Hur kan jag hjälpa och stötta min sambo på bästa sätt?

Du verkar inte ens läsa inläggen ordentligt. Ingen av er "vuxna" kring den här pojken gör rätt utan låter era egna konflikter stå i vägen för hans bästa. 

Vad baseras detta på?
Är föräldraförmågan utredd? När? Att han nu har 2 barn han gemensamt ansvarar för, samt att sonen är äldre borde enbart det utgöra grund för ny utredning.
Och misshandeln, är han dömd?

Du uppmuntar indirekt till det genom att inte svara på varför han riskerar att förlora umgänget om det går till domstol. Lätt att tro att ni döljer något,

Sen blir det inte bättre av att det verkar som pappan hela tiden viker ner sig och sätter sig i omöjliga situationer istället för att sätta lite hårt mot mamman.

Oavsett om det gäller bad eller semesterresa får han väl stå upp för sig själv och sina barn.

Vad är det som hindrar att han vägra svara och istället tar alla ändring i umgängeschema via email eller sms?

Har ju sagt varför. Tanke på var modern sa när de separerade för att få ensam vårdnad, har han det i baknacken. Tippa på tå, så att hans ex inte ska ta sonen ifrån honom. Vill som sagt inte gå in för mycket på det då enligt min uppfattning så stämmer det ej. Hon tyckte ner honom så pass mycket så att nu gör han som hon säger om inte jag sätter ner foten.  Dock vill man ju inte göra det för ofta. Men efter vad hon gjort, så sa jag till min sambo att utöka vill jag att han ska ha, men inte bara när det passar modern. Utan är det utökat så ska det vara på papper så att hon inte helt plötsligt kan ändra sig sen. Att ha den extra veckan på sommaren.  Eller att det blir utökat till varje helg. Han har sitt egna rum här hemma som väntar då han är hemma hos sin mor. Plus att hans syskon saknar honom. Även vi. 

Tyvärr har varken jag, gubben eller hans ex körkort. Men ska han ta badet utöver det som är sagt, så får ju pojkens mor också hjälpa till. Ta han till badet och i så fall utgå i från när vår dotters tid är. Så han kan byta om på båda, och att pojkens mamma sitter med sonen när min sambo och vår dotter är i vattnet.  För att sen jag tar vår dotter ihop med våran yngsta. Nej vi lär inte gå hem då, för gubben vill inte vi ska gå själva i mörkert. Vi får gå samma rutiner som om att det var våran helg, med ett undantag att modern tar sonen när sambon är i vattnet med dottern.  Barnen har lika mycket rätt till sin pappa. Men om vi ska ändra om, så får ju även pojkens mamma ställa upp. 

Okej, om jag har förstått saken rätt (jag har inte läst alla svar) så har ni en dom från tingsrätten där det står specifikt hur mycket pappan får ha hand om sin son. Nu vill mamman att han tar honom 30 min extra, men eftersom det bryter mot domen så kan pappan råka illa ut ifall mamman plötsligt sätter sig på tvären av någon anledning? Jag är inte så inne på familjerätt som märkes.

Mamman har bestämt att sonen, 9 år, ska bada och nu tycker hon att ni ska lösa upplägget även hennes helger, alltså varje helg. Er 3-åring har bad tiden innan, och har också behov av pappatid.

Varannan helg löser ni det såklart, man behöver räkna in alla barn i familjen, men frågan är om han ska ta från sin dotters ensamtid, köra ut dig och bebin och försöka samverka med vad som tycks vara ett tämligen osamarbetsvilligt ex?

Jag har också barn och bonusbarn och vet hur värdefullt det är med ensamtid - för alla barnen. Dottern har dessutom nyss gått från att vara näst intill ensambarn till att ha fått en syster som tar väldigt mycket tid. Kanske vill pappan ta henne till simhallen innan simskolan och simma lite extra ibland? Det är dessutom sent på kvällen och kan vara jobbigt för henne att stanna kvar och vänta efter sin tid?

Mamman till pojken, som var den som tyckte han skulle gå och bada, kan nu inte ens göra iordning honom innan badet? Jag förstår att du inte kan göra det med en bebi på armen, det skvätter ju åt alla håll i de där duscharna.

Ett okonventionellt alternativ kan vara att mamman kommer och gör iordning sin son inför tiden för att sedan köra hem er dotter till er, där du väntar och tar emot. Sedan kör hon hem och pappan kör hem sonen till henne när badet är klart. Då kan pappan ha egentid med både dottern och sonen och du slipper flänga iväg med bebin. Detta kräver förstås att man kan lita på att mamman inte gör eller säger något dumt till er dotter.

Ett annat alternativ är ju att sonen får vara med er hela dagen, från fm till efter badet. För det blir väldigt mycket fram och tillbaka för en 9-åring med 30 min med pappa och sedan tillbaka till mamma. Då kanske det känns mer okej och inte som att ni blir utnyttjade för att mamman tycker det är tråkigt att bada, eller vad som kan vara anledningen. Kanske kan pappan då ta egentid med dottern under er helg, att det känns mer okej när sonen är mer hos er? Då får du lite egentid (+bebin) med hans son också, vilket kan vara väldigt värdefullt! Ett barn kan aldrig få för många bra vuxna i sitt liv. 

