Hej!
Jag har nyligen gått igenom ett MA igår och det ?värsta? är över, nu väntar jag bara på att det ska sluta blöda och träffa gyn på återbesök. Såklart har detta varit väldigt jobbigt men vill försöka tänka positivt och framåt.
Någon mer som nyligen varit med om samma och som vill dela med sig av tankar om missfallet men även ta nya tag och börja på ny kula med graviditet? :)
Hej,
jag loggar in här hela tiden för att se hur det går för er. Jag blir så otroligt glad att höra att hoppets lampa tänts. Håller alla tummar och tår jag kan.
Jag har fått min lilla bebis. Hon kom med snitt den 3/7, självvalt snitt men 3 veckor tidigt då de trodde att hon kanske blivit lite för stor där inne. Hon var inte så himla stor när allt kom omkring dock men större än vad hon skulle varit. Ett tips från mig är att verkligen vakta sockret, jag var lite oförsiktig i min långa väntan och det var rätt onödigt. Graviditetsdiabetes är verkligen en real thing och det blev lite ångestfyllt när jag insåg vad det får för konsekvenser, såsom en för tidigt född bebis. Men hon är helt frisk mig veterligen och det var grymt skönt att få slippa sista veckorna för egen del för fy i helvete vad tungt det var mot slutet. Sömnen var värst! Sov en timme per natt det sista så nu när hon kommit ut får jag äntligen sova lite mer för hon är en sovig bebis än så länge som sover 3 h i stöten vilket verkar vara lite unikt. Jag är så glad att vara framme. Det var tufft att vara gravid och orolig. Så himla glad för proffsig BM och alla andra man haft kontakt med som förstått att oro är verkligt jobbigt för någon som varit med om missfall.
Håll gärna tråden uppdaterad. Hejar på er att det går bra och hoppas på så lite oro som möjligt. Ta all hjälp ni kan få från vården och försök att inte läsa så mycket på FL för det skapar en del oro också. Grattis igen
Hej,
jag loggar in här hela tiden för att se hur det går för er. Jag blir så otroligt glad att höra att hoppets lampa tänts. Håller alla tummar och tår jag kan.
Jag har fått min lilla bebis. Hon kom med snitt den 3/7, självvalt snitt men 3 veckor tidigt då de trodde att hon kanske blivit lite för stor där inne. Hon var inte så himla stor när allt kom omkring dock men större än vad hon skulle varit. Ett tips från mig är att verkligen vakta sockret, jag var lite oförsiktig i min långa väntan och det var rätt onödigt. Graviditetsdiabetes är verkligen en real thing och det blev lite ångestfyllt när jag insåg vad det får för konsekvenser, såsom en för tidigt född bebis. Men hon är helt frisk mig veterligen och det var grymt skönt att få slippa sista veckorna för egen del för fy i helvete vad tungt det var mot slutet. Sömnen var värst! Sov en timme per natt det sista så nu när hon kommit ut får jag äntligen sova lite mer för hon är en sovig bebis än så länge som sover 3 h i stöten vilket verkar vara lite unikt. Jag är så glad att vara framme. Det var tufft att vara gravid och orolig. Så himla glad för proffsig BM och alla andra man haft kontakt med som förstått att oro är verkligt jobbigt för någon som varit med om missfall.
Håll gärna tråden uppdaterad. Hejar på er att det går bra och hoppas på så lite oro som möjligt. Ta all hjälp ni kan få från vården och försök att inte läsa så mycket på FL för det skapar en del oro också. Grattis igen
Stora grattis till ny graviditet Börjaompånykula och till bebisen Kringlan86! :) Hoppas allt går bra framåt.
Jag själv plussade också förra veckan på BIM-2, vilket känns både fantastiskt och skitläskigt. Detta med oro har jag inte bemästrat ännu. Men försöker tänka positivt :)
Hej hörrni!Grattis kringlan till flickan!! Så underbara nyheter, tänk nu är du på andra sidan av graviditeten? Hur sjukt. NJUT av din bebis nu! Och tack för allt ditt stöd till oss i tråden.
och grattis börjaompånykula till nya graviditeten! underbart med progesteronet! Jag tror ju stenhårt på att det var det som hjälpte mig. Tog det ända tills vecka 12+6.
Är i vecka 16 nu! KUB gick jättebra! Har en liten mage och så men känner mig väldigt normal annars. 1 trimester symptomen borta och dom så kallade spökveckorna är här. Förstår inte riktigt att det ska bli en bebis av det här, vågar inte 100 procent vara där ännu. Längtar tålmodigt till att få känna lite rörelser.. vore otroligt säkrande! Men det kommer väl. Magen växer ju och kroppen vill göra liv, det är det den håller på med nu. Lita på processen!!
