Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Ingen tvekan om att hon är gravid liksom. Det vet jag 100 säkert. Vi bor i samma stad å har nåra gemensamma polare. Men om jag är pappan hur fasen ska jag veta det?? Bara att vänta å se. Skulle dock gärna sluppit det här jobbiga me att inte veta vilket. 

Men samtidigt lite konstigt ni inte har någon kontakt, dom som sagt till mig dom är gravida har vi ändå haft en kontakt o dialog,  om det har varit för andra anledningar vet jag inte, kanske dom hade en vilja o fortsätta träffas.

Men man kan inget göra, än o vänta, ringa runt hjälper inte, dom kan inte heller hjälpa med något, processen måste få ha sin gång.
Hon eller någon annan kommer hör av sig om det är du, eller så är det en annan snubbe hon tror mer på.
Någon tjej berätta till mig att en kille kom i henne, tagit av kondom, hon har inget skydd, fick ta dagen efter piller, Det är inte ovanligt man har fler man ligger med i 20-30 års ålder, Vi bruka kalla oss buksvågrar, man träffa ett ONS ena helgen, Man träffar dom igen någon helg efter, kompisen fattar tycke med tjejen, dom frågar om det är ok dom far hem, men visst, vi är inte ihop.
Vet inte hur många gånger det har hänt när vi var vid 20-30 års ålder, man är vänner även fast man varit med varandra.

Ta det bara lugnt.

Din tråd väckte egna känslor hos mig. Jag känner med dig. Jag var indisk ålder när det hände mig. Du kanske läst mitt inlägg. 

Mitt slutgiltiga råd ( jag antar att du vill ha ett - därför du skriver om det här ). 

Försök i första hand få henne att skriva fader okänd. Då slipper du underhåll etc och alla problem. 

Går inte det så försök att samarbeta med henne. D v s gör vad du kan för att få ha umgänge med barnet men var beredd på det värsta ( min situation el liknande) d v s att du blir hindrad att träffa barnet men ändå får pynta. 

Oavsett vad som händer så har du gjort ditt bästa och du kan hitta en ny tjej som är bra och skapa en framtid med. När du gör det säger du sanningen om detta från början. De flesta vettiga tjejer stödjer inte ett sådant beteende ( själviskt beslut ). 

Behöver du ytterligare råd kontakta mig med meddelande. 

/ Danne 

Om du är samma Danne som skrev ovan så har jag läst ditt inlägg. var väl en av skräck storysarna? Jag vette fasen alltså känns bara så sjukt konstigt att kanske bli pappa på det här sättet. Och kanske råka möta dem på stan. Orkar knappt tänka på det.. 

Ja samma Danne. Jag vet men den stora frågan är hur mamman är - samarbetsvillig eller ej ? Der kommer att avgöra. Vill hon samarbeta är det ju inga problem. Dock är det underhåll i 18 år. Det kommer du inte ifrån.

Bästa är om hon skriver fader okänd. Då kan du gå vidare och hon får själv ta ansvar eftersom det är hon som vill ha barnet. Försök få henne att göra det. Skit samma om ni möts på stan. Säg hej bara. 

Det är inte bara att "skriva fader okänd". Gör man det kommer det startas en utredning för att försöka lista ut vem pappan kan vara, där de kan prata med hennes släkt och vänner, som troligtvis känner till TS vid det här laget.

Jag har ju redan snackat me familjenämnden så de vet ju att mamman har tagit kontakt me mig tidigare. jag vill nog ändå veta om ja är pappan eller ej. Kanske inte är så schysst mot barnet att inte tala om att jag är pappan i så fall sen om några år?

Problemet för TS blir att han får ingen vårdnad, hon kan flytta om hon vill.
Vårdnad kan endas förälder väcka talan om i domstol, genom barnets unga ålder, mamman behöver alla föräldradagar, ta alla beslut om ev sjukvård, dagis, skolor, osv, kommer TS inte få vårdnad. Av den enkla anledning att dom känner inte varandra och mamman måste ha fria händer inom alla dessa områden.

Blir lite som Danne berättar mamman har full kontroll ang umgänge, ett litet barn är sjuk ofta, samt barnet har inget behov av umgänge första tiden, detta startar en ond cirkel, mamman kämpar igenom första tiden själv, via detta förstärks hennes mamma känsla, hon ser enbart sig själv som kapabel för att ta hand om barnet.

Vi är många som kan bevittna detta , även via grupper där en massa pappor får genom gå liknande sär behandling att inte träffa sina barn.

Tro att TS barns mamman ska vara helt olik är ett önsketänkande, människan är ett vanedjur, man har i generna att försvara sitt barn till det yttersta. och använda alla medel för att uppnå detta.

Barnets bästa väger tyngre än själva umgänget, vem som bråkar spelar ingen roll enligt lag, ännu värre för en förälder som inte varit med från start, barnet känner inte TS.

Men visst är TS fri och pröva, men vi alla vet att han kommer förlora om det uppstår en tvist. ang umgänge osv.

Man kan som föräldrar dela vårdnaden från första stund eller senare även om man inte är i en relation. Så jo, ts kam kan visst få vårdnad utan att gå till rätten. 

Umgänget är för barnets bästa. Det är barnet som har rätt till umgänge med sin far.

Nej, varför är det så självklart att ts skulle förlora? Vi vet hur den blivande mamman är eller hur hon kommer att vara efter att barnet är fött. 

Visst kan man, men inse sanningen, mamman föder barnet, genom att dom inte har någon faderskapspresumtin som ex gifta har, menas att TS inte får vårdnad per automatik, han måste väcka talan för att få detta, alt mamman ger det.

Men vi alla vet om skola/dagis, sjukvård, söka pass osv kräver bägge vårdnadshavares medgivande. Man tvingar inte mamman att gå med på delad vårdnad, det blir endas hon som bestämmer om vårdnaden, vill hon ge eller ge den är upp till henne i TS situation.

Umgänge är bara för barnets bästa om dom har ett fungerande samarbete, Det som inte framkommer är att flera av dessa pappor levt med barnen första tiden, det är inte som med TS, att man aldrig har haft en relation med mamman, dvs TS får det ännu svårare.
-

enskild vårdnad ges till mamman i 77 procent och till pappan i 8 procent av fallen
-

Ge barn rätt till båda sina föräldrar

Lagstiftningen vid vårdnadstvister från 2006 var tänkt att stärka barnperspektivet och ge barn rätt till båda sina föräldrar. I stället ledde den till fler vårdnadstvister och en ökad andel domar om enskild vårdnad.