Sexåring som inte kan simma och som är livrädd för vatten i ansiktet

Nej det känner inte jag heller igen.
Vår äldsta började simma bröstsim med riktiga arm-och bentag när han var fem. Men då i början UNDER vattnet. Sen nåt halvår senare kom han liksom upp. I sexårs gick de från skolan och simmade koncentrerat 2ggr vecka i 5v (tack kommunen!) och sen satt det.
Den yngsta gillar vatten men är inte lika lättlärd, har gärna puffar och hoppar från kanten och så men vill hellre simma hundsim.

Gällande vatten i ögonen så kan det ju vara kopplat till obehag pga man fått lite schampo i ögonen nån gång? Så var det med min syrras barn. De hade också en handduk just över ögonen när man skulle skölja håret på dem, men de är tonåringar idag och har inga svårigheter med vare sig bad eller vatten generellt så det kommer säkert lösa sig.

Ni övar vattenvana för glatta livet, ert barn vet att det finns något som heter simning och att det är bra att kunna, hon ser andra som badar och simmar. En vacker dag är hon trygg nog att ta nästa steg. Och som någon skrivit, hon är inte själv och badar och det är än så länge inte något måste som sexåring att kunna simma så det kommer alldeles säkert att lösa sig.

Att vara sex år och inte kunna simma är ingen panik och hon är defenitivt inte ensam. Låt henne fortsätta leka i vattnet på sina villkor, försök peppa henne men absolut inte tvinga. Jag som vuxen skulle aldrig någonsin hoppa från en brygga, än mindre ha ansiktet under vattnet, är fullt simkunnig sedan barnsben men hatar vatten i ansiktet förutom vid ansiktstvätt. 
Någon skrev om sitt barn som simläraren "tappade" i vattnet så hon skulle tvingas ha ansiktet under vattnet - helt totalt jävla vansinnigt av den personen! Det är ett effektivt sätt att få ett barn att aldrig någonsin våga bada igen, usch.

Vattenrädsla går att träna bort med mycket tålamod och uppmuntran. Men viktigt att ta tag i det i tid (har bl.a. jobbat med att lära vuxna simma - många har känt otrolig skam över att inte kunna simma, men det positiva är att med hjälp kan man lära sig)

Jag skulle råda att leta efter simskola hos en simklubb och i kontakten med dem berätta att dottern är extremt rädd för vatten. Jag är fd simmare och simlärare, i vår klubb hade vi en-till-en undervisning (eller mindre grupp) för de extremt vattenrädda. Det planerades med extra simlärare när vi visste om att det kom ett barn med ordentlig vattenrädsla.

Simglasögon är viktigt! Prova tills ni hittar sådana som känns bra. Gör doppa- ansiktet övningar (Koka vatten m munnen, plocka upp grejer under vatten, etc). Våtdräkt rekommenderar jag också om det är en kall simhall/bassäng, särskilt för de rädda barnen som ofta är väldigt stilla i vattnet och därför fryser lättare, vilket gör upplevelsen obehaglig.  

Det är jätteviktigt att lära sig simma och inte känna panik om man får vatten i ansiktet (dvs inte tappa fattningen om man ramlar från brygga eller det kommer en våg eller dylikt). Kan ni betala den äldre kusinen för att hålla simlektioner under en intensiv period när ni träffas?

Sen till diskuss  angående ålder för simkunnighetIdag är min erfarenhet att simkunnighet på generell nivå tydligt kopplat till socioekonomiska förutsättningar och kulturell bakgrund idag, precis som läskunnighet, men så klart med individuella variationer. I vissa områden kan nästan alla simma 50 meter i åk 2 medan i andra kan få simma. 

Hon kan koka vatten, men vill inte ha vatten högre upp än så och ogillar att tappa kontrollen. Det innebär att hon inte heller gillar vattenrutschkana eller att hoppa från kanten, ens om hon bottnar. Hon har däremot inga problem med temperaturen och leker gärna i iskalla sjöar, så länge hon står stadigt på botten och inte får vatten i ansiktet.

Kusinen bor tyvärr många, många mil bort och har en egen familj att ta hand om. 

Nu står vi i begrepp att flytta och då hoppas jag att det finns bättre simskolor där än där vi bor nu!

Jag tror ändå att simskola är bästa alternativet. Att gå i första gruppen om och om igen till hon känner sig trygg, vet flera barn i min närhet som gjort på det sättet. Och prata med instruktörerna om hennes rädsla både för att de ska ha respekt för den, men också för att de ska förstå att hela syftet med simskolan är att komma över den. 

Jag var själv livrädd för vatten när jag var liten. Älskade att bada men om t.ex. något större barn hoppade från kanten i närheten så att jag fick droppar i ansiktet så fick jag fullständig panik. Värre i pool och hav än i sjöar då jag inte upplevde sjövatten som lika jobbigt att få i ögonen.

Och för mig var det just att öva simning i organiserad form utan mamma som löste det. Först intensivt varje dag  på sommaren och sedan en gång i veckan under terminerna. 

Och tror också på tipset om simglasögon. Ofta är det just vatten i ögonen som är det stora problemet. 

Kan vara bra att öva med simglasögonen och bli van vid dem i duschen innan de används i poolen också. 

Min son var precis likadan när han var i den åldern. Hatade att få ens stänk i ansiktet. Gillade inte att få vatten i ansiktet under dusch och hårtvätt. Han gick på simskola i flera omgångar. Ville inte koka vatten/kaffe i vattnet. Skulle dom plocka upp något från botten sä gjorde han det med fötterna osv. Han lärde sig simma vid åtta års ålder. Dyka kanske vid 10 år och i dag 19 år och inget sådant syns så låt det ta den tid det tar. Peppa och uppmuntra. Hans yngre syskon simmade från både 3,5 resp 5 års ålder så det är olika för alla 

Men åh spelar roll vilken ålder man lär sig simma, det är väl knappast en tävling min son kunde när han var 4, min son när han 3,5, min vid 6..jaha..alla behöver lära sig men det finns massa olika anledningar till att alla inte kan göra det vid t ex 6 år

Problemet är att vi inte kommer någonstans. Det spelar ingen roll hur mycket vi badar och vad vi gör. Hon är kvar på samma plats som för två år sen. Hon kommer inte vidare i sin rädsla för att få vatten i ansiktet. 

Jag tror på den äldre kusinen som bandledare.
Simglasögon, öva hemma först.