Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Vad vill du uppmana till med den rösten?

Och ja, alla har inte den möjligheten heller. Det borde läras ut i grundskolan, hur viktigt det är att ha en buffert. 

Viktigare än telefoner, lösfransar och fläskläppar.

Det finns absolut stora barnkullar som vi inte sett sedan 40-talet, men också människor som bor fyra personer i en tvåa.

Du skriver att världen ändrades och att en stor del av befolkningen kunde börja tjäna mer pengar. Det stämmer ju, men om alla blivit rikare, varför fortsatte inte utjämningen? Det har att göra med att människor inte önskar sig utjämning lika mycket som de önskar högre standard för egen del.

Då har vi haft precis samma situation förutom att jag hade sliten hyresrätt och du hade bostadsrätt. Du drog förstås det längsta strået på grund av att du hade möjlighet att sälja av din tillgång och hitta en annan bostad.

Jag håller med men även om man vet kan inte alla ha en buffert eftersom inga pengar blir över.

Wow.

Du har inte bemött något jag sagt och hänvisar till Hitler och Stalin. 

Jag tycker inte att du ska försöka tysta mig.

Du som heter Döva öron. Tack för dina två inlägg. Mycket bra. Jag kan inte citera det andra av något skäl men är tacksam för att du kämpade i 25 år för att föra fattigas talan. 

En tvåbarnsfamilj i en två kan flytta till en trea, eller en fyra.

En tio-barnfamilj kan inte flytta till något så värst mycket större än den fem-sex-rummare de redan bor i.
 

Därför att alla blev rikare i ojämna takt. Men ALLA blev rikare. Om alla blir rikare kanske det inte gör någonting att folk blir olika mycket rikare?

Det som händer nu är ju att folk blir fattigare. Det går bakåt, på riktigt, för väldigt många. En del har redan innan så små marginaler att de nu kommer att bli fattiga.

Konstig artikel. De talar om låg ekonomisk standard som ser till enbart inkomst. Inkomsten säger  inte allt. Mina föräldrar tjänade bra. hörde till höginkomsttagare under min uppväxt. Ändå hade vi det riktigt knapert stundtals. Vi hade mat, visst, men mor och far fick kämpa för att kunna köpa bra mat till oss. De hade nämligen förlorat alla sina tillgångar under 90-tals krisen och hade kvar höga skulder på något som de inte ägde. De tillhörde de som fick tvångssälja sitt hus till förlust. Det tog fram till för några år sedan när de kände att de äntligen kommit ikapp. Lagom till att de blev pensionärer. Så nej, inkomst säger inte allt. De var ekonomiska men hade rejäl otur. Gick dock ingen nöd på mig. De lyckades skramla till allt vi behövde, men jag vet att de gick på knäna stundtals.