:13:17 följande:
    Du visste att han inte var kapabel till det, men ändå förväntade du det? Det låter lite som en del av ditt problem ligger i orealistiska förhoppningar. Alternativt också att du valt en partner som inte klarar av att ta så pass ansvar som krävs i en krissituation. 
    I mina ögon vore det jobbigare att veta att om en lämnar jordelivet, vilket du ju var mer eller mindre nära att göra, så skulle det inte finnas någon som fullt ut kunde få barnens vardag och behov att lira. Det skulle oneklige skrämma skiten ur mig.
    Ja alltså i vardagen. När allt var normalalt hemma fixade han inte den biten så bra. Att säg att han inte var kapabel till det kanske var överdrivet. Varenda vuxen klarar nog av att rodda ett hem om man vill, Han tyckte det var skittråkigt och hittade alltid på ursäkter och drog på det i det längsta. Jag å andra sidan gillade det så det blev att jag skötte det mesta Och båda var nöjda. Jag visste att han inte gillade men tog det som självklart att han skulle steppa upp och ta över när jag inte kunde. Inte att han skulle göra det jag ville eller på mitt sätt, bara hålla barnen mätta och med någorlunda rena kläder och resten precis som han ville. Det borde man väl kunna förvänta sej?
  • Anonym (,,,)

    Jag tänker så här: det finns nästan alltid förklaringar till varför (dåligt hemma, dåligt självkänsla, dåligt sexliv hemma etc)  - det är just förklaringar. De är dock inte en ursäkt! 

    Man har alltid ansvar för vad man gör. Man kan ha tänkt länge på det där, kanske finns någon som flirtar och vill att man ska ha sex - den dagen man tar steget är det man själv som gör det.
    Skylla på fylla är säkert vanligt, men det spelar ingen roll. Väljer man att vara otrogen så gör man och det är bara man själv som valde det. Knappast så att någon satt med en kniv mot strupen och tvingade någon att vara otrogen. 

  • Anonym (Exfrun)
    molly50 skrev 2023-02-12 17:33:35 följande:
    Jag tycker inte du ska klandra dig själv. Du hade fullt fokus på att kämpa för ditt tillfrisknande.
    Då kan man inte som partner förvänta sig att du ska ha energi att ta hand om markservicen hemma eller att du ska orka ge honom uppmärksamhet och närhet.
    Man måste då kunna sätta sig själv i andrahand för ett tag.
    Till syvende och sist så var det ändå han som gjorde valet att vara otrogen istället för att prata om det han tyckte var jobbigt.
    Även den andra kvinnan gjorde fel här som var på honom trots att hon vet om dig och den situation du befann dig i. 
    Så jag tycker att båda har gjort fel här.
    Men klandra inte dig själv. 

    Jag klandrar inte mej själv för det, men ser det som en del i förklaringen att det som hände hände. 


    Nu med ett par års avstånd till allt är jag inte ens arg på honom längre. Ser han mest som svag och patetisk som inte klarade av att finnas för mej när jag blev sjuk. Ser det lite som att jag kanske drog en vinstlott också. Han visade vad han går för i skarpt läge och det är definitivt inte en sån man jag vill bli gammal ihop med.

  • Anonym (M2)
    Anonym (Exfrun) skrev 2023-02-12 17:44:41 följande:

    Jag klandrar inte mej själv för det, men ser det som en del i förklaringen att det som hände hände. 


    Nu med ett par års avstånd till allt är jag inte ens arg på honom längre. Ser han mest som svag och patetisk som inte klarade av att finnas för mej när jag blev sjuk. Ser det lite som att jag kanske drog en vinstlott också. Han visade vad han går för i skarpt läge och det är definitivt inte en sån man jag vill bli gammal ihop med.


    Så kvinnan gjorde dig en tjänst för annars hade du aldrig fått reda på vilken svag och patetisk man du hade eller vad menar du?
  • ClumsySmurf
    Tukt skrev 2023-02-12 16:57:22 följande:

    Jag tycker otrohet är ett utomordentligt exempel på att saker inte kan vara så förenklade att en ställer upp saker i skuld och oskuld. Det finns totalt för många parametrar och det handlar mer om grader av skuld och ansvar, än att det är en som är boven i dramat.
    Även om en blandar in den bedragna parten så ser man ganska ofta att den inte lyft ett finger för att göra sin del i att relationen ska fundera. Det gör den inte till ansvarig för otroheten, men den kan ha bidragit till en situation som underlättat att otrohet kan uppstå.


     
    Standard svaren "inte svartvitt", "många parametrar", "lite bådas fel" är förenklade.

    "Även om en blandar in den bedragna parten så ser man ganska ofta att den inte lyft ett finger för att göra sin del i att relationen ska fundera."

    man kan ju gissa hur det går för din relation om din fru...
    Jag fick cancer, låg på sjukhuset en lång tid och genomgick tuffa behandlingar.
Svar på tråden Vems ansvar är otrohet egentligen?