Anonym (Ts)

Sun 24 Jul 2022 12:13

51 svar

Nöjd med ett barn?

Är 39 och har en bebis. Det var något jag drömt om i 10 år, att bli mamma, men hade släppt drömmen pga att jag inte levde i ett förhållande och inte ville skaffa barn själv. Som tur var gick det rätt normalenkelt att bli med barn - något jag ändå tackar min lyckliga stjärna över. Är verkligen otroligt tacksam.

Jag skulle hemskt gärna vilja ha ett barn till eftersom jag gillar barn och tyckt om att ha syskon själv. Men, jag är också rätt tillfreds om mitt barn blir det enda jag får eftersom jag så länge trodde det var en livsdröm jag inte skulle nå.

Men - det verkar fel att säga. Alla blir nästan lite upprörda, som att jag verkligen borde skaffa två (som att det bara är att beställa...) och att det är synd om mitt barn om det blir endabarn.

Är det så himla fel att vara nöjd och lycklig även om det bara blir ett barn?

Anonym (Lo)

Mon 25 Jul 2022 08:34

#31

Det här är verkligen ingenting du ska låta andra människor ska styra. Vill du bara ha ett barn så är det ok. Vill du försöka med syskon så är det ok. Finns inget rätt eller fel. Jag fick själv mitt första barn i din ålder efter lång väntan. Det var fantastiskt. Men också jobbigt som det är med småbarn. Jag tänkte mig också två barn men med tanke på att det behövde komma väldigt tätt så fanns inte ork för det. Nu är jag glad och nöjd med ett barn. Har sett så många i min omgivning med flera småbarn fullständigt bågna och förhållanden som inte håller. De tänker att det kommer bli bättre och det är bra för barn med syskon fast de bara bråkar hela tiden. Men med tiden kanske de faktiskt uppskattar varandra. Eller inte, det vet man ju inte. Ibland tänker jag att det vore kul med ett barn till, särskilt om man reser bara med familjen och barnet saknar ett barn att leka med. Fördelen med vårt endabarn är att hon väldigt lätt skaffar nya vänner vart hon än kommer. Sånt kan såklart bero på personlighet men det är inte alls säkert att endabarn känner sig så ensam. Ett barn som inte kommer överens med sitt syskon måste känna sig ännu mer ensam. Att du får höra det här från flerbarnsföräldrar beror ju på att de vill rättfärdiga sitt eget liv och att det var så de själva tänkte. Det behöver inte gälla dig.

Anonym (One)

Mon 25 Jul 2022 08:47

#32

Anonym (Lo) skrev 2022-07-25 08:34:04 följande:

Det här är verkligen ingenting du ska låta andra människor ska styra. Vill du bara ha ett barn så är det ok. Vill du försöka med syskon så är det ok. Finns inget rätt eller fel. Jag fick själv mitt första barn i din ålder efter lång väntan. Det var fantastiskt. Men också jobbigt som det är med småbarn. Jag tänkte mig också två barn men med tanke på att det behövde komma väldigt tätt så fanns inte ork för det. Nu är jag glad och nöjd med ett barn. Har sett så många i min omgivning med flera småbarn fullständigt bågna och förhållanden som inte håller. De tänker att det kommer bli bättre och det är bra för barn med syskon fast de bara bråkar hela tiden. Men med tiden kanske de faktiskt uppskattar varandra. Eller inte, det vet man ju inte. Ibland tänker jag att det vore kul med ett barn till, särskilt om man reser bara med familjen och barnet saknar ett barn att leka med. Fördelen med vårt endabarn är att hon väldigt lätt skaffar nya vänner vart hon än kommer. Sånt kan såklart bero på personlighet men det är inte alls säkert att endabarn känner sig så ensam. Ett barn som inte kommer överens med sitt syskon måste känna sig ännu mer ensam. Att du får höra det här från flerbarnsföräldrar beror ju på att de vill rättfärdiga sitt eget liv och att det var så de själva tänkte. Det behöver inte gälla dig.

Mycket bra skrivet!

Anonym (Orkar)

Mon 25 Jul 2022 09:09

#33

Frågar är hur länge man orkar försöka med syskon? Alla har det inte så enkelt att bli gravida eller blir man gravid men svårigheter att behålla barnet. Om ni bara visste hur många som lider i det tysta. Tycker folk ska hålla tyst bara med sin åsikt.

