Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Tyvärr är det svårt driva en normal diskussion om detta ämnet då (för) många idag är av åsikten att det antingen bara finns invandrad fattigdom/ alt invandrarnas fel att vi fått mindre pengar till våra egna så de blivit fattiga (men i slutändan är allt invandrarnas fel).

Den andra avdelningen av dessa anser att det är den fattigas fel att den är fattig. Även om inte alla har turen att vara friska, drivna läshuvuden. De anser att de fattiga och sjuka ska svältas till att ta arbeten som ingen annan vill göra och det till en sådan lön att man måste ha dubbla arbeten för att kunna försörja sig (som i USA). Friska rika ska få gå före i sjukvårdsköer. En rimlig a-kassa ska vara för dem som har råd att betala extra för egen inkomstförsäkring. Men grundpenningen ska sänkas förstås..

Nej deras agenda är inte att bekämpa fattigdom utan fattiga.

De inser heller inte sambandet mellan alla jobbskatteavdrag och försämringarna inom vård, skola och omsorg. Nej bättre försämra ytterligare genom privatiseringar så redan rika kan bli ännu rikare. Och är det något de tjänar på är det att hålla underklassen outbildade för då är det lättare slå i dem lögner om att exempelvis allt är invandrarnas fel.. eller de sjuka arbetslösa fuskarna.

Ingen orsak :) Men efter att försökt debattera inom detta i 25 år på nätet så orkar jag helt enkelt inte längre höra korkade argument från de parter jag nämnde. De brukar hänfalla till okvädesord och försökt till diverse härskartekniker. Jag blir uppgiven när jag ser den mentalitet som växt fram. Och med valet i ryggen så vågar även de mest ljusskygga trollen fram under sina stenar för att ljuda sin rasism och sitt klassförakt.

Lycka till försöka bemöta fördomar med fakta. Min erfarenhet är dock att man talar för döva öron.

Men för att tipsa om sådant som kan hjälpa folk med små marginaler.. Köp kläder bättre begagnat på exempelvis Tradera. Säg upp alla abonnemang. Man får bra paketerbjudanden som räcker ett år. Sen säger man upp och tar nästa. Och då menar jag tv, bredband, telefoni. Inte tidningar, filmkanaler, rakhyvlar eller andra dyl som inte är nödvändiga. Stryk hämtmat och bio/krog-besök. Säg upp gymkort. Spara till buffert istället för utlandssemester. Hemester funkar fint det med.

Köp inget på avbetalning. Om något nödvändigt går sönder (tvättmaskin, kyl, spis) försök hitta det begagnat. Gör storkok när det är extrapris på ex bog. Gryta o köttfärssås går utmärkt att frysa in.

Svårt säga hur hög buffert man behöver. 2-3 månadslöner är väl minimum. Men är olyckan eller oturen framme kan det vara svårt parera ändå. Se till att ha bra försäkringar är en bit på vägen. 

Är uppvuxen i familj med inkomst under existensminimum. I hus kilometer från närmsta lilla by. Och då vi hade hus kunde vi (då) inte ansöka om pengar från soc. Samt att min mamma inte kunde arbeta (av anledningar jag än inte förstått eller kommer att göra då hon är död idag). Bilen vi hade lagade min pappa rosthål stort som en knytnäve med hönsnät o plasticpadding. Vi plockade spillved i skogen ibland. Fick potatis av mina morföräldrar. Julklappar köptes på katalog-avbetalning (rovells, ellos, halens). Fick aldrig någonsin en ny cykel, skridskor eller dyl.

När jag fyllde 12 år fick jag ett nes. Jag började gråta och bad dem lämna tillbaka det för det var för dyrt. Men jag tror han hade fått löneförhöjning och tyckte vi hade råd.

Men alla mina minnen var då. Och inte jämförbart med idag. Och själv har jag aldrig behövt vända på slantarna. Inte pga mina enorma inkomster. Utan för att jag alltid varit väldigt sparsam, främst mot mig själv. Och alltid haft en buffert sen jag var 16 år och flyttade hemifrån. Men jag har också haft turen att om så hade behövts backats upp av mina föräldrar vars ekonomi förbättrades markant från det jag blev tonåring. 

Men tips och trix som remsa upp gamla lakan och väv trasmattor. Sticka tröjor isf att köpa. Och blir de för små eller omoderna så remsa bara upp dem och sticka något nytt. Köa på lions-loppmarknad för andra kläder. Lek i skogen det är gratis (fanns ju dock inget internet eller barnkanaler). Spela in din favoritmusik från radion på kassettband. Plocka bär o svamp som du kan sälja. (är väl det enda som fortfarande är gångbart).

Men! och här är det roliga. Jag kände mig aldrig fattig. Nånsin. Vet inte om det beror på vart jag bodde eller tiden jag levde på (eller bara jag). Men det var ingen märkeshysteri eller prylnoja. Inget räkna antal julklappar under granen. Jämföra semestrar med klasskamrater.  Och det fanns de som hade det sämre än oss samt även de som hade det betydligt bättre.