• Cheneyney

    Vi som startar IVF 2022

    Tyckte det var dags att starta upp ett nytt inlägg för oss som startar IVF 2022.

    Vi är ett par i 30 och 31 års ålder, inga barn sen innan. Försökt bli gravid sen 2018 då vi fick ett missfall. Sen kom corona, och dem hittade cellförändringar på mig, så vår resa har varit full med bakslag och tagit tid!! Men nu står vi här i början på vår första ivf och är så taggade!!! 

    Vi är idag inne på dag 2 med sprutor, tar Bemfola. Ska på söndag börja med fyremadel, och den gör mig aningens nervös då den inte ska vara så trevlig. 
    Någon som sitter på tips för den, ska man "hugga" in den snabbt eller vad är lättast? :) 
  • Svar på tråden Vi som startar IVF 2022
  • Punani intended

    Hej!
    Jag trodde aldrig jag skulle skriva på familjeliv.. Men here I am!
    Har gjort min första IVF och är nu på ruvardag 5. Igår kväll fick jag vad som kändes som mensvärk (tog dock en Alvedon så vet egentligen inte hur länge värken höll i sig). Har igår och idag varit så ledsen och gråtit så mycket att jag inte kunnat koncentrera mig på jobbet. Dels tror jag väl att det är alla hormonerna jag proppat/proppar i mig, dels kanske det är PMS? Dels kanske en mental reaktion på behandlingen? Min mensapp säger att mensen ska komma imorgon (den brukar dock inte pricka dagen helt korrekt.)

    Jag trodde inte att jag skulle reagera såhär, jag har varit ganska avslappnad i processen fram till nu, det här väntandet gör mig galen, men gårdagens mensvärk har gjort att jag tänker att det nog är kört för den här omgången.. Har ni några tips på hur man håller hoppet uppe samtidigt som man inte förväntar sig allt för mycket? Tycker den balansgången är så svår.

  • Cacan8
    Punani intended skrev 2022-04-04 11:51:00 följande:

    Hej!
    Jag trodde aldrig jag skulle skriva på familjeliv.. Men here I am!
    Har gjort min första IVF och är nu på ruvardag 5. Igår kväll fick jag vad som kändes som mensvärk (tog dock en Alvedon så vet egentligen inte hur länge värken höll i sig). Har igår och idag varit så ledsen och gråtit så mycket att jag inte kunnat koncentrera mig på jobbet. Dels tror jag väl att det är alla hormonerna jag proppat/proppar i mig, dels kanske det är PMS? Dels kanske en mental reaktion på behandlingen? Min mensapp säger att mensen ska komma imorgon (den brukar dock inte pricka dagen helt korrekt.)

    Jag trodde inte att jag skulle reagera såhär, jag har varit ganska avslappnad i processen fram till nu, det här väntandet gör mig galen, men gårdagens mensvärk har gjort att jag tänker att det nog är kört för den här omgången.. Har ni några tips på hur man håller hoppet uppe samtidigt som man inte förväntar sig allt för mycket? Tycker den balansgången är så svår.


    Älskar ditt nick haha... Och trodde inte heller jag skulle skriva här men är så sjukt ensam i denna process. Pratar ju med sambon såklart men han kan inte och kommer aldrig förstå hur det känns.  

    Jag har egentligen noll tips eftersom jag tycker att det är jättesvårt. Försökte varje månad innan ivf att inte googla och inte testa och inte känna efter men jag är en svag, svag person. 
    Jag kommer förhoppningsvis få en återföring i maj och ska ge mig den på att inte känna efter och inte googla. Har lärt mig att pms, mensvärk och tidiga graviditetssymptom är identiska så det finns liksom ingen poäng i att spekulera. Man driver bara sig själv till vansinne. Min letrozolbehandling innan ivf gav mig dessutom extrem pms de sista gångerna, som höll i sig från ägglossning till mens så kände inte igen min kropp överhuvudtaget (och trodde jag var gravid varje gång).