Vad härligt med avklarat kub. Spökveckorna sög ju givetvis och den långa väntan på att få rörelser. Såg de var du har moderkakan? Det kommer ju avgöra lite hur tidigt och tydligt du kommer känna rörelse. Tror det gick ända till v.23 eller dylikt för mig då min satt i framvägg medan en vän till mig kände i v.19. Flerbarnsmammor brukar ju kunna känna ännu tidigare. Konstigt nog kände min partner ngt före mig vilket är ett jävla mysterium. Eller så sa han vara det för att lugna mig men han är inte riktigt typen som målar upp luftslott så jag tror faktiskt uppriktigt att han kände ngt.
Stort lycka till alla 3 med plus på stickan. Jag går in och läser och hejjar på från andra sidan graviditeten och ja det är skönt när det är klart. Det kände orimligt långt mänga gånger men tro mig, man kommer fram till slut! Hejja er.
Tog ni några digitala test när ni var gravida? Vet att man inte ska hålla på för mycket med dem dära testen, men vill försöka ha lite koll ifall det minskar i styrka. Stickorna som jag testat med har visat bra ökning tycker jag men det digitala vill inte öka från 2-3 till 3+. Är i ca vecka 5+5, då bör det ju ha slagit om. Är rädd att det är missfall på gång igen, men lever på hoppet där andra har slagit över sent. Bokat in ett VUL på måndag så då får jag det väl svart på vitt.
All denna oron :(
Hur har det gått börjaompånykula? Jag testade med digitalt en gång, i vecka 5+1 tror jag just för att jag liksom du ville se ett 3+. Det betyder ju just ingenting men man har sina små strategier för att lugna sig..
Hur har det gått börjaompånykula? Jag testade med digitalt en gång, i vecka 5+1 tror jag just för att jag liksom du ville se ett 3+. Det betyder ju just ingenting men man har sina små strategier för att lugna sig..
Oj, vart ska jag börja. Fick tillslut 3+ i vecka 6+0. Fortfarande gravid i vecka 6+5. Men var på tidigt ultraljud igår och läkaren sa att jag borde vara i vecka 5+1, bara en liten hinnsäck. Så bakåtflyttad. Antagligen missed ab eller så har jag räknat fel med dagarna (att ägget fäste senare), då stämde iaf de digitala testen. Ska tillbaka på VUL om två veckor för att se om det växt. Denna väntan och oron!
Börjar ställa in mig på att det är kört.
Sen gick jag in och kollade i journalen och vi har fått tillbaka missfallsutredningens prover. Kromosproverna var bra. Men har enligt anteckningen lite förhöjda TPO-antikroppar. Vår vanliga läkare var inte där så under tiden skrev en annan läkaren att det är tveksamt om man gör något åt detta, att ordinarie läkare får ta ställning. Jag har inte hört något än. Ska kontakta dem imorgon. Kanske är detta svaret på missfallen?
Är i alla fall så trött på allt. Orkar snart inte med ett missfall till. Varför kan det bara inte gå? Känns som man får kämpa för att få rätt hjälp i vården tyvärr, mitt i all oro.
Går det bra för dig ledsen?
Oj, vart ska jag börja. Fick tillslut 3+ i vecka 6+0. Fortfarande gravid i vecka 6+5. Men var på tidigt ultraljud igår och läkaren sa att jag borde vara i vecka 5+1, bara en liten hinnsäck. Så bakåtflyttad. Antagligen missed ab eller så har jag räknat fel med dagarna (att ägget fäste senare), då stämde iaf de digitala testen. Ska tillbaka på VUL om två veckor för att se om det växt. Denna väntan och oron!
Börjar ställa in mig på att det är kört.
Sen gick jag in och kollade i journalen och vi har fått tillbaka missfallsutredningens prover. Kromosproverna var bra. Men har enligt anteckningen lite förhöjda TPO-antikroppar. Vår vanliga läkare var inte där så under tiden skrev en annan läkaren att det är tveksamt om man gör något åt detta, att ordinarie läkare får ta ställning. Jag har inte hört något än. Ska kontakta dem imorgon. Kanske är detta svaret på missfallen?
Är i alla fall så trött på allt. Orkar snart inte med ett missfall till. Varför kan det bara inte gå? Känns som man får kämpa för att få rätt hjälp i vården tyvärr, mitt i all oro.
Går det bra för dig ledsen?
Tack för förståelsen! Ja har läst på om TPO-antikroppar och det är kopplat till sköldkörtel och kan vara en början till hypotyreos vilket kan orsaka missfall, men enligt läkaren som jag pratat med ligger mitt TSH bra till så han sa att jag inte kommer få levaxin, att det inte ska påverka. Men verkar vara olika ställen i landet hur man resonerat till det. Inte lätt med ovissheten, suck.
Alla läkare har sagt att det bara är att försöka igen och att de flesta tillslut får barn trots alla missfall. Jag försöker tänka så. Men det tär på en så otroligt. Blir inte glad för en graviditet längre tyvärr. Får se om jag lyckas få upp hoppet om detta skiter sig oxå.
Har läst lite om Grekland-trådarna förut men tycker inte riktigt jag är där än. Plus att en utredning i Grekland skulle kosta så mycket pengar.
Kul att höra att det går bra för dig! Hoppas såklart jag oxå hamnar där en dag :)