När mina barn var små gick de också på simskola olika tider. Den ena hade 16-16:30, den andra 16:30-17. Då åkte jag dit så jag var där till ok 16 med båda, satt med den yngre medan den äldre hade tid, sedan med den äldre medan den yngre hade tid. Sen duschade vi och åkte hem.
Jag fattar inte riktigt varför ni måste vara två föräldrar för att det är två barn på olika tider? Det är väl en utmärkt idé att pappan tar båda barnen dit?
Och om han ändå ska till badhuset så är det väl rimligt att han hämtar upp sin son hos mamman först? Låter lite hårt att hon ska åka dit och lämna. Jag fattar inte varför ni inte försöker vara lite flexibla i detta. Sonen längtar väl efter sin pappa också? Kan ju inte vara roligt att veta att han skulle kunna träffa honom mer men att det inte funkar pga de andra barnen som pappan träffar varje dag?
Jag tycker han ska prioritera sin son med tanke på allt som varit. Det behöver nog pojken.
TS, för att besvara din fråga. Du ska inte behöva stötta din man mer än du gör. Jag tycker du verkar ta på dig väldigt mycket och att du bara det hur jobbigt han har det. Men du då? Det finns två kvinnor i den här historien som får ta huvudansvaret medan din man verkar kunna flyta rätt mycket. Han får steppa upp. Det är jobbigt med delat föräldraskap när man har separerat. Det är det för alla. Under alla dessa år har han inte lyckats hitta ett fungerande förhållningssätt utan det brister för honom, han kan inte säga nej, han vågar itne det ena och det andra. Jag tror att du måste stötta MINDRE för nu verkar det som att alla hans problem hamnar i ditt knä. Mellan raderna framkommer en del. Han behöver ha egentid med er dotter - får jag gissa att det är du som planerat för det? Du tar alla morgnar säger du, för han behöver vila. Det låter som väldigt mycket för dig som är hemma med en treåring och en bebis. På hans umgängeshelger stöttar du upp så att han ska kunna fokusera på sin son. Frågan är: när får du vila? När får du återhämtning? Jag förstår att du får lite panik när du känner att han kommer vara ännu mindre närvarande, men ansvaret kan inte bara läggas på alla kvinnor i konstellationen. Hans ex har sonen på heltid. Det är rätt kämpigt. Hon jobbar inte skriver du och det säger väl en del om hur hon mår? Och hur hennes ekonomi är?
Tycler det låter som din man kan gömma sig bakom att han är konflikträdd osv men det där får han då ta och jobba med. Hans problem måste han själv lösa. Om han verkligen menar att han inte kan ha sonen på badhuset när det inte är hans vecka så får han säga det. Och stå för det. Det ska inte vara så att han säger ja men sen gnäller över sitt eget beslut - ett beslut som dessutom bygger på att du hjälper till.
Det här är väldigt vanligt. Kvinnan tar på sig alla problem och konflikter och mannen är helt hjälplös. Men det är inte äkta hjälplöshet, det är bekvämlighet. Hur hade du gjort om det var ditt barn som du bara träffade varannan helg? Fundera på det och utgå från att det du hade gjort kan också han göra.