    Jag försöker tänka nu att det som sker, det sker. Jag kan inte påverka utgången överhuvudtaget. Blir det inget barn så får jag lära mig att hantera det den dagen det står klart. Jag försöker att inte tänka alls på utgången, bara leva och göra grejer så jag inte hinner fundera. 
    Det jag lovat mig själv är att göra det jag kan för kroppen när det är dags för återföring - inget kaffe, ingen cola, ingen "skitmat", ingen stress.

    Med allt detta sagt hade jag exakt noll symtom den gången jag faktiskt blev gravid (och ett ägg min läkare bedömde inte skulle bli befruktat) och drack alkohol innan jag visste att jag var gravid (och kaffe i mängder), så kanske det bästa tipset är att leva precis som vanligt och försöka glömma bort hela bebisgrejen även om det är sjukt svårt :)

    Hur man ska låta bli att oroa sig den dagen man väl är gravid är nästa problem. Får typ slänga mobil och dator känner jag. 
  • Lilleplutt2022
    Punani intended skrev 2022-04-04 11:51:00 följande:

    Hej!
    Jag trodde aldrig jag skulle skriva på familjeliv.. Men here I am!
    Har gjort min första IVF och är nu på ruvardag 5. Igår kväll fick jag vad som kändes som mensvärk (tog dock en Alvedon så vet egentligen inte hur länge värken höll i sig). Har igår och idag varit så ledsen och gråtit så mycket att jag inte kunnat koncentrera mig på jobbet. Dels tror jag väl att det är alla hormonerna jag proppat/proppar i mig, dels kanske det är PMS? Dels kanske en mental reaktion på behandlingen? Min mensapp säger att mensen ska komma imorgon (den brukar dock inte pricka dagen helt korrekt.)

    Jag trodde inte att jag skulle reagera såhär, jag har varit ganska avslappnad i processen fram till nu, det här väntandet gör mig galen, men gårdagens mensvärk har gjort att jag tänker att det nog är kört för den här omgången.. Har ni några tips på hur man håller hoppet uppe samtidigt som man inte förväntar sig allt för mycket? Tycker den balansgången 


    Går du på lutinus eller andra tabletterna med progesteron? Det kan nämligen biverkningar som påminner inför mens eller graviditet. Det kan också försena mensen.
    När jag genomgick min första IVF så visste jag inte detta ochjag analyserade varenda symtom jag hade. När mensen sen var försenad så fick upp hoppet och blev fruktansvärt besviken när jag sen testade negativt. Jag önskar att någon på kliniken hade kunnat berätta ovan för mig så hade jag kanske hanterat situationen lite annorlunda.

    Jag håller alla tummar för att du lyckas och att det är guldägget du ruvar på just nu!HjärtaSolig

    Själv är jag inne på fjärde ivf försöket och det är dags för äggplock imorgon .
  • 1991februari

    Hej,


    Jag och min sambo började i februari vår första IVF-behandling. Jag påbörjade hormonstimuleringen den 23/2 och hade äggplocket den 8/3. Jag har förutom trötthet mått väldigt bra under hela processen, men blev trots det tyvärr överstimulerad och tvungen att vänta med återföringen. Jag blev väldigt besviken över detta eftersom jag inte känt av något därför inte alls förväntat mig det beskedet.


    De fick vid äggplocket ut 9 st ägg, varav 7 st blev embryon som man kunnat frysa, vilket kändes som en enorm lättnad, men all väntan är så frustrerande.


    När vi först gjorde vår fertilitetsutredning hittade man ingen orsak till vår barnlöshet ? han har bra spermier och jag en regelbunden ägglossning, men ändå lyckas vi inte. Vi har försökt i snart tre år och under den tiden har jag blivit gravid en gång, men det slutade med MA som uppdagades på UL i vecka 13. Detta är nu snart 2 år sedan och min brorsdotter som kom 2 dagar före vårt beräknade BF, är en konstant påminnelse om detta. Det värker i mig av längtan varje gång jag ser henne.


