Anonym (Hjälp!)

Sun 31 Jul 2022 16:26

53 svar

Min 5 åring driver mig till vansinne!

Jag orkar snart inte längre med min son på 5 år. Hoppas att någon här kan ge tipps som jag kanske inte har testad själv än, eller ge mig lite insikt i varför han gör som han gör.

Jag vill påpeka redan innan att jag har vant mig till en psykolog och det ska göran en utredning. Men det tar ju tid och jag måste ju orka tills dess. Dessutom finns det ingen garanti att jag får reda på varför han beter sig som han gör och hur jag kan hantera honom på ett bättre sätt.

Till problemet (varning: det kommer bli långt, för det finns inte ett stort problem, utan många små som var och en för sig vore helt okej att handskas med). Det är också så att det har gått väldig smidig med honom de första 3 åren. Säkert med lite upp och ner, det är ju normalt, men generellt fanns inga problem. Upp till 3,5 år eller kanske till närmare 4 år gick det sämre, och från ungefär 4,5 år och speciellt från några månader innan han fyllde 5 (han fyllde år nu under sommaren) blev det hela extrem.

1. Intryck blir lätt för mycket för honom. Och då menar jag inte i stil med nöjesparker och sånt, utan förskolan. Förskolan i sig är jag nöjd med, lärare och barnskötera är underbara och han känner sig trygg där och har kompisar. Men han är en iakttagare i extremform. Det märktes redan när han var små och jag antog att det blir bättre med åldern. Alltså inte han blir mindre av en iakttagare, utan att förskolan blir mindre jobbig för honom.
Men det gick tvärtom, det blir bara jobbigare och jobbigare. Jag jobbar deltid, så han är på förskolan i ungefär 5, max 6 timmar per dag, ibland tom mindre. Jag ser också till att han har ledig oftas, tex när någon annan kan passa honom eller när jag kan jobba hemifrån i minst en hel vecka i sträck. Ändå är det jobbig och det påverkar såklart hans beteende.
För att förtydliga hur jobbig det är för honom: tidigare var det så att han på fredagr blev trött väldig tidig på kvällen och var grinig på eftermiddagen. Kanske somnar på soffan på eftermiddag när vi läser en bok. Alltså ingenting som jag anser som väldig onormalt. Ibland var det även så lite på torsdagar.
Men sista halva året kan vi ha det såhär varenda dag på veckan! Och somnar han på eftermiddag är han inte pigg och glad när han vaknar, utan tvärtom han gråter och skriker i minst en halv timme, ofast upp till en timme.
Han sover tillräklig under natten - 11-12 timmar vanligtvis. Ibland, när han är extrem trött och lägger sig tidig kan det blir 13 timmer. För det mesta vaknar han av sig själv på morgonen, så han får tillräklig med sömn.

2. Hans beteende gällande att följa tillsägelser och dylikt: han beter sig som jag skulle förvänta mig av ett barn som inte möter någon konsekvens. Dvs. ett barn som har lärt sig att hen behöver inte lyssna för ingen följer igenom, eller som lärt sig att hen får som hen vill bara hen tjatar/grinar/skrikar tillräklig mycket.
Jag är konsekvent av princip. För att jag vet att jag bara ställer till det för mig om jag inte är det. Och för att jag brukar har en anledning till varför jag förbjuda något eller kräver något.
Ändå beter han sig alltså som han gör. Han ger inte upp! Han testar samma gränsar om och om igen, han tyckt aldrig lära sig att de gränserna finns och att de inte kommer att flytta på sig.
Jag vet ju att barn är olika och att några barn behöver bara putta lite på gränsen 2 gånger tills de accepterar att den står där den står och att andra springer hårt mot den 15 gånger innan de är nöjda. Och så testar de gränsen igen då och då för att se om något har ändrats.
Men min son kan kasta sig med huvudet förre mot samma gräns 100 gånger och ger fortfarande inte upp! Jag fattar helt enkelt inte varför han håller på såhär. Han är ju inte dum! Tvärtom, jag tycker han är väldig klok!

