Vill inte ha sex med min man

Tja, om man inte orkar anstränga sig mer än 2 min för sitt förhållande så ska man kanske inte ha ett förhållande?

Gäller samma resonemang för allt i ert förhållande och även din man?
Allt som du vill göra men som tar mer än 2 min att göra kan han skita i om han vill??

Nej men för mig börjar sex göra ont om det tar längre tid än 5 min. Tror det kanske är rätt vanligt? Så kanske bra om män snabbar på lite i sängen så att man slipper få ont tänker jag. 

Jag tror det är ungefär tvärtom. Mannen beter sig ungefär som tidigare, men kvinnan ser på honom med andra ögon, och därmed uppfattar det som att han ändrat sig till det klart sämre, kanske undermedvetet för att kunna söka sig vidare.

Och du vet väl att det är fult att dra förhastade slutsatser baserat på ingenting och ännu mer fult att kalla överviktiga människor för fettbomber och chipsmaskiner.

Att du inte förstår dubbelmoralen i att gnälla om "skrik" men vara helt ok med att kalla människor för nedsättande saker talar tyvärr för allt annat än ett "knivskarp intellekt" utan snarare för ett intellekt lika slött som en smörkniv.

Människor i min omgivning trivs alldeles utmärkt med mig eftersom jag inte springer runt och kallar dem för idiotiska saker för att de inte ser ut som jag skulle föredra. Däremot har jag svårt att se hur du skulle kunna ha vänner eller en partner med ditt sätt att resonera kring och uttrycka dig om andra människor.

Kära jalle, jag tror tyvärr att du helt enkelt är för pantad för att kunna föra en saklig diskussion så det är nog bäst at vi avslutar den här meningslösa diskussionen..... bye bye

När argumenten tryter så avslutar man med personangrepp . Så manligt, så kraftfullt. Ryser i hela kroppen av välbehag.

Har TS ens adresserat till maken att hon inte finner honom attraktiv, om han tränar/går ner i vikt så finns det chans till sex igen? Det vore kanske inte en snäll sak i sig att säga, men ärligt iaf om det är så. 

Tror dock att problemet här är att TS inte längre finner honom attraktiv och troligtvis inte kommer göra heller, utan vill ge sig själv rätten att ligga med någon annan, äta kakan och ha den kvar. Ha tryggheten och fasaden kvar med sin man men ligga men någon annan. 

Misstänker att hennes man finner deras situation minst lika frustrerande och irriterande som hon, jag hade inte känt mig uppskattad i hennes mans situation heller. Kan gissa mig till att det tydligt för maken att hon inte finner honom attraktiv/intressant när hon trånar efter någon annan. Samtidigt tänker hon på hur jobbig/gnällig han är, blir troligtvis inte charmig i hans närvaro och på det avbryter sex pga av att hon blir avtänd mitt i akten. 

Nja, man kanske ska hålla sig attraktiv men man ska inte heller låta sin personlighet förfalla. Båda är troligtvis trötta på varandra, gnäller och går i gamla hjulspår och letar nog efter andra på varsitt håll. Dom har ju även testat parterapi utan resultat. 

Tror att det bästa är att dom överväger att lämna varandra, tror inte att det går att bogsera och rädda detta sjunkande skeppet. Alternativt prata med varandra om poly

Tja, om man inte orkar anstränga sig mer än 2 min för sitt förhållande så ska man kanske inte ha ett förhållande?

Gäller samma resonemang för allt i ert förhållande och även din man?
Allt som du vill göra men som tar mer än 2 min att göra kan han skita i om han vill??

Nej men för mig börjar sex göra ont om det tar längre tid än 5 min. Tror det kanske är rätt vanligt? Så kanske bra om män snabbar på lite i sängen så att man slipper få ont tänker jag. 

Nu är vi off topic, men det är verkligen inte normalt att sex gör ont om det tar mer än 5 minuter. 

Är du kvinna eller man? 

Är du kvinna eller man? 

Använder ni mycket glidmedel då? 

Nej, inget glidmedel.

Nej, inget glidmedel.

kan han inte ge dig oralt så du blir ordentligt "uppvärmd" och våtare?

Blir bara torrare av oralt då det inte är skönt 

Oerhört intressanta frågeställningar detta, speciellt som jag har konsultat yrkesmässigt i liknande dilemman, själv befunnit mig i likande situationer.

så försöker få kartan över denna lägesbild klar för mig.

Vi har omgivningarna, lantstället, släkten, hunden och gemensamma vänner. Sedan de gemensamma kärnvärdena, barnen, er gemensamma relation.