Hjälp din sambo att sluta vika ner sig hela tiden
Hjälp din sambo genom att ta sig till en jurist som kan ge honom om hans möjligheter

Kortfattat: Får han fastställt umgänge i domstol anser rätten att han är en fungerande pappa.

 

Ok. Hon kommer alltså få vatten på sin kvarn att han inte kan ta hand om barnet mer.

Jag fattar fortfarande inte hur ni kan säga att ni vill ha sonen varannan vecka när ni inte klarar av att fixa badtiden som är på en helg och ni båda kan vara med om ni vill. 

När jag hade bebis+ två äldre syskon så grejade jag deras aktiviter själv medan pappan jobbade (och han gjorde lika när han var föräldraledig). Visst, ibland var det jäkligt stressigt men det funkar ju om man vill. Din man har tre barn och du har två, det betyder att det blir lite stökigt ibland men det är inte hela världen. 

TS, för att besvara din fråga. Du ska inte behöva stötta din man mer än du gör. Jag tycker du verkar ta på dig väldigt mycket och att du bara det hur jobbigt han har det. Men du då? Det finns två kvinnor i den här historien som får ta huvudansvaret medan din man verkar kunna flyta rätt mycket. Han får steppa upp. Det är jobbigt med delat föräldraskap när man har separerat. Det är det för alla. Under alla dessa år har han inte lyckats hitta ett fungerande förhållningssätt utan det brister för honom, han kan inte säga nej, han vågar itne det ena och det andra. Jag tror att du måste stötta MINDRE för nu verkar det som att alla hans problem hamnar i ditt knä. Mellan raderna framkommer en del. Han behöver ha egentid med er dotter - får jag gissa att det är du som planerat för det? Du tar alla morgnar säger du, för han behöver vila. Det låter som väldigt mycket för dig som är hemma med en treåring och en bebis. På hans umgängeshelger stöttar du upp så att han ska kunna fokusera på sin son. Frågan är: när får du vila? När får du återhämtning? Jag förstår att du får lite panik när du känner att han kommer vara ännu mindre närvarande, men ansvaret kan inte bara läggas på alla kvinnor i konstellationen. Hans ex har sonen på heltid. Det är rätt kämpigt. Hon jobbar inte skriver du och det säger väl en del om hur hon mår? Och hur hennes ekonomi är? 

Tycler det låter som din man kan gömma sig bakom att han är konflikträdd osv men det där får han då ta och jobba med. Hans problem måste han själv lösa. Om han verkligen menar att han inte kan ha sonen på badhuset när det inte är hans vecka så får han säga det. Och stå för det. Det ska inte vara så att han säger ja men sen gnäller över sitt eget beslut - ett beslut som dessutom bygger på att du hjälper till. 

Det här är väldigt vanligt. Kvinnan tar på sig alla problem och konflikter och mannen är helt hjälplös. Men det är inte äkta hjälplöshet, det är bekvämlighet. Hur hade du gjort om det var ditt barn som du bara träffade varannan helg? Fundera på det och utgå från att det du hade gjort kan också han göra. 

+1 kunde inte beskrivit det bättre själv.

Tänk om man någonsin fick uppleva en tråd där en man ställer frågan om hur han kan stötta sin kvinnliga partner?

(i något annat än att gå ner i vikt, då...)

Vill han ha mer vårdnad är ju detta bra att kunna peka på sen? Att mer ansvar läggs på honom.

Ser inte problemet här.

Håller verkligen med här.

Nu har jag bara läst TS inlägg här.

Kontakta familjerätten och be att få ett beslut på enbart kommunikation om ändrade tider via email eller sms. 

Dokumentera alltid när ni har sonen, oavsett plan. Ni kan skriva ner när var och hur, ta foton på sonen (de blir ju datummarkerade), gör det till en kul grej så han inte fattar typ. "Lillasyster vill ta kort, kan hon få ta kort på dig", "Åh, farmor ville ha ett kort efter simningen och se hur glad du är" osv. . Allt ska ner på papper på ett eller annat sett

Det finns inspelningsfunktioner till mobilerna - fixa en sådan och spela in varje samtal. 

Sedan finns det två vägar att gå. 

1) Berätta efter ett par månader att ni dokumenterat allt till bonusens mamma och säg att ni vill att tingsrätten omvärderar beslutet om hon inte håller sina tider som är enligt beslutet.

2) Ni struntar i mamman och går direkt till familjerätten och ber om ett nytt utlåtande baserat på er dokumentation. Ni kan även fråga om möjligheten att åka till Danmark med sonen där. 

Dokumentationen är A och O. 

Tills dess - be om stöd hos någon annan (era föräldrar eller vänner) som kan hjälpa er med bebis och dotter.