3. Han "vill" vara missnöjd. Känner ni till den sortens semestrande som åker på en resa och spenderar en stor del av sin tid till att hitta något att klaga över? Det är ungefär såhär jag upplever min son. Att han aktivt leter efter saker att gnälla och klaga över. Det kan vara saker han annars tycker om, om det inte finns något "bättre" att gnälla över. Har får verkligen oftas känsal att han vill eller behöver vara missnöjd.

4. Han är aldrig tyst. Nu menar jag inte att han pratar mycket - det gör han och det är inte problemet. Jag även större barn som pratade mycket och jag tyckte det är underbart och kul. Visst kan det vara jobbig, men det är ju ändå något bra. Samma med "varför"-fasen.
Men 5 åringen är extrem. Det började när han var lite över 3, kort efter varför-fasen började. Han började då att ställa frågor jämt, bara för frågandes skull, inte för att han ville veta något. Det gick såhär hela dagen och tog nästan knäcken på mig, tills jag fick ett utbrott för jag orkade helt enkelt inte. Typen av hans frågor var sådär: "Mamma, har jag varit på förskolan idag?" när jag just har hämtat honom från förskolan (vi kunde fortfarande vara inne i lokalen!) eller "Mamma, äter jag en banan?" medan han äter en banan. Ja, ni förstår hur jag menar. Det gick sådär hela jävla dagen, utan avbrott.
När jag fick mitt utbrott, det var när vi gick på gatan, kunde man se hur han direkt sekunden efter anstränger sig för att hitta på en fråga där jag inte kan påstå att han själv vet svaret. Man kunde verkligen se i hans ansikte hur det jobbar i hans lilla huvud. Det tog några sekunder tills det kom: "Mamma, när ska bussen köra vidare?" (pekande på en buss som stod vid rött ljus), "Mamma, vem bor där?" (pekande på ett hus framför oss) ....
Det blev lite bättre med frågorna ibland, men än idag, nästan 2 år senare, ställer han fortfarande ett flertal meningslösa frågor varenda dag. Och med meningslös menar jag att det antingen frågor han själv vet svaret till mycket väl, eller frågor där han inte bryr sig om svaret i det minsta.
Eller så frågar han samma sak flera gånger i rad. Direkt efter han fick svaret frågar han igen. Inte för att han inte förstod svaret, för oftas är det väldig enkla frågor och enkla ja/nej svar. Han frågar för att det ska komma ljud ur hans strupe.

Men han blev inte tystare bara för att det blev bättre med frågorna. Han kompenserade med att prata mer istället och de senaste månaderna har han börjat göra ljud. När jag säger "prata mer" menar jag inte vettig prat, utan kommer han inte på något säger han helt enkelt exakt samma sak flera gånger.
Gällande ljud menar jag inte ljud som tillhör leken, de bryr jag mig inte om, utan bara konstiga ljud utan någon mening.
Och såhär går det jämt, hela dagen, varje dag.

Samtidig är det så att han kan leker väldig bra ensam. Han är besatt av tåg sedan ungefär 3 år tillbaka och kan leka i timmar. Mest nöjd är han för det mesta om vi är hemma hela dagen och han kan ligga på golvet och leka med tåget och byggstenar (som oftas, inte alltid, har något med tåg att göra) och andra fantasilekar. Och det gör vi såklart oftas, det flesta veckorna har vi minst en "pyjamas-dag" på helgen.
Och det finns också en sak som fungerar utmärkt, och det är jag väldig glad över: trafiken! Jag kan utan att vara orolig låta honom springa/cykla 100 meter i förväg och vara säker att han stannar framför gatan. Tom när han träffar en kompis framfrö övergångsstället och kompisen och dess mamma/pappa går öder gatan och kompisen säger något i stil med "Men kom, det är grönt, du får gå!" rör han på sig. Så tydligen kan han följa regler eller tillsägelser när han vill, men av någon anledning vill han inte för det mesta.

Usch, förlåt, det blev verkligen lång nu, men jag behöver ju få i allt som är relevant om någon ska kunna hjälpa.
Hoppas verkligen att någon orkar läsa all detta och kan kommer med förslag. Jag bryr mig inte om det är någon som har ett barn som mitt och hittade något som fungerade, eller någon som jobbar med barn och har tipps, eller någon som bara har idéer. Jag är tacksam för alla förslag, för de kan inte göra det värre i alla fall!

