Hej!
Jag har nyligen gått igenom ett MA igår och det ?värsta? är över, nu väntar jag bara på att det ska sluta blöda och träffa gyn på återbesök. Såklart har detta varit väldigt jobbigt men vill försöka tänka positivt och framåt.
Någon mer som nyligen varit med om samma och som vill dela med sig av tankar om missfallet men även ta nya tag och börja på ny kula med graviditet? :)
Tack för uppmuntran och kloka ord.
Verkar ha ett sk tyst missfall så väntar nu på att det ska dra igång och/eller att få en slutlig bekräftelse. UL i fredags gjordes inte gjordes hos läkare, däremot det jag gjorde igår och uppföljning behövs sen om 7-10 dagar (segt). Kanske redan ett midsommar-ägg, vem vet <3.
detlillamolnet: vi hoppas på ett midsommarägg ja 
jag har klarat mig till en vecka efter bim! 5+0 idag. Fick 3+ på clearblue digital idag också så.. det kanske.. faktiskt funkar?! den här gången.. vågar knappt tänka det. men inget säger emot det. ÄN så länge.. usch snälla familjeliv-läsare och skrivare hoppas på mig! behöver att detta går vägen så mycket! visst är 3+ på rätt dag ett gott tecken?
Hoppas! Det låter som ett utmärkt tecken tycker jag, även om jag inte är så bevandrad i den här världen än så länge:)
Ledsen: jo visst har det gått fort men också skiiitlångsamt. Tiden är så muppig när man tittar på klockan hela tiden. Känns som en evighet sedan jag blev gravid men jag antar att det på sått å vis har gått fort.
Tuffa veckor nu för dig fram till det första ultraljudet. Hoppas du lyckas må bra och behålla lugnet. Jag minns att jag också önskade att jag skulle spy och må skit hela tiden så man kunde få känna ordentligt att man är gravid. Men inget sånt alls, inte så mkt som en kräka. Lite lätt subtilt illamående bara. Alla bah: åååh men var glad för det.
Jag tar illamående vilken dag som helst i veckan kontra ångest och oro över ett nytt mf. Så jag förstår din önskan. Det är några tuffa perioder när allt bara står still, har tillåmed blödit en massa gånger, känns som man vill krypa ur sitt skinn när det händer. Har oftast kommit dagen efter samlag och ett tag ville jag knappt ha sex för att det var så jobbigt men sen landade jag i att sex är så jävla bra för fostret för jag matar ju hela kroppen och med det även min bebis med oxytocin och endorfiner och det är ju motmedlet mot kortisolpåslag från stress som är dåligt så då vande jag mig bara. I början, mellan v8-12 tog jag ju massa UL, det fick tiden att gå men jag va ju skitskraj ändå. Spökveckorna mellan typ 12-22 när man känner sig 100% ogravid var jävligt långa och jobbiga. Men på ngt sätt går tiden och hon är kvar. Nu kommer en ny oro. Jag har mantrat något under hela graviditeten, kloka ord jag hörde en gång och som har gett lite lugn ibland:
Inget förflutet har förändrats av att jag ångrar det och ingen framtid har förändrats av att jag ororar mig över den, så nu fokuserar jag på vad jag kan göra för mig själv här och nu.
Ibland hjälper det! Stay strong vänner
Ledsen: jo visst har det gått fort men också skiiitlångsamt. Tiden är så muppig när man tittar på klockan hela tiden. Känns som en evighet sedan jag blev gravid men jag antar att det på sått å vis har gått fort.
Tuffa veckor nu för dig fram till det första ultraljudet. Hoppas du lyckas må bra och behålla lugnet. Jag minns att jag också önskade att jag skulle spy och må skit hela tiden så man kunde få känna ordentligt att man är gravid. Men inget sånt alls, inte så mkt som en kräka. Lite lätt subtilt illamående bara. Alla bah: åååh men var glad för det.
