Nöjd med ett barn?

Ja, nöjd med ett barn.

De delar fortfarande föräldrar, och n i alla fall delvis gemensam uppväxt, även om det såklart inte är riktigt samma sak som när syskonen är nära i ålder. Min man har ganska många syskon (han är äldst), och även om min man flyttade hemifrån när den yngste var fyra-fem år har de fortfarande många gemensamma minnen och barndomshistorier de gillar att berätta om.

 

Problemet är väl inte om du vill a ett barn eller fyra. Problemet i grundfrågan är väl att det handlar om dina behov, snarare än barnens.

Jag har 3 halv syskon, som är äldre än mig vilket gjort att vi inte bodde tillsammans inte ens varranan vecka, idag har vi knappt någon kontakt alls med varandra, någon kommentar på fb ungefär.
Jag kände mig rätt så ensam, dom hade varandra och jag hade ingen. 

Nu har jag själv en dotter efter flera års väntande och försök. 
Och jag är lite i samma situation som du nu, jag känner mig nöjd med mitt underbara mirakel men å andra sidan hade jag gärna skaffat en till så hon har någon i framtiden att lita på och dela olika stunder och minnen med. 
Så jag kan förstå hur du tänker och känner. 

Du skriver ju att du vill ha ett barn till och om du är 39 år så borde du inte vänta. 
Vad andra anser saknar betydelse, det är ju du som lever ditt liv. Dessutom har alla olika syn på vad det bästa är. Vissa tycker att det bästa är att inte ha några syskon och andra tvärtom, allt utifrån sin egen barndom, vilja och erfarenheter. 

Ja det där har jag aldrig förstått mig på. Man måste ha rejält låg självkänsla om man gör som alla andra bara för att man borde utifrån någon samhällsnorm

Man bör inte skaffa barn av den anledningen och det är ingen garanti att syskon kommer att finnas för varandra och ha en bra syskonrelation.

Garantier har man aldrig, oavsett vad man väljer. Däremot är väl sannolikheten rätt låg att syskonrelationer blir så dåliga att de både som barn och vuxna inte tål varandra. Det förekommer, men enligt min uppfattning är det inte speciellt vanligt.

Jag kan därför inte se att de skulle vara en sämre anledning än någon annan till att vilja ha syskon till sitt barn.

Det jag inte skrev är att jag är osäker om orken finns för två. Min bebis nu har varit extremt närhetstörstande och jag har intr haft många ögonblick alls ensam sen hon kom - att lägga ned barnet och få ett ögonblicks egentid har aldrig funnits. Sova när barnet sover har aldrig varit möjligt förutom nattetid och då med många vak.

Jag orkar det för ett barn, för två VILL jag orka men är också rädd att inte göra det. 

 

Ja, problemet är ju också att jag är rädd att inte orka med två.  Vad händer då med barnets bästa?