Anonym (Teddy)

Wed 3 Aug 2022 22:11

#31

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-03 21:09:58 följande:

Mindre konsekvent? Nej, det gör jag inte, då lär han ju sig att det är helt okej att skita i vad jag säger!

Hur menar du då?

Anonym (Hjälp!) Trådstartaren

Wed 3 Aug 2022 22:20

#32

Anonym (underlätta) skrev 2022-08-03 09:01:32 följande:

Detta inlägg är jättebra, läs det noga! Jag har också ett barn med npf och jag har fått curla jättemycket och vara flexibel. Även om ditt barn inte får den diagnosen kan han ha begränsade svårigheter inom det spektrumet som gör att han beter sig som han gör.

Du skriver att du är konsekvent av princip. Det tror jag är bra när det gäller sådant som godis och riktigt onyttig mat, men många konflikter med barn med npf handlar om sådant som barnen faktiskt inte klarar av, även om det är jätteenkelt för de flesta andra barn.

Du ger inte så mycket exempel där du skriver om din konsekvens, men här är några exempel på sådant som vi behövde anpassa.

T ex kan vissa konsistenser vara mycket obehagliga för barnet, och det kan upplevas som jätteobehagligt att blanda mat. Under en period åt vårt barn bara ett fåtal maträtter. Det är förstås viktigt att se till att barnet år i sig bra näring, men inte att t ex växla mellan olika kötträtter om barnet bara vill äta köttbullar.

Om barnet vill ha hjälp med att klä på sig, gå på toa, äta. Hjälp barnet, i synnerhet efter en dag med mycket intryck. Då kanske barnet är helt utmattat, och det är helt omöjligt att göra även en del som barnet klarar när han är pigg.

Förbered, förbered, förbered. Berätta vad som ska hända. Utgå från samma rutiner varje dag om det hjälper barnet (mycket mer än för "normalbarnet), men var flexible och ändra om det funkar bättre. Det kan hjälpa att ha ett schema med bilder över vad som ska göras på morgonen (klä på sig, frukost, borsta tänder, ytterkläder o s v).

Öva på sådant som barnet inte klarar, men inte för många saker i taget, och acceptera att barnet kanske inte klarar lika mycket som sina jämnåriga. Håll nivån så att han har stor möjlighet att lyckas varje gång.

Se till att ha gått om tid vid aktiviteter utanför hemmet, så att han kan få fortsätta gunga en extra kvart på lekplatsen om han skulle vilja.

Om du är ensam och jobbar deltid kanske du inte har så stora ekonomiska marginaler, men att hitta en barnvakt som mot betalning kan avlasta dig regelbundet och kanske korta tiden på förskolan ytterligare skulle kunna underlätta.

Vi har inte massor med regler, men sen är det säkert bra att se över mina krav. Jag har redan bestämt att jag ska släppa det med självständigheten till en viss grad, dvs. speciellt i situationer där jag lätt blir stressade eller när det fanns många intryck för honom att hantera.
Han har också det senaste halva året blivit slarvig med flera saker som har fungerat bra i flera år nu och då brukar irriterar mig, för jag vet ju att han kan. Men det finns säkert också något som jag kan släppa lite och bara insisterar på de saker som är viktigast för mig.

Att berätta detaljerad i förväg i också ett bra tipps. Det har jag gjort mer när han var mindre, men de senaste åren har det nog till stor del försvunnit för jag har inte tänkt på att han kanske behöver det fortfarande.

Nej, stor ekonomisk marginal finns tyvärr inte. Jag tjänar okej och lever sparsamt, vi behöver inte vända på varenda krona och ha råd att spara varje månad. Men med mindre inkomst blir det knappt ändå. Men jag hoppas att kunna jobba mer hemifrån igen i hösten. Om jag har tur han jag även gå från 5 till 4 dagar i veckan. Då blir det visst lite längre dagar för honom i förskolan, men det är ändå bättre för honom med 3 lediga dagar varje vecka.