Vi har bakgrunden, svek i det förgångna, löften som inte infriats, tynande attraktion, gräl och fysisk frånvaro.

Sedan har vi din självbevarelsedrift, ditt sökande efter svaret på frågan om din egen sexualitet, dina fysiska band till din man och samtidigt som jag misstänker en lidelse, avsaknad av d ls din egen sexualitet (såsom du vill att den skall vara) men också avsaknaden av en manlig attraktion gentemot dig men också en attraktion som du själv kan uppleva genom en man.

Sen har vi plattformen, i detta fall något du funnit som en språngbräda dels för att stilla din nyfikenhet, söka spänning, men framförallt svaret på din fråga hur din status är rent sexuellt och vad som kan utvecklas. Tankar finns om hur detta eventuellt kan bli ett verktyg för att stabilisera det du upplever som skakigt på hemma fronten. Plattformen är sidan där gifta träffas. 

Sen har vi lockelsen, mannen på andra sidan tangentbordet, en digital frestelse i det fördolda. Här dryftas det lustfyllda, de passionerade fantasierna, det som väcker din attraktion och kåthet samtidigt som det erbjuder ett samtal som uppfattas som mer neutralt till skillnad från de mer verbala striderna du har på hemmafronten.

Sist men inte minst så har vi omvärlden. Allt ifrån de som svarar på dina frågor här, till vänner bekanta, släkt kollegor och familj, och självfallet din man. Men ej att förglömma egna tankar som gnager om måsten, vad är rätt, vad är fel? Hur ser andra på min situation utifrån vilket eller vilka beslut jag fattar?

Lite för stort för att bolla här fram och tillbaka men har en tydlig idé om vart du skulle kunna starta utifrån det du berättat. Du får gärna kontakta mig om du vill ha lite input.

Jag har varit gift länge (ca 20 år) och min man och jag går just nu igenom en rejäl kris, där vi inte riktigt vet om vi ska fortsätta kämpa för "oss" eller om vi ska gå skilda vägar. Inte ett lätt beslut att fatta då vi har barn, hund, hus, landställe... vi gillar varandras släkt... har gemensamma vänner, ja, ni fattar. Många skulle bli påverkade och ledsna om vi bestämde oss för att skilja oss. Vår relation har gått lite upp och ner under de senaste åren, men sedan ett halvår tillbaka är det verkligen illa. Vi går i parterapi och försöker lära oss att kommunicera utan att gräla osv, men jag vet inte hur det kommer att sluta. 

Mycket i vår relation är bra, men vi har ett i princip obefintligt sexliv. Jag har det senaste halvåret haft en helt sjuk sexlust, mer än jag någonsin haft i mitt liv. Problemet är att jag inte tänder på min man. Vare sig fysiskt eller mentalt (då vi har för mycket gammalt groll mellan oss, mycket irritation i luften osv). När vi försöker ha sex slutar det ofta med att jag tappar lusten mitt i, känner obehag osv trots att jag var rejält tänd innan vi satte igång. Det slutar då alltid med att han blir jättefrustrerad för att jag vill avbryta (helt förståeligt).

Det jag nu brottas med är att jag egentligen inte vet varför jag tappar lusten när vi försöker ha sex. Det kan ju antingen bero på att jag verkligen inte tänder på min man och att det är han som får mig att tappa lusten. Eller så beror det på att jag inte vill ha sex med någon alls. Att jag i min fantasi längtar efter att ha sex med en man, men att det inte fungerar i verkligheten. För det låser sig verkligen. 

Jag har tänkt mycket på det här, fram och tillbaka och funderar på vad jag ska göra. Ett alternativ är att vi skiljer oss, ett annat att vi fortsätter som idag och att jag då inte kommer att ha sex med en man någonsin mer i mitt liv (om vi inte kommer tillrätta med våra problem). Det vore ju oerhört deppigt om jag skiljer mig från min man för att jag inte vill ha sex med honom, bara för att senare inse att jag inte alls vill ha sex med NÅGON. Då har jag slängt bort något som ändå var ok, men framför allt har jag sårat väldigt många människor i onödan. 

Så tankarna jag går med just nu är att jag skulle vilja testa att ha sex med en annan man, bara för att se om det låser sig på samma sätt som när jag försöker med min man. Jag har själv blivit bedragen i en tidigare relation och lovade då mig själv att aldrig utsätta någon för det. Men här är vi nu... Jag har chattat ett tag med en man jag mött på en dejtingsida för gifta. Han tänder mig verkligen och jag skulle gärna vilja träffa honom för att se vad som händer. Samtidigt går det emot allt jag står för och jag vill verkligen inte såra min man. 
Är det någon här som känner igen sig? Hur gör man?