    Just nu går tiden så otroligt långsamt och även om jag är öppen med vår IVF så kände jag ett behov av att söka mig till ett forum där det finns andra som går igenom samma sak.


    Vi väntar som sagt på återföring i början av juni, men jag hoppas ändå på att ett mirakel sker innan det. 

  • Cheneyney
    1991februari skrev 2022-04-04 13:51:35 följande:

    Hej,


    Jag och min sambo började i februari vår första IVF-behandling. Jag påbörjade hormonstimuleringen den 23/2 och hade äggplocket den 8/3. Jag har förutom trötthet mått väldigt bra under hela processen, men blev trots det tyvärr överstimulerad och tvungen att vänta med återföringen. Jag blev väldigt besviken över detta eftersom jag inte känt av något därför inte alls förväntat mig det beskedet.


    De fick vid äggplocket ut 9 st ägg, varav 7 st blev embryon som man kunnat frysa, vilket kändes som en enorm lättnad, men all väntan är så frustrerande.


    När vi först gjorde vår fertilitetsutredning hittade man ingen orsak till vår barnlöshet ? han har bra spermier och jag en regelbunden ägglossning, men ändå lyckas vi inte. Vi har försökt i snart tre år och under den tiden har jag blivit gravid en gång, men det slutade med MA som uppdagades på UL i vecka 13. Detta är nu snart 2 år sedan och min brorsdotter som kom 2 dagar före vårt beräknade BF, är en konstant påminnelse om detta. Det värker i mig av längtan varje gång jag ser henne.


    Just nu går tiden så otroligt långsamt och även om jag är öppen med vår IVF så kände jag ett behov av att söka mig till ett forum där det finns andra som går igenom samma sak.


    Vi väntar som sagt på återföring i början av juni, men jag hoppas ändå på att ett mirakel sker innan det. 


    Usch vilken pärs ni gått igenom. Förstår dock behovet av att vara här, för även om man pratar med vänner och familj så är det ingen som förstår. 

    Hur kommer det sig att ni måste vänta till juni för återföring? 
  • Cheneyney

    Nu har vi äntligen gjort vår ET och jag är också en ruvare! Har varit så himla nervös hela helgen och morgonen att dem skulle ringa och säga att ingen klarat sig.
    Men idag blev det ET, och det var en superfin blastocyst, obeskrivlig lycka :)
    Vi fick även en blastocyst till frysen, wow!

    Testdag 16/4, har lovat mig själv att inte tjuvtesta före. Skrattande

  • Cacan8
    Cheneyney skrev 2022-04-04 15:26:33 följande:

    Nu har vi äntligen gjort vår ET och jag är också en ruvare! Har varit så himla nervös hela helgen och morgonen att dem skulle ringa och säga att ingen klarat sig.
    Men idag blev det ET, och det var en superfin blastocyst, obeskrivlig lycka :)
    Vi fick även en blastocyst till frysen, wow!

    Testdag 16/4, har lovat mig själv att inte tjuvtesta före. Skrattande


    Kul! Håller tummarna för dig! 
  • Cacan8
    1991februari skrev 2022-04-04 13:51:35 följande:

    Hej,


    Jag och min sambo började i februari vår första IVF-behandling. Jag påbörjade hormonstimuleringen den 23/2 och hade äggplocket den 8/3. Jag har förutom trötthet mått väldigt bra under hela processen, men blev trots det tyvärr överstimulerad och tvungen att vänta med återföringen. Jag blev väldigt besviken över detta eftersom jag inte känt av något därför inte alls förväntat mig det beskedet.


    De fick vid äggplocket ut 9 st ägg, varav 7 st blev embryon som man kunnat frysa, vilket kändes som en enorm lättnad, men all väntan är så frustrerande.