Anonym (Hjälp!) Trådstartaren

Wed 3 Aug 2022 22:24

#33

Anonym (Teddy) skrev 2022-08-03 22:11:20 följande:

Hur menar du då?

Om det är hipp som happ med reglerna eller med att göra som jag säger kommer han bara göra precis som han vill. Varför skulle han göra som han ska när han vill något annat och han vet att jag inte insistera eller att det inte finns några följder?
Eller om jag ger efter för skrik och bråk lär han sig ju just det: att han får som han vill om han skriker och bråkar.

Anonym (Teddy)

Wed 3 Aug 2022 22:46

#34

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-03 22:24:21 följande:

Om det är hipp som happ med reglerna eller med att göra som jag säger kommer han bara göra precis som han vill. Varför skulle han göra som han ska när han vill något annat och han vet att jag inte insistera eller att det inte finns några följder?
Eller om jag ger efter för skrik och bråk lär han sig ju just det: att han får som han vill om han skriker och bråkar.

Hm jag får en känsla av att du är rätt sträng men det kan samtidigt vara svårt att beskriver saker i text då vi alla tolkar saker olika.
Jag tycker inte det är något problem att man får hoppa i sängen ibland men ibland inte. Eller att ibland får man äta något innan middagen men annars inte. Det kan ju vara så att det är väldigt länge sedan man åt eller att lunchen inte blev nån hit och man åt dåligt. Då är det rimligt att frångå principen att inte få äta innan middagen. Jag ser som sagt inte något problem med att jag som förälder är flexibel och ibland frångår mina egna principer. Men jag måste förstås förklara varför för barnet. Hela tiden måste man förklara varför och vilka konsekvenserna kan bli.
Att du som förälder har krav på ditt barn för att du tycker att han borde kunna/ har kunnat tidigare är ju bara konstigt. Just NU kan han uppenbarligen inte göra just den grejen och vem är du att bestämma huruvida han kan eller ej? Att kunna något handlar ju naturligtvis inte bara om den fysiska kunskapen utan är till minst lika stor del mental. Det kan finnas många aspekter kopplade till barnets mentala utveckling/trygghet som gör att barnet helt plötsligt inte KAN göra något helt plötsligt. Fundera över varför det är så viktigt för dig.
Att en femåring frågar tills man får hål i huvudet är helt normalt. Ta inte ifrån honom nyfikenheten på livet. Även detta är en viktig del av barnets utveckling som många gånger är kopplat till trygghet och en process i att försöka sortera världen och alla intryck som barnet blir utsatt för och som många gånger är helt nya eller tom lite läskiga för ett barn.

Anonym (NN)

Wed 3 Aug 2022 22:52

#35

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-03 22:24:21 följande:

Om det är hipp som happ med reglerna eller med att göra som jag säger kommer han bara göra precis som han vill. Varför skulle han göra som han ska när han vill något annat och han vet att jag inte insistera eller att det inte finns några följder?
Eller om jag ger efter för skrik och bråk lär han sig ju just det: att han får som han vill om han skriker och bråkar.

Jag tror att det skribenten ifråga menade är att välja sina strider. Ibland får man stanna upp som förälder och fundera på om man fattat rätt beslut och om konsekvensen är värd det. Barn lär sig MYCKET av att man ibland backar, kanske lyssnar på deras argument eller säger ok jag visste inte det var så viktigt för dig men jag hör att det är det. Så ja, du får ta en glass (eller vad det nu kan vara). Det betyder inte ett liv utan regler utan att se till att ert liv tillsammans inte kantas av ständiga utbrott från hans sida och skäll från din.

Det du beskriver är ju situationer där det faktiskt INTE hjälper att hålla en strikt linje till varje pris. Och även om det är lätt att tänka att då kommer han lära sig att det lönar sig att skrika så kan det också bli tvärtom. Barn kan också lära sig att de inte behöver skrika, ibland blir de ändå lyssnade på och får chansen att argumentera för sitt case. Och det får man tillbaka tusenfalt.

