Min 5 åring driver mig till vansinne!

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-01 23:08:38 följande:

Jag tycker inte det är normalt, även utifrån det jag kunde förklara.
Jag tycker inte det är normalt att ett barn frågar eller säger extakt samma sak fler gånger i rad eller gör konstiga ljud för att undvika att vara tyst när han inte vet vad had ska säga.
Inte heller tycker jag det är normalt att ett barn som uppfostras på ett konsekvent helt skiter i vad man säger.
Eller att ett barn på 5 år flera gånger i veckan somnar av utmattning (efter 5 timmer på förskolan) på eftermiddagen, sover 1-2 timmar, vaknar och skriker i en timme och sedan sover 11-12 timmar under natten.

Men okej, om du tycker det är normalt då är det så, jag håller inte med.
Men även om det är normalt - har du tipps hur jag kan hantera honom utan att tappa det? För egentligen spelar det ju ingen roll om det är normalt eller inte. Jag orkar inte och därför måste jag förändra något i hur jag gör med honom.

Ditt barn låter "aktivitetsbakis" efter en dag på förskolan. Det blir helt enkelt för mycket intryck, därav att det även blir jobbigt när ni är iväg på saker och ting med ditt äldre barn. Finns det möjlighet för honom att gå undan på förskolan och vila lite där efter lunch tex? Prata med personalen och se om det går att lösa, att han kanske får sätta sig i ett lugnt rum med en bok eller vila med de yngre barnen.

Jag har tvillingar på snart 9 år och båda två kan ha massvis med ljud för sig utan att de tänker på det, så för mig är den biten helt normal (om än ibland sjukt jobbig). Att du tycker att det är extra jobbigt, både med alla frågor och alla ljud, tror jag har just med bristen på avlastning att göra. Att du aldrig liksom får vara i fred från allt, att det bara är du som får alla frågor.

Vad gäller frågor du vet att han egentligen har svaret på, vänd frågan tillbaks till honom. Vad gäller frågor du inte har svaret på, fråga vad han tror.

5-6-åringar kan vara en böld i arslet. De får det första hormonpåslaget i 6-års åldern (därav att det kallas lilla tonåren) och de kan bli överjävliga helt enkelt. För vissa kommer det tidigare, och kanske är det så med din son. De är som små terriers som varje dag vaknar och tänker "undrar om gränsen finns kvar idag som fanns där igår". Det spelar ingen roll hur konsekvent du är, gränserna ska testas ändå. Det enda man får tänka är "om jag håller fast vid gränsen så kommer det bli bra i slutändan". Sen, med barn, får man även välja sina strider och fundera över om just den gränsen är livsviktig att man håller fast vid, är det värt konflikten.

Se om det finns något liknande detta i din kommun som du kan gå:

www.allabarnicentrum.se/abc-traeffar/

Ett boktips kan även vara "Vad alla föräldrar borde få veta"

www.adlibris.com/se/bok/vad-alla-foraldrar-borde-fa-veta-9789127823464 som är skriven av de som skapat ABC.

Lycka till! Det kommer att bli bra!

Anonym (Hjälp!) skrev 2022-08-03 21:42:07 följande:

"Aktivitetsbakis", haha, kult ord, det ska jag komma ihåg.

Förskolan är medveten om att det lätt blir för mycket för honom, men det finns begränsade möjligheter att gå undan. Teoretisk får de röra sig fritt inom hela förskolan (om de säger till avrt de ska), förutom undra vissa tider som samling och när de ska gå ut. Men problemet är att det är en sådan modern byggnad som har väldig få rum för det är ju "så fint med stora, ljusa utrummen!" Jag tycker de förskolorna med flera mindre rum, som oftas är inhysta i en lägenhet i flerfamiljshus, är mycket bättre.
Men han utnyttjar möjligheten att gå undan så mycket han kan. Han är väl medveten om vad han behöver, som tur är, och var det även när han var små. Som 2 åring kröp han oftas i ett långt träställ som man kan klättra ovanpå och krypa inuti. En tid har det även haft en sorts tipi eller tält som de byggde själva av pinnar och papper i sin avdelning, där sagömde han sig oftas. Nu letar han upp de mindre hörn (som tyvärr inte finns så många av) där det brukar finnas ett maxantal barn som får vistas där samtidig. Eller så är han i en del av förskolan där de har massor med saker till att bygga mjuka kojor.

Men som sagt, det finns begränsninger för vad som är möjlig. Vila skulle han absolut få om han ville. Det får alla barn, ingen börbjuds att sova/vila om de vill eller behöver det.

Tack för länken!

Detta år är nog det första när mina barn inte har blivit just aktivitetsbakis av att ha mycket att göra hela tiden. De fyller som sagt 9 år i höst. Det har självklart blivit bättre och bättre med åren men i din sons ålder så fick man helt enkelt begränsa sig i vad man hittade på. Och sen har de alltid varit enormt påverkade om de inte fått tillräckligt med sömn på natten. Många tycker att vi lägger barnen otroligt tidigt, de lägger sig vid 19.30 numera men då de går upp kl 6 på vardagarna och har ett stort sömnbehov så är det helt enkelt så det måste bli. Får de inte sin sömn så blir de otroligt jobbiga att ha att göra med.

De som har skrivit "Vad alla föräldrar borde få veta" har ett Instagramkonto med samma namn och där sökte de tips på hur man la upp sommaren och ledigheter. En förälder där hade en taktik som nog skulle passa dig och din son. En dag med aktivitet följdes av två dagar när man inte gjorde något speciellt alls.

Min 5 åring driver mig till vansinne!

INNEHÅLL