Det finns fortfarande tid kvar, innan officiella testdagen visar negativt så finns det hopp!
Och skulle det inte gå vägen denna gång så kommer det göra det någon av följande gånger. Vid vår insättning sa vår läkare att det handlar mest om att bara fortsätta försöka och till slut så brukar det gå vägen. Kanske är en klen tröst, men jag försöker tänka i de banorna så att om vårt foster i magen skulle sluta leva närmsta veckorna så får vi bara försöka igen och förr eller senare kommer det gå vägen. Finns inget annat alternativ än att det kommer gå vägen! ❤️
Vilken peppande läkare
Dom var med på tåget, men fick aldrig rätt mot henne och hon har aldrig erkänt sitt fel, utan lägger ansvaret helt på mig istället. Noll insikt i det med utmattning är. Men men, hon är inte chef längre sen flera år iallafall. 
... Har verkligen inte alls den upplevelsen. Men vi kör ju också via landstinget... Förstår din oro! Extra viktigt med den stöttningen då! 
Tack detsamma!! 
Men så skönt att ni kan få köra på direkt igen! Håller tummarna för att allt ser bra ut och att mensen kommer inom ett par dagar så ni kan få satsa vidare! Hur ser nästa protokoll ut jämfört med förra? Förjävligt och hört att ni inte är de enda! Men oj vilka vitt skilda besked! Så skönt att proverna ser bra ut idag
Har din mens börjat än? Hur mår du idag?
Ja alltså jag tog 3 graviditetstest första veckan 😅 och senast stod det 2-3v. Så gravid har jag jag nog varit. Men frågan är om jag är det fortfarande.
Jag har bokat till nästa vecka och borde vara i ca 6+5 då. Nu är jag 5+6 tror jag.
Alltså enligt min barnmorska ska man inte lita på det så jag har liksom inte velat göra det för att inte stressa över det. För jag måste ändå göra VUL för att det ska bekräftas tänker jag.
Vad är din status? ❤️
Så heja heja!
Men så jäkla skönt, nu kom mensen också så då blir det Köpenhamn på måndag och förhoppningsvis sprutstart direkt :)
Och äntligen kan man få ta en värktablett och slippa denna hiskeliga huvudvärk haha
Min sambo är väldigt med i detta också och ett jättebra stöd, tror en anledning är för han vill ha barn nästan ännu mer än jag och han har varit med på varenda undersökning/möte på Sahlgrenska i denna process och det är han som ställer mest frågor och vill lära sig mer.
nu är det lättare att prata mer om hela den snurra med honom, tidigare i hela göra barn-snurran har faktiskt jag varit ?problemet? då jag har svårt att visa helt och hållet hur jobbigt det har varit och vid alla tre missfall vi haft har det värsta varit att behöva berätta för honom för jag vet hur ledsen han blivit och jag har därför av någon konstig anledning känt att jag måste vara den ?starka? även fast jag absolut inte har behövt vara det. Sen vi startade med IVFen så har han varit den positiva som peppat och försökt få mig att vara mer hoppfull så det har varit jätteskönt för mig som kan vara lite negativ haha. Även inför vårt första ultraljud nu som gravid så var det jag som sa att det finns nog inget levande där medan han försökte få mig att tänka positivt istället och han hade rätt.
Nu senast igår kväll i sängen låg han och läste på i gravidappen om vad som händer i vecka 10 där vi nu är ❤️
Så roligt att höra att han är den som läser på och är den kunskapstörstande i så stor omfattning, annars hör jag bara om att det är kvinnorna som söker info på det viset . Min sambo gör det inte, med rädsla av att typ onda situationen, så jag får berätta allt jag läst eller fått till mig. Han fick dock de sidorna från It start with the egg som berör manligt fertilitet och sen berätta för mig sammanfattningsvis vad den lyfte fram. Kändes fint att dela det tillsammans. Hur andra ser på det är en bra fråga, tror nog det är allt från ej fått ledigt till att han inte anser det vara viktigt nog, eller hon inte anser att det behövs. Kanske gemensam överenskommelse att bara hon går av ekonomiska skäl? Själv hade jag gärna haft med min sambo var gång (och han med), men ja tyvärr har vi inte fått ihop det.
Än då länge är det ingen mens här. Men är inställd på att den kommer komma på måndag. Hoppet är väl dock det sista som överger en som de säger?..
Mathilda88: Åh vilket trist besked att få. Med att du inte har så goda utsikter på att hitta några ägg. Jag hoppas det vänder för dig, det är ju så olika det där från cykel till cykel. Går det absolut inte på egen hand, då hade jag nog gjort som du och använt mig av äggdonator.
Det viktigaste är ju ändå kanske att man får bli förälder.
Sola13: Tänker precis som ni! Så länge man har några ägg kvar så vill man ju använda dem och iaf prova.
Håller tummar och tår för er!
. Ja det känns både rimligast och bäst just nu, ger viss sinnesro att veta att det är plan B och att jag inte måste genomgå femtioelva smärtsamma stimuleringar. Såklart sörjt och gråtit mkt efter insikten att det kan komma behövas, men känns just nu rätt som nästa steg efter de 3 finansierade försöken.