Här samlas alla nattugglor!
Skrev ett svar och när jag tryckte på posta blev jag utloggad 🥲.
Nu orkar jag inte skriva allt igen men tack för ett intressant inlägg.
Skrev ett svar och när jag tryckte på posta blev jag utloggad 🥲.
Nu orkar jag inte skriva allt igen men tack för ett intressant inlägg.
Jag läser vad ni skriver men den onda (ömma, inte väldigt elaka) näsan fick mig att tappa fotfästet och ramla ner från trädet. Sedan dess har jag legat och samlat kraft i en buske i närheten av holken. Jag har ju en matallergi som är väldigt jobbig. Egentligen är det en intolerans och jag har den oftast under kontroll, men ibland går det riktigt dåligt som det gjorde nu. Då får jag en kraftig reaktion som håller i sig minst en vecka. Äter jag fel kan den nog hålla i sig hur länge som helst. Den senaste veckan har jag levt på max 500 kalorier om dagen och har bara kunnat äta vitt bröd, mjölk, mjukost (utan smak), banan, keso och linssoppa. Allt i väldigt små portioner. En dag var jag tvungen att vattenfasta fram tills klockan halv elva på kvällen. Jag har alltså inte haft jättemycket energi de senaste dagarna, men nu har det äntligen vänt 😅
Kaos eller kosmos? Besöker Kiasma, ett museum. Hamnar framför tavlor och betraktar dem. De består av dukar, färger och kilramar. Men inte bara. De består av något mer, som uttrycks genom betraktaren. Summan är alltså större än de materiella enheterna. Estetik, skönhet eller vilka substantiv man än vill. Mänskliga ögon kan uppfatta våglängder mellan 380 och 750 nanometer. Utanför dessa våglängder finns inget som heter utseende för oss. Utanför ett visst spann av hertz finns inget som heter ljud, för oss. Potentialerna finns där, att kollapsa till ljud, att bli någonting som är mer än bara våglängder eller ljudvågor.
Vid en promenad vid havet ser jag en sten, som möjligen inte finns där då ingen upplever den med något eller några sinnen. Märkligt eller inte? Stenen är energi, olika våglängder som kollapsar till någonting, som vi kallar sten. Precis som våglängder eller ljudvågor alltså. Färger, var finns det, eller språk och matematik? Statisk verklighet är något som ryms i vårt evolutionära gränssnitt, men i övrigt? Om detta stämmer så skulle det kunna betyda att det vi kallar döden innebär att återgå till potentialer och möjligheter, som antingen kollapsar till någonting i sinnen, eller själva blir sinnen som skapar verkligheten. Då vi alla, alltid är en del av alltet, av existensen, så är vi också vad vi upplever på sätt och vis, oavsett delmängd det tar sig uttryck i, så som exempelvis jaget, duet eller något annat, lutar jag åt att medvetande kan finnas som något grundläggande i alltet, snarare än som en delmängd.
Kliar mig lite på ena armen. Inser att det finns massvis med motargument och att jag kan gå djupare in med egen argumentation. Inser också hur lite jag vet, men det var skönt att sätta ord på mina enkla, kanske helt naiva funderingar. Luta dig tillbaka i evigheten en stund. Fultextad har funderat.
Eventuellt kanske man kunde göra en ekvation, typ en regressionsanalys eller något för att få fram lite samband mellan beteenden och variabler hos oss. Men hur träffsäkert skulle det bli? Ganska tveksamt.
Fjärilen är ett ägg, en larv, blir en puppa och till sist fjäril. Det är vad jag skulle kalla reinkarnation. Ändå betecknar vi det som en enda varelse, det gör vi för att vi upplever ett kontinuum, en sorts följdriktighet som ligger inom vårt gränssnitt av uppfattningsförmåga. Då fjärilen en dag inte lever mer avskriver vi den som icke-existerande, eftersom en större kontinuitet är svårare att uppfatta med vårt gränssnitt. Däremot verkar det som att energi är oförstörbart och även fjärilen har varit energi.
Vart vill jag komma med att det här då? Jo, att när vi var foster var vi inte likadana som barn, och vi är inte likadana nu som barn. Hade vi ens en personlighet som foster? Jag svarar spontant ja, genetisk personlighet, kanske även någon annan sorts personlighet. Fanns jag innan jag-upplevelsen uppstod? Vet inte. Personligheten kan förändras, men jaget består. Huruvida personlighet finns utan jaget vet jag inte. Kanske är det jaget som skapar en upplevd kontinuitet. Sedan beror det på hur mycket man väljer att zooma in på företeelser. Vi kan gå från försiktiga till djärva, eller tvärtom, men bägge egenskaperna är något som kan gynna oss. Att försiktigt vaka eller djärvt ge sig hän. Våra förändringar sker inom vissa begräsningar. Annars kan man väl utgå från femfaktormodellen om man nöjer sig med det.
Nå ja, klockan är 23:38 och jag har haft massa på gång här, så
att ja, ett intressant ämne hur som helst.
Klurigt det där. Jag tänker att den avlidna fjärilen blir liksom utspädd och då upphör den att vara. Man kan länge Identifiera den som en fjäril men efter ett tag är den alldeles för utspädd.
Likadant byts våra celler i kroppen ut löpande och man säger att efter 7 år är alla utbytta. Det innebär ju att vi inte är samma som vi tidigare var. Alltså är vi förändrade utan att välja det. Jag tänker att det är helt i linje med hur jag ser på mig själv för till exempel 20 år sedan. Av den gossen är det inte mycket kvar.
Hade ett anfall i går, tråkigt, men det gick bra, hann lägga mig ner. Borde väl börja medicinera egentligen.