Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Jag tycker i alla fall att det är värt att ge det en chans för TS.
Du kan ju,som någon skrev,inte utgå ifrån att alla mammor beter sig som ditt ex.

Typs till nästa gång. Använd kondom om du inte vill bli oönskad farsa...

Jag tillhör dem som tycker att TS ska ta sitt ansvar genom att åtminstone hålla kontakten med mamma och barn. Men när jag läser ditt inlägg blir jag ändå lite tveksam. Det är önsketänkande att mammor automatiskt  ser till barnets bästa. Vårdnadstvister är inte ovanliga och de är aldrig bra för barnet. Att hon manipulerar barnet att välja henne i olika sammanhang är ännu vanligare. Detta måste TS vara beredd på och i vissa lägen kan det kanske vara bäst för alla att följa psykologens råd.

Men mamman kan också vara helt olämplig som förälder, eller den som faktiskt kan se till barnets bästa. TS har trots allt ett ansvar att ta reda på vad som gäller i fallet.

Nä men jag undrade bara om det var
 det var så. Elr så var det samma kille som skrev flera inlägg?

Nej,det tror jag knappast att det var. 

Självklart är det bästa lösningen.

Men det handlar inte bara om att man själv går vidare, får nytt barn, även tjejen som blev gravid går vidare, träffar en ny, får ett till barn o barnen får ett syskon.

Barnet får även en ny pappa, en person som tar över pappa rollen där barnet har helheten av umgänge med den nya pappan, och det blir naturligt att barnet från ung ålder ser den nya som pappa, detta späds på av att nya pappan även är den riktiga pappan för syskonet.

Det var detta psykologen la fram, mitt barn har fått en ny fadersgestalt, därför går barnet in i försvarsställning, barnet har redan en full familj. alla behov är uppfyllda hos barnet, att vända detta ansåg dom som näst intill omöjligt, varav rådet blev, gå vidare med din familj.

Du verkar ju helt förblindad av din egen situation och tror att exakt samma öde kommer att drabba alla andra. Så är det givetvis inte.

Handlar inte om att vara förblindad, det handlar om vad man får för hjälp som pappa när man förlorar sitt barn på detta sättet, man får ingen hjälp alls.

Läkaren kunde sjukskriva mig 2 gånger 3 månader, lev livet, fjällturer, res, umgås med familj, vänner. vill du ha tabletter mot depression det var allt hon kunde göra.

Det tog ändå några år att komma över detta, läst massor om personer som råkat ut för liknande. Alla beskriver hjälplösheten, utlämnad. Det är detta TS måste förstå, chansen att även han råkar ut för detta är mycket hög, dvs bli pappa och inte ens bott med mamman.
Många människor förstår inte detta, hur dömd man blir när man berättar, jag har ett barn jag inte får träffa, alla dömer en direkt, det är just detta som är så skamligt, det blir en dubbel skam, man mår dåligt och blir i sin tur dömd av andra.
Därför är mitt råd till TS lämna det bakom dig.
Mitt ex träffa dessutom en man som själv fick barn med en just innan henne, han träffade inte heller barnet, barnet o mamman bodde i en annan stad. Men så fort dom fick barn, blev det problem för mig. Detta är mycket vanligt.

Så ditt råd till ts är att överge sitt barn? 

Du bekräftar ju bara det jag skrev. Du kan tydligen inte acceptera att en pappas situation kan se ut på något annat sätt än hur det var för dig.