/ från en som försöker men får mf

Anonym (Ts) Trådstartaren

Mon 25 Jul 2022 09:30

#34

Anonym (Lo) skrev 2022-07-25 08:34:04 följande:

Det här är verkligen ingenting du ska låta andra människor ska styra. Vill du bara ha ett barn så är det ok. Vill du försöka med syskon så är det ok. Finns inget rätt eller fel. Jag fick själv mitt första barn i din ålder efter lång väntan. Det var fantastiskt. Men också jobbigt som det är med småbarn. Jag tänkte mig också två barn men med tanke på att det behövde komma väldigt tätt så fanns inte ork för det. Nu är jag glad och nöjd med ett barn. Har sett så många i min omgivning med flera småbarn fullständigt bågna och förhållanden som inte håller. De tänker att det kommer bli bättre och det är bra för barn med syskon fast de bara bråkar hela tiden. Men med tiden kanske de faktiskt uppskattar varandra. Eller inte, det vet man ju inte. Ibland tänker jag att det vore kul med ett barn till, särskilt om man reser bara med familjen och barnet saknar ett barn att leka med. Fördelen med vårt endabarn är att hon väldigt lätt skaffar nya vänner vart hon än kommer. Sånt kan såklart bero på personlighet men det är inte alls säkert att endabarn känner sig så ensam. Ett barn som inte kommer överens med sitt syskon måste känna sig ännu mer ensam. Att du får höra det här från flerbarnsföräldrar beror ju på att de vill rättfärdiga sitt eget liv och att det var så de själva tänkte. Det behöver inte gälla dig.

Ja det är ju det - orkar man? Orkar vi? Vill väldigt gärna ha ett barn till men tänk om det också blir ett som kräver lika mkt närhet. Då kommer tiden och orken inte finnas. Vad gör vi då?

Gasellen87

Mon 25 Jul 2022 09:34

#35

Anonym (Livia) skrev 2022-07-25 02:11:00 följande:

Ja det där har jag aldrig förstått mig på. Man måste ha rejält låg självkänsla om man gör som alla andra bara för att man borde utifrån någon samhällsnorm

Ja, folk har ju åsikter om allt och vill ju gärna yttra dem. Normen i samhället är ju två vuxna och två barn (Max 3) och helst en pojk och en flicka. Har man två av samma är det ju inte heller ok, utan då behöver man testa med en tredje och blir de samma kön är de beklagligt. Nu tror jag väll kanske inte att merparten väljer utifrån vad andra tkr utan mer hur man blivit fostrad och vilka normer och värderingar man fått.

Jag har 4 barn och fick höra efter min andra att vi va väll klara nu ( hade en flicka och en pojk) men skaffar ju inte barn för ett kön utan för vi ville ha ett barn . Sen är fyran en välkommen liten hoppsan. Men inget är anpassat för familjer med fler barn precis som det inte är anpassat för familjer med ett barn.

Anonym (Livia)

Mon 25 Jul 2022 16:29

#36

Anonym (Ts) skrev 2022-07-25 05:16:59 följande:

Det jag inte skrev är att jag är osäker om orken finns för två. Min bebis nu har varit extremt närhetstörstande och jag har intr haft många ögonblick alls ensam sen hon kom - att lägga ned barnet och få ett ögonblicks egentid har aldrig funnits. Sova när barnet sover har aldrig varit möjligt förutom nattetid och då med många vak.

Jag orkar det för ett barn, för två VILL jag orka men är också rädd att inte göra det.

Du borde ha skrivit det i trådstarten om det är det som är det egentliga problemet.
Jag tycker i alla fall att det visar på en mognad hos dig att reflektera över om du skulle orka med ett barn till och inte bara skaffa ett syskon för att alla andra gör det.

Barn är krävande och man har ingen egentid de första åren och med ännu ett till barn så blir det naturligtvis ännu mindre egentid. Känner man att man tror att man orkar med det och vill, och att relationen till pappan kommer hålla så är det väl bara att köra. Men är man en person som behöver mycket egentid för att må bra så bör man tänka utifrån barnets/barnens bästa, för om du inte kommer orka med så går det ju ut över barnen.

Hur gammal är ditt barn? Hur känner pappan inför ett till barn? Ni kanske kan avvakta tills barnet blir lite äldre och se om ni känner annorlunda då, men jag förstår ju att man kanske inte känner att man har den tiden när man är 39.

Anonym (Livia)

Mon 25 Jul 2022 16:40

#37

Embla twopointoh skrev 2022-07-25 05:03:36 följande:

Garantier har man aldrig, oavsett vad man väljer. Däremot är väl sannolikheten rätt låg att syskonrelationer blir så dåliga att de både som barn och vuxna inte tål varandra. Det förekommer, men enligt min uppfattning är det inte speciellt vanligt.

Jag kan därför inte se att de skulle vara en sämre anledning än någon annan till att vilja ha syskon till sitt barn.