Så välj några regler som är viktiga för dig och håll fast i dem, men fundera också på vilka situationer som spårar ur och vilka regler man kan skippa i de situationerna. Viktigt att det inte bara blir att man ger med sig och sen är irriterad över det utan att man även där tar kommandot. Säger att ok, jag kanske var för hård nu. Jag hör dig. Du får göra det du vill, ha det så roligt. inte i alla situationer alltid alltså, men ibland.

Det viktigaste i er situation nu är att förbättra er dynamik så ni inte fastnar i skrik och skäll. Det tär på er båda.

Sen kan jag säga att min erfarenhet är att diagnoser utreds väldigt noga och man får inte en diagnos bara för att föräldern vill det. Det är väldigt tydliga kliniska utredningar med vissa kriterier som ska uppfyllas. Det baseras på internationell forskning med flera decennier på nacken. Så jag tycker inte du ska oroa dig för att man kastar på barnet en diagnos och sen säger att han inte ska ha några krav. Så är det absolut inte. även om det ofta framställs så. Barn med t ex adhd har ett verkligt funktionshinder och det innebär svårigheter i väldigt många delar av livet, samt aktiverar hjärnfunktioner som för ett normalfungerande barn är automatiska. Detta gör att barnet med adhd ständigt behöver koppla på tänkandet, för varje grej han utför. Det leder till trötthet och stress, som ofta visar sig genom utbrott, trots Och ilska. Viktigt att ha koll på detta så man inte börjar från fel ände så att säga. FÖRST förenklar man livet. DÅ kan man börja jobba med självständighet och utveckling. Inte först krav och sen hänsyn till funktionshinder om det finns med.

5 gånger mer kärlek av Forster nämner jag igen! Gör stora skillnader i familjedynamik nästan omgående och det tycker jag alla som läst den säger också :)

Anonym (Hjälp!) Trådstartaren

Thu 4 Aug 2022 07:48

#36

Anonym (Teddy) skrev 2022-08-03 22:46:00 följande:

Hm jag får en känsla av att du är rätt sträng men det kan samtidigt vara svårt att beskriver saker i text då vi alla tolkar saker olika.
Jag tycker inte det är något problem att man får hoppa i sängen ibland men ibland inte. Eller att ibland får man äta något innan middagen men annars inte. Det kan ju vara så att det är väldigt länge sedan man åt eller att lunchen inte blev nån hit och man åt dåligt. Då är det rimligt att frångå principen att inte få äta innan middagen. Jag ser som sagt inte något problem med att jag som förälder är flexibel och ibland frångår mina egna principer. Men jag måste förstås förklara varför för barnet. Hela tiden måste man förklara varför och vilka konsekvenserna kan bli.
Att du som förälder har krav på ditt barn för att du tycker att han borde kunna/ har kunnat tidigare är ju bara konstigt. Just NU kan han uppenbarligen inte göra just den grejen och vem är du att bestämma huruvida han kan eller ej? Att kunna något handlar ju naturligtvis inte bara om den fysiska kunskapen utan är till minst lika stor del mental. Det kan finnas många aspekter kopplade till barnets mentala utveckling/trygghet som gör att barnet helt plötsligt inte KAN göra något helt plötsligt. Fundera över varför det är så viktigt för dig.
Att en femåring frågar tills man får hål i huvudet är helt normalt. Ta inte ifrån honom nyfikenheten på livet. Även detta är en viktig del av barnets utveckling som många gånger är kopplat till trygghet och en process i att försöka sortera världen och alla intryck som barnet blir utsatt för och som många gånger är helt nya eller tom lite läskiga för ett barn.

Jag är säkert sträng i några avseenden, men sedan finns det nog andra saker där jag är mycket slappare än andra föräldrar. Man gör ju utifrån vad som är viktig för en.

Undantag gör jag absolut, om det finns en bra anledning, men det beror på varför regeln finns. Om vi tar just dina exempel: om det är rimlig att barnet är hungrig och inte kan vänta en halv timme tills middagen är klar, visst får han ha en frukt då. Då kan jag säger något som "Egentligen får du ju ingenting om vi strax ska äta middag, men du har ju sprungit runt så mycket på lekplatsen, det är klart att du är hungrig. Du kan ha ett äpple så länge."
Eller så har vi en regel att han bara får sötsaker på helgerna. Poängen är att det är onyttig och därför begränsar vi det, så det inte blir för mycket. Men självklart kan man göra undantag, nyss har vi varit och badat en veckodag och då köpte vi en glass på kvällen. Då förklarar jag att det är ett undantag, för att han har rört på sig så mycket och kommer att simma ännu mer efter glassen, då kan han visst få i sig mer socker än vanlig. Dessutom är det ju trevlig en fin sommardag och kroppen bryr sig inte vilken veckodag den får onyttigheter.

