Flytta från min sambo eller son?

Han har två ungar som ska betalas för och han gnäller för att du har en?

Herregud alltså.

Vad är det konstiga med det? Han har fortfarande försörjningsplikt över dem två... Ts son är 21. Det är stor skillnad.

Det kan ni i af diskutera. Det går utmärkt att söka studiemedel (som alla andra studenter gör) och flytta hemifrån, även om man pluggar distans. Kan vara den lösning ni behöver för allas er skull. 

Det finns ju ett mellanting mellan att kasta ut honom inom en vecka och inget är löst och att låta honom bo kvar tills han fyller 30. Ultimatum låter kanske hårt, men lite åt det hållet tror jag du får köra med. Han kanske behöver medicin eller terapi eller nåt. Och då måste han ju ta tag i det och det är där du kommer in. Du kan ju följa med om det känns svårt, hjälpa till på alla praktiska vis, men han måste ändå själv ta itu med saker och ting. Det tillhör vuxenlivet. Att göra saker fast det är motigt och jobbigt. Det har vi alla fått göra. En mamma som alltid finns där och håller en i armarna är i längden inte nyttigt.
Det borde ju motivera honom att bli självständig också. Målet för alla barn- de som klarar det pga fysik och psyke i alla fall- är ju att flytta hemifrån. Arbeta, ha ett eget liv, leva som man själv vill. Saknar han motivation till det får du pressa på lite. Det är inte att svika. Att svika är att fortsätta som förr.

Förstår aldrig folk som inte vill att barna ska bo hemma så fort dom blir vuxen, dom är fortfarande dina barn, ja dom är tekniskt sätt vuxen men slutar man direkt ta hand om det liv man skapat bara för åldern? Sen finns det självklart olika situationer också, men det låter ju som din son försöker att gå framåt i livet, han betalar hemma och vad gör det om han bor hemma medans han pluggar? Det är dyrt att flytta och han kanske inte är redo att bo själv än? 

Han har ja, men inte hon.

Gnäller sambon så hade iaf jag inte lagt ett ruttet lingon på hans ungar.

Fast om sonen bor hos er 2 veckor i månaden och betalar tusen kr så har han ju definitivt betalat sin egen mat. Så sambon kan väl knappast klaga över att försörja honom?!
Du är ju med och försörjer hans barn ännu mer då det är 2 stycken som inte betalar sin mat själva och säkert har egna rum så du är med och betalar för större boende.
Vad är det ni hade gjort med hans rum om han flyttat ut?
Varför så bråttom? Det är ju tydligt att han har någon form av problem.
En flytt lär ju ändå komma tids nog.
I storstäderna bor många barn hemma betydligt längre än så eftersom det är svårt att hitta hyresrätt och många föräldrar är snälla nog att låta barnen spara till det under tiden de pluggar istället för att lägga hela csn-lånet på en hyra när de kanske kan slippa att låna en massa från csn.

Tycker det är din sambo som är orättvis. Får se om han själv är lika mån om att köra ut sina egna barn när de slutat gymnasiet..

Han betalar ju tusen spänn, vad fasen är problemet?? Självklart behöver man pusha på lite, men ens barn överger man inte bara för att de fyllt 18.

Din man gillar inte din son/tycker han är i vägen, är det inte där problemet ligger?

Släng ut karln istället!

du behöver prata ihop dig med barnets far. Ska sonen bo hemma hos er båda så ska han bidra
a med försörjningen. Han ska betala del av hyra och el samt mat. dvs han måste ha jobb. Han ska också hjälpa till med att städa och laga mat.

han är vixen. Herregud vad håller ni på med? Jag hade fan barn vid 21 och hade hus

Jag flyttade också hemifrån tidigt. Ville verkligen stå på egna ben och skaffade en billig hyresrätt när jag precis tagit studenten. 

Min lillebror väntade tills han var 24 och hade pluggat en högre utbildning klart.
Under tiden han bodde hemma hade han sparat till körkort och kontantinsats för en br. Har heller inga studieskulder eftersom han aldrig behövde låna från csn.

Jag är kvar i min hyresrätt och har en massa studieskulder och tog körkort väldigt sent. Visst hade jag det jättekul med massa fester och så i min egen lägenhet som ung, men undrar ibland om det verkligen var det bästa beslutet jag tagit att flytta hemifrån så tidigt.

Sen så är det ju andra tider nu med bostadsbrist och allt. Såvida inte ts bor i någon avkrok eller gammal bruksort med stor utflyttning så är nog hyresrätt svårt att fixa gissar jag. Men vet inte hur det ser ut i landet, bostadsbrist är det iaf. 
Du var också väldigt tidig med hus och barn och tror du inser att extremt få 21-åringar är mogna för det, så det är mer du som är den ovanliga här.