Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Ja, det är läge nu att sälja sin för dyra bostad innan det sker med tvång. Om man kan. Glad att dina föräldrar får en bra pension efter alla slitsamma år, åtminstone påverkas den positivt av goda inkomster, även om det är en klen tröst när man haft sådan otur i livet att man lånade och sen inte kunde betala. Såna historier som får folk att stanna i hyresrätt och ingenting är svartvitt. 

Men för att tipsa om sådant som kan hjälpa folk med små marginaler.. Köp kläder bättre begagnat på exempelvis Tradera. Säg upp alla abonnemang. Man får bra paketerbjudanden som räcker ett år. Sen säger man upp och tar nästa. Och då menar jag tv, bredband, telefoni. Inte tidningar, filmkanaler, rakhyvlar eller andra dyl som inte är nödvändiga. Stryk hämtmat och bio/krog-besök. Säg upp gymkort. Spara till buffert istället för utlandssemester. Hemester funkar fint det med.

Köp inget på avbetalning. Om något nödvändigt går sönder (tvättmaskin, kyl, spis) försök hitta det begagnat. Gör storkok när det är extrapris på ex bog. Gryta o köttfärssås går utmärkt att frysa in.

Svårt säga hur hög buffert man behöver. 2-3 månadslöner är väl minimum. Men är olyckan eller oturen framme kan det vara svårt parera ändå. Se till att ha bra försäkringar är en bit på vägen. 

Ditt inlägg berör och sticker ut här på detta välbemedlade forum. På attityden går att utläsa att de inte ens tror på att den existerar eftersom det endast är upplevs fattigdom som skrivs om i media. Hela valkampanjen och medias rapportering handlade bara om boräntor och villaägares el och bilförsörjning och hårdare bestraffning.
Inte ett ord om de problem som ca 30 % av arbetarklassen tampas med. Att inte kunna ha ett öre över till nödvändig tandvård, att inte kunna köpa nya kläder och skor och vara varm över vintern, att inte ha råd att åka kollektivt, vara fast i trångboddhet för att din inkomst inte räcker till att kunna byta upp dig, för att ditt efternamn är fel och att du väljs bort i urvalsprocesser och aldrig får komma på intervju. Att du inte har råd att skilja dig, inte har hälsan i behåll för att klara försörjningen, inte får hjälp i vården eller av socialförsäkringarna när du verkligen behöver dem.

Cervenka är en av de viktigaste rösterna och eldsjälarna i Sverige.

Att berätta om sin fattigdom på detta forum är som att slänga blodiga köttstycken till hyenorna och något jag aldrig skulle befatta mig med. Det finns ingen empati att hämta när fattigdomen i dessa grupper inte ens tolereras som begrepp med ekonomiska termer och fattigdomsjämförelser, utan genast relativiseras  och ska toppas av någon välbemedlas anektok från sitt tillfälliga besök i studentfattigdomens förlovade land och sin duktighet i att kunna ÖVERleva 2 månader på 2000 kr inklusive allt, med föräldrarna inom bekvämt räckhåll...
Hopplöst!

Om rätt ska vara rätt, så var det kritik att så många lägenheter (skulle vara 20% men blev desto fler) gick till personer som inte uppfyllde kraven. 

Jag kastar hellre bort pengarna för att bo centralt och i ett boende, som troligen skulle kosta det dubbla om jag hade köpt en bostadsrätt med motsvarande läge och standard. Som jag dessutom kan flytta ifrån utan att fundera på att sälja.

Ditt inlägg sticker också ut i tråden, och jag är mycket glad över att du skrev det, trots hyenorna.

Det sammanfattar ändå mycket, utan att du lämnar ut dig själv eller någon annan. Tack för det.

Tack för att du beskrev dig som en livslevande äkta fattiglapp, för det är vad det handlar om, levande människors röst. 

Det kan det vara, absolut. Amorterar man så gör man det till sej själv. Vet många som köpte innan nya reglerna och bor i princip amorteringsfritt och har lånat till insatsen, det är risky.
Men visst kan det vara att kasta bort pengar, speciellt om man bor i nybygge med två takterasser och betalar 25k i hyra varje månad. Då har man råd att komma över ett bra lån och att med hög insats investera i en BR.

Men de flesta av oss har inte en halv mille på banken i insats och skulle inte kunna köpa BR ens om vi ville. Jag är mest rädd för att skuldsätta mej. För man vet aldrig vad som kan hända med ens arbetsförmåga.

Br kan också vara att kasta bort en massa pengar när konjunkturen går ner och bostaden minskar i värde. Vissa måste kanske ändå sälja i den situationen om de inte klarar en högre ränta, blir sjuka eller separerar.
Då är det verkligen att kasta bort pengar. Det är lite som att investera på börsen, finns mycket kunskap att ta del av och följa, men kan också vara ett rent lotteri i vissa fall.

Det finns även fonder ur vilka man kan söka pengar. Man kan köpa allt begagnat, köper nästan aldrig någonting överhuvud taget, man behöver nästan inget. 

Absolut. Jag menar bara att man aldrig gör en vinst med hyrd bostad. Det finns andra fördelar, men inte ekonomiska.

Eller så gör man en ordentlig förlust. Vilket också händer. 
Men eftersom vi inte ser vårt boende som en ekonomisk investering, så är det ett ickeproblem. Vi trivs och bor väldigt bra.