Men om vi tar exemplet med att hoppa på sängen eller soffan (för det får han faktist inte), så kommer det inte bli något undantag. Vi har den regeln för att möblerna kan gå sönder av det och det är viktig för mig att man handskas varsamt med sakerna. Både för pengarnas skull och för att det är viktig för mig att man är mån om saker, oavsett vem de tillhör. Man förstör (eller riskerar att förstör) saker inte med flit. Därför får han inte ibland hoppa på sängen och ibland inte, för det är ju inte så att ibland kvittar det om den går sönder och ibland inte, utan han får aldrig göra det. Och självklart får han förklarad varför.

Gällande grejer han kunde innan, då har du absolut rätt. Jag vet ju att en av de saker som han slarvar mycket med nu (allt runt toan) handlar om att han inte kan koncentrera sig på vad han ska göra samtidig som han måste prata hela tiden. Men jag tänkte att det inte är för mycket begärt att han är tyst den minut det tar och koncentrerar sig på vad han gör, för har han klarat det som 2 åring borde han klara dig som 5 åring. Men det ska jag absolut släppa. Eller snarare jag ska påminna honom om allt han måste göra utan irritation.

Anonym (Hjälp!) Trådstartaren

Thu 4 Aug 2022 08:01

#37

Anonym (NN) skrev 2022-08-03 22:52:21 följande:

Jag tror att det skribenten ifråga menade är att välja sina strider. Ibland får man stanna upp som förälder och fundera på om man fattat rätt beslut och om konsekvensen är värd det. Barn lär sig MYCKET av att man ibland backar, kanske lyssnar på deras argument eller säger ok jag visste inte det var så viktigt för dig men jag hör att det är det. Så ja, du får ta en glass (eller vad det nu kan vara). Det betyder inte ett liv utan regler utan att se till att ert liv tillsammans inte kantas av ständiga utbrott från hans sida och skäll från din.

Det du beskriver är ju situationer där det faktiskt INTE hjälper att hålla en strikt linje till varje pris. Och även om det är lätt att tänka att då kommer han lära sig att det lönar sig att skrika så kan det också bli tvärtom. Barn kan också lära sig att de inte behöver skrika, ibland blir de ändå lyssnade på och får chansen att argumentera för sitt case. Och det får man tillbaka tusenfalt.

Så välj några regler som är viktiga för dig och håll fast i dem, men fundera också på vilka situationer som spårar ur och vilka regler man kan skippa i de situationerna. Viktigt att det inte bara blir att man ger med sig och sen är irriterad över det utan att man även där tar kommandot. Säger att ok, jag kanske var för hård nu. Jag hör dig. Du får göra det du vill, ha det så roligt. inte i alla situationer alltid alltså, men ibland.

Det viktigaste i er situation nu är att förbättra er dynamik så ni inte fastnar i skrik och skäll. Det tär på er båda.

Sen kan jag säga att min erfarenhet är att diagnoser utreds väldigt noga och man får inte en diagnos bara för att föräldern vill det. Det är väldigt tydliga kliniska utredningar med vissa kriterier som ska uppfyllas. Det baseras på internationell forskning med flera decennier på nacken. Så jag tycker inte du ska oroa dig för att man kastar på barnet en diagnos och sen säger att han inte ska ha några krav. Så är det absolut inte. även om det ofta framställs så. Barn med t ex adhd har ett verkligt funktionshinder och det innebär svårigheter i väldigt många delar av livet, samt aktiverar hjärnfunktioner som för ett normalfungerande barn är automatiska. Detta gör att barnet med adhd ständigt behöver koppla på tänkandet, för varje grej han utför. Det leder till trötthet och stress, som ofta visar sig genom utbrott, trots Och ilska. Viktigt att ha koll på detta så man inte börjar från fel ände så att säga. FÖRST förenklar man livet. DÅ kan man börja jobba med självständighet och utveckling. Inte först krav och sen hänsyn till funktionshinder om det finns med.

