Anonym (TS