Jag tar illamående vilken dag som helst i veckan kontra ångest och oro över ett nytt mf. Så jag förstår din önskan. Det är några tuffa perioder när allt bara står still, har tillåmed blödit en massa gånger, känns som man vill krypa ur sitt skinn när det händer. Har oftast kommit dagen efter samlag och ett tag ville jag knappt ha sex för att det var så jobbigt men sen landade jag i att sex är så jävla bra för fostret för jag matar ju hela kroppen och med det även min bebis med oxytocin och endorfiner och det är ju motmedlet mot kortisolpåslag från stress som är dåligt så då vande jag mig bara. I början, mellan v8-12 tog jag ju massa UL, det fick tiden att gå men jag va ju skitskraj ändå. Spökveckorna mellan typ 12-22 när man känner sig 100% ogravid var jävligt långa och jobbiga. Men på ngt sätt går tiden och hon är kvar. Nu kommer en ny oro. Jag har mantrat något under hela graviditeten, kloka ord jag hörde en gång och som har gett lite lugn ibland:
Inget förflutet har förändrats av att jag ångrar det och ingen framtid har förändrats av att jag ororar mig över den, så nu fokuserar jag på vad jag kan göra för mig själv här och nu.
Ibland hjälper det! Stay strong vänner
Förstår att det känns långt för dig och att du räknat dagar! Men utifrån känns det väldigt snabbt, har knappt hunnit göra någonting, haha. Men nu däremot! Vad det sniglar sig fram! Idag var det 2 veckor sedan jag plussade.. känns som 2 månader. Den här veckan vecka 6 är värst för mig för det är där jag fått mina 2 missfall och även där jag gjorde en väldigt jobbig abort för tre år sedan. Allt jag vill är att det ska bli vecka 7! Dom här dagarna känns cursed. Försöker hålla mig lugn men har en lågintensiv ångest hela tiden ändå. Men fram tills denna veckan har jag faktiskt lyckats hålla mig hyfsat lugn.. Dag för dag har jag tänkt. Hur ska jag må bra idag. Inte planera någonting framåt eller oroa mig för -hur blir det då- -men tänk om-. Just idag är det enda jag bryr mig om. Det hjälper mig!
det är bra att du påminner mig om det med sex och oxytociner. är jätterädd att sex ska fucka upp någonting men det gör det ju inte.. men en rent praktisk fråga om jag får fråga dig, progesteronvagitorer och sex? det är bara å köra eller? kanske tajma det med när man ska stoppa in en ny..?
tack för stöd du och andra i tråden! kommer behövas fram till ultraljudet som som tur är redan om 1,5 vecka
Usch förstår att associationen av v6 måste vara vråljobbig. Du gör helt rät! dag för dag är det enda sättet. Hitta sätt att må bra och tro!
Angående vagitorierna vill jag minnas att jag tyckte just penetrationssex var lite jobbigt. Om du inte märkt det ännu så samlas en ganska otrevlig geggamoja inuti en. Jag brukade peta ut det vid varje dusch för jag tyckte det var sjukt äckligt. Efter ett tag vill jag minnas att vi gick över till att bara komma tillsammans men utan penetration. Det var mest för att jag kände mig ofräsch tror jag så det är nog lite individuellt. Du skall ju sluta med dem i typ v13 eller ngt sånt. Så vi höll ut typ
Men pröva dig fram vad som känns bra för dig. Viktigt att ni känner er bekväma också. Och gos, mys och orgasm ger ju samma positiva produkt ändå.
hejar på dig.
Hej på er,
Idag fick jag bekräftat det jag redan visste och fick medicin för att avbryta. Sa förlåt till mitt lilla frö fast jag vet att det inte lever sedan ett antal veckor :(. Det känns tufft även om jag vet att många går igenom betydligt värre.
Nu hoppas jag på ett fint sommarägg så småningom.
Hej på er,
Idag fick jag bekräftat det jag redan visste och fick medicin för att avbryta. Sa förlåt till mitt lilla frö fast jag vet att det inte lever sedan ett antal veckor :(. Det känns tufft även om jag vet att många går igenom betydligt värre.
Nu hoppas jag på ett fint sommarägg så småningom.
Hej ni, tack för stöd! Och tack för svaret om sex och progesteron kringlan, yes är familjär med gegget som uppstår.. blir att göra openetrerande lekar fram till v 13!
och lilla molnet jag beklagar igen, vet hur hårt och existensiellt upfuckande det är att förlora en möjlighet till ett litet liv sådär.. ta hand om dig och så hoppas vi på en ny chans mycket snart!
Men hallå, jag är på 6+0! Har kommit över min förbannelsevecka! Vidskepligt jag vet men det känns verkligen annorlunda nu. Jag tror typ på det.? nästan. Lite mer i alla fall. Illamåendet är här också kan man lugnt säga. riktigt onajs men också betryggande. Nu räknar jag ner dagarna till ultraljud om en vecka..
Kram till er alla vart ni än befinner er i resan!