5 gånger mer kärlek av Forster nämner jag igen! Gör stora skillnader i familjedynamik nästan omgående och det tycker jag alla som läst den säger också :)

Ja, att man ska välja sina strider håller jag absolut med om och det brukar jag göra. Jag förundras öftas över föräldrar som gör livet svårare än nödvändig för sig själva för att det kämper om onödiga saker hela tiden.
Samtidig är det nog så att jag måste se över vad jag kämper över. Det är absolut så att jag blir strängare när jag är stressad och irriterad en längre tid. Helt enkelt för att jag orkar mindre och då sliter fler saker på nerverna. Så jag får ägna de närmaste dagar med att stanna upp varenda gång jag vill säga till honom och fundera först om det är rimlig eller om det är bara för att jag är stressad.

Att ge efter när han skriker kommer jag inte göra, jag är alldeles för rädd att det då blir mer och mer skrik. Men jag hoppas att alla de andra saker jag blev tipsade om och som jag kan använda kommer att göra en skillnad.

Jag ska absolut läsa boken! Den finns på min bibliotek, har jag just sett.

LFF

Thu 4 Aug 2022 08:59

#38

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-03 21:42:07 följande:

"Aktivitetsbakis", haha, kult ord, det ska jag komma ihåg.

Förskolan är medveten om att det lätt blir för mycket för honom, men det finns begränsade möjligheter att gå undan. Teoretisk får de röra sig fritt inom hela förskolan (om de säger till avrt de ska), förutom undra vissa tider som samling och när de ska gå ut. Men problemet är att det är en sådan modern byggnad som har väldig få rum för det är ju "så fint med stora, ljusa utrummen!" Jag tycker de förskolorna med flera mindre rum, som oftas är inhysta i en lägenhet i flerfamiljshus, är mycket bättre.
Men han utnyttjar möjligheten att gå undan så mycket han kan. Han är väl medveten om vad han behöver, som tur är, och var det även när han var små. Som 2 åring kröp han oftas i ett långt träställ som man kan klättra ovanpå och krypa inuti. En tid har det även haft en sorts tipi eller tält som de byggde själva av pinnar och papper i sin avdelning, där sagömde han sig oftas. Nu letar han upp de mindre hörn (som tyvärr inte finns så många av) där det brukar finnas ett maxantal barn som får vistas där samtidig. Eller så är han i en del av förskolan där de har massor med saker till att bygga mjuka kojor.

Men som sagt, det finns begränsninger för vad som är möjlig. Vila skulle han absolut få om han ville. Det får alla barn, ingen börbjuds att sova/vila om de vill eller behöver det.

Tack för länken!

Detta år är nog det första när mina barn inte har blivit just aktivitetsbakis av att ha mycket att göra hela tiden. De fyller som sagt 9 år i höst. Det har självklart blivit bättre och bättre med åren men i din sons ålder så fick man helt enkelt begränsa sig i vad man hittade på. Och sen har de alltid varit enormt påverkade om de inte fått tillräckligt med sömn på natten. Många tycker att vi lägger barnen otroligt tidigt, de lägger sig vid 19.30 numera men då de går upp kl 6 på vardagarna och har ett stort sömnbehov så är det helt enkelt så det måste bli. Får de inte sin sömn så blir de otroligt jobbiga att ha att göra med.

De som har skrivit "Vad alla föräldrar borde få veta" har ett Instagramkonto med samma namn och där sökte de tips på hur man la upp sommaren och ledigheter. En förälder där hade en taktik som nog skulle passa dig och din son. En dag med aktivitet följdes av två dagar när man inte gjorde något speciellt alls.