    När vi först gjorde vår fertilitetsutredning hittade man ingen orsak till vår barnlöshet ? han har bra spermier och jag en regelbunden ägglossning, men ändå lyckas vi inte. Vi har försökt i snart tre år och under den tiden har jag blivit gravid en gång, men det slutade med MA som uppdagades på UL i vecka 13. Detta är nu snart 2 år sedan och min brorsdotter som kom 2 dagar före vårt beräknade BF, är en konstant påminnelse om detta. Det värker i mig av längtan varje gång jag ser henne.


    Just nu går tiden så otroligt långsamt och även om jag är öppen med vår IVF så kände jag ett behov av att söka mig till ett forum där det finns andra som går igenom samma sak.


    Vi väntar som sagt på återföring i början av juni, men jag hoppas ändå på att ett mirakel sker innan det. 


    Jag känner med dig. Jag drabbades också av MA efter att ha försökt bli gravid i nästan ett år. När man är mitt i det här känns det som att alla andra får barn på löpande band. Det är så orättvist att vissa av oss ska behöva kämpa så. Ibland känns det som att livet enbart handlar om det här. 
    Ska precis som du göra FET. Jag hejjar på oss :) 
  • 1991februari
    Cheneyney skrev 2022-04-04 15:19:44 följande:
    Usch vilken pärs ni gått igenom. Förstår dock behovet av att vara här, för även om man pratar med vänner och familj så är det ingen som förstår. 

    Hur kommer det sig att ni måste vänta till juni för återföring? 

    Ja, även om vänner och familj lyssnar och försöker stötta så kan man omöjligt förstå om man inte själv varit med om denna resa.


     


    De ville att jag skulle vänta 2 månader för att kroppen skulle få tid att återhämta sig, så första möjliga återföringen skulle vara 6 dagar efter ÄL i början av maj. Tyvärr kommer jag inte vara hemma den vecka som den dagen beräknas infalla. Min mamma fyller 60 och de har bjudit ner familjen till Malaga den veckan. När resan bokades hade jag ingen aning om att vi skulle vara i denna processen och jag har haft tankar om att avboka, men jag landade i att det skulle kännas extra bittert om det inte tar sig och jag valt att avstå från resan. Jag är otroligt nära min familj och vi har alla sett fram emot detta SÅ mycket, men jag känner i skrivandets stund hur kluven jag är.


     


    När datum för min ÄL beräknades utgick vi dock från att jag som normalt har ÄL cykeldag 17, men denna cykeln efter äggplocket hade jag ÄL först cykeldag 21 (i lördags). Så om ÄL i maj infaller så att jag trots allt är hemma 6 dagar efter den, så sa de att jag kunde kontakta dem och se om tid ändå fanns, men de rekommenderade att jag bokade in en preliminär tid i juni för att säkerställa att inte behöva vänta längre än så.


    Hoppfull som jag är så hoppas jag dock att nästa mens inte kommer, men jag har ju blivit besviken förut så jag hoppas?lagom.


  • 1991februari
    Cacan8 skrev 2022-04-04 16:08:34 följande:
    Jag känner med dig. Jag drabbades också av MA efter att ha försökt bli gravid i nästan ett år. När man är mitt i det här känns det som att alla andra får barn på löpande band. Det är så orättvist att vissa av oss ska behöva kämpa så. Ibland känns det som att livet enbart handlar om det här. 
    Ska precis som du göra FET. Jag hejjar på oss :) 

    Cacan8 skrev 2022-04-04 16:08:34 följande:
    Jag känner med dig. Jag drabbades också av MA efter att ha försökt bli gravid i nästan ett år. När man är mitt i det här känns det som att alla andra får barn på löpande band. Det är så orättvist att vissa av oss ska behöva kämpa så. Ibland känns det som att livet enbart handlar om det här. 
    Ska precis som du göra FET. Jag hejjar på oss :) 
    Precis! Just nu känns det som att ALLA runt mig får barn. Jag försöker glödjas åt alla när de berättar om sina graviditeter, men jag är SÅ avundsjuk! 

    Spännande! Då håller jag tummarna för dig med :) när ska du göra FET?
Svar på tråden Vi som startar IVF 2022