Jo jag skiter i dina barn!

De flesta av oss har människor i våra liv som vi ogillar, men det brukar inte handla om ålder eller relation, utan om person. Det låter på dig som att du avskyr dina styvbarn just pga att de är dina styvbarn, inte pga hur de är eller något annat. Det är den bitterheten som lyser igenom de flesta av dina inlägg när det handlar om styvfamiljer. Du låter inte snäll, varm eller trevlig, men du kanske är omedveten om hur du framstår eller så bryr du dig inte. Tror de flesta tycker rätt synd om dina styvbarn.

Alla har inte det skrivna ordets gåva, så det kan ju hända att du helt enkelt inte har förmågan att uttrycka dig på ett vänligt sätt. 

Du kunde bara ha skaffat en man utan barn, så hade de sluppit plågats av ett psyko. 

Tragisk kan du va själv För jag tror knappast att du gillar alla du träffar. Jag tycker inte om barn i allmänhet och särkullarna i synnerhet. Jag gillar inte särkullarna som vuxna heller, men jag behöver inte umgås med dem mer än några gånger om året.

Vad får dig att tro att jag agerar på känslan?
Artig och korrekt har jag alltid varit mot dem. Men eftersom de förväntade sig att även jag skulle släppa allt för att beundra och applådera dem för saker en normal småunge klarat av, så blev de nog varse om att jag inte var speciellt imponerad av dem.

En fråga av ren nyfikenhet.
Du tycker inte om barn i allmänhet. Men ändå så ville du ha egna.
Hur kommer det sig?

Egna barn och andras ungar. Det går inte att jämföra de två. Du har väl själv barn så du vet det.

Spelar ingen roll. Du skulle ha träffat en man utan barn, då du är olämplig med dem.

Ja,det har jag. Men hade jag inte tyckt om barn så hade jag inte valt att skaffa mig egna heller. 

Det är ditt val, jag gjorde ett annat då jag ville ha egna.

Absolut. Jag har bara svårt att förstå tänket.