Anonym (Hjälp!) Trådstartaren

Thu 4 Aug 2022 21:38

#39

LFF skrev 2022-08-04 08:59:56 följande:

Detta år är nog det första när mina barn inte har blivit just aktivitetsbakis av att ha mycket att göra hela tiden. De fyller som sagt 9 år i höst. Det har självklart blivit bättre och bättre med åren men i din sons ålder så fick man helt enkelt begränsa sig i vad man hittade på. Och sen har de alltid varit enormt påverkade om de inte fått tillräckligt med sömn på natten. Många tycker att vi lägger barnen otroligt tidigt, de lägger sig vid 19.30 numera men då de går upp kl 6 på vardagarna och har ett stort sömnbehov så är det helt enkelt så det måste bli. Får de inte sin sömn så blir de otroligt jobbiga att ha att göra med.

De som har skrivit "Vad alla föräldrar borde få veta" har ett Instagramkonto med samma namn och där sökte de tips på hur man la upp sommaren och ledigheter. En förälder där hade en taktik som nog skulle passa dig och din son. En dag med aktivitet följdes av två dagar när man inte gjorde något speciellt alls.

Min son får tillräklig med sömn. Det kan vara enstaka nätter där han sover mindre än han behöver, tex. förra veckan när han sov över hos min syster för första gången och då var han såklart väldig nervös. Men det brukar han tar igen dagen efter.
Vi gör knappt något speciellt alls, utan vi går på en av några få lekplatser för det mesta. Ungefär en gång i veckan träffar vi en kompis (+mamman) som inte är i hans förskola och 2 andra kompisfamiljer kanske en gång varannan månad. Vi gör inte utflykter jämt, det har jag aldrig gjort för jag anser att det inte är bra för barnen att bli aktiverad och road hela tiden (även de som inte är som min son) utan att de ska hitta på saker själva. Så utflykt och dylikt är något speciellt som vi gör sällan.

Jemp

Thu 4 Aug 2022 22:00

#40

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-01 23:08:38 följande:

Jag tycker inte det är normalt, även utifrån det jag kunde förklara.
Jag tycker inte det är normalt att ett barn frågar eller säger extakt samma sak fler gånger i rad eller gör konstiga ljud för att undvika att vara tyst när han inte vet vad had ska säga.
Inte heller tycker jag det är normalt att ett barn som uppfostras på ett konsekvent helt skiter i vad man säger.
Eller att ett barn på 5 år flera gånger i veckan somnar av utmattning (efter 5 timmer på förskolan) på eftermiddagen, sover 1-2 timmar, vaknar och skriker i en timme och sedan sover 11-12 timmar under natten.

Men okej, om du tycker det är normalt då är det så, jag håller inte med.
Men även om det är normalt - har du tipps hur jag kan hantera honom utan att tappa det? För egentligen spelar det ju ingen roll om det är normalt eller inte. Jag orkar inte och därför måste jag förändra något i hur jag gör med honom.

Ställa frågor är i mina ögon fullt normalt. Min 6åring har en sån period nu när han frågar om saker han verkligen vet. Efter lite luskande kom det fram det jag misstänkte: han vill påbörja en dialog men har egentligen inget att säga. Uppmärksamhet, mao. Jag har börjat kontra med "du vet att 1*1 är 1. Vilken dinosaurie är din favorit?" eller liknande.
(Även min fyraåring ställer frågor i liknande situationer men hon är mer i den mer meningslösa varför-åldern, dvs det är inte heller "äkta" funderingar eller hur jag ska beskriva).
Även vissa andra av dina punkter får mig att fundera över uppmärksamhet.

Tröttheten låter ju svår, att det alltid är så. Vad säger förskolan? Ger de möjligheter att gå undan? På vår finns tex både hörselkåpor, lugn och ro tält, möjligheter att välja aktivitet osv. Kanske är han väldigt introvert? Låter ju klokt att stanna hemmavid åtminstone halva helgen då för återhämtning, men lite utevistelse i närområdet tänker jag ingår där.

Du skriver att du gärna ger honom ledigt om du kan jobba hemma minst en vecka, men kanske värt även med en enstaka ledig dag mitt i veckan (om/när möjlighet finns, du verkar ju redan anpassa tiderna mycket).

I övrigt tycker jag också att det jag läst (hittills) låter hyfsat normalt.

Min 5 åring driver mig till vansinne!

INNEHÅLL