Personligen anser jag inte att det är rätt anledning att skaffa ett till barn om man bara gör det för att ge sitt barn ett syskon. Men du har naturligtvis rätt till din åsikt

Anonym (Ts) Trådstartaren

Mon 25 Jul 2022 16:59

#38

Anonym (Livia) skrev 2022-07-25 16:29:47 följande:

Du borde ha skrivit det i trådstarten om det är det som är det egentliga problemet.
Jag tycker i alla fall att det visar på en mognad hos dig att reflektera över om du skulle orka med ett barn till och inte bara skaffa ett syskon för att alla andra gör det.

Barn är krävande och man har ingen egentid de första åren och med ännu ett till barn så blir det naturligtvis ännu mindre egentid. Känner man att man tror att man orkar med det och vill, och att relationen till pappan kommer hålla så är det väl bara att köra. Men är man en person som behöver mycket egentid för att må bra så bör man tänka utifrån barnets/barnens bästa, för om du inte kommer orka med så går det ju ut över barnen.

Hur gammal är ditt barn? Hur känner pappan inför ett till barn? Ni kanske kan avvakta tills barnet blir lite äldre och se om ni känner annorlunda då, men jag förstår ju att man kanske inte känner att man har den tiden när man är 39.

Det är inte huvudsakliga frågan men en del i det såklart, varför vi funderar. Barnet är 9 månader. Avvakta är orimligt då jag inte blir yngre och fertilitet inte direlt ökar.

Det beror ju mkt på barnet med, egentid har jag inte haft en timme på 9 månader pga ett barn som inte kunnat sova själv, leka själv, ligga eller eller sitta själv en sekund. Amningen gick också otroligt dåligt så allt har varit en tuff resa. Skulle barn 2 bli lika vore det inte lätt, skulle barn 2 kunna amma och kunna sova i egen säng någon gång per dag så ser jag genast andra möjligheter.

Anonym (Livia)

Mon 25 Jul 2022 17:33

#39

Anonym (Ts) skrev 2022-07-25 16:59:23 följande:

Det är inte huvudsakliga frågan men en del i det såklart, varför vi funderar. Barnet är 9 månader. Avvakta är orimligt då jag inte blir yngre och fertilitet inte direlt ökar.

Det beror ju mkt på barnet med, egentid har jag inte haft en timme på 9 månader pga ett barn som inte kunnat sova själv, leka själv, ligga eller eller sitta själv en sekund. Amningen gick också otroligt dåligt så allt har varit en tuff resa. Skulle barn 2 bli lika vore det inte lätt, skulle barn 2 kunna amma och kunna sova i egen säng någon gång per dag så ser jag genast andra möjligheter.

Fattar att det är svårt när man inte har oceaner av tid på sig. Det är ju omöjligt att veta hur barnet kommer bli men att det kommer ha lika stort behov av närhet är ett som är säkert i alla fall. Men med barn nr 2 är man mer van och allt är inte en lika stor omställning i livet som med första barnet, tyckte jag då. Andra kanske tycker annorlunda. Amningen borde inte få vara en anledning att inte skaffa fler barn, där finns det hjälp att få alternativt att ge bröstmjölkersättning i värsta fall.

Anonym (Ensambarn)

Mon 25 Jul 2022 18:37

#40

Anonym (Ts) skrev 2022-07-24 21:09:47 följande:

Nyfiken att veta varför, och hur du är säker? Jag har syskon som är väldigt olika mig och vi kan fortfarande ryka ihop rejält. Våra liv är väldigt olika och våra livsval med. Har noll kontakt med mina kusiner och inga nära vänner mer än min man, men flera halvnära väninnor, så jag kan inte jämföra ditåt.

Jaha. Den människa jag är mest olik är den människa jag älskar mest och kommer bäst överens med - min man. Att syskon inte kommer överens är oftast föräldrarnas fel och även om syskon inte kommer överens så är blod ofta tjockt ändå. Har man syskon har man åtminstone chansen att skapa en livslång relation och att rita sig mer.

Att du har noll kontakt med typ alla säger mest om din bakgrund och att du inte fick lära sig att ta relationer. Inte konstigt att du är rädd för att skapa fler och framförallt att skapa en relation du inte vet något om. Jag var såklart säker på att ge min äldsta syskon, men jag var öndå livrädd. Jag visste ju ingenting om hur syskonrelationer funkar? Hur gör man det rättvist och hur mycket ska man lägga sig i deras konflikter etc? Sånt frågade jag mig och sånt kommer naturligt.

Nöjd med ett barn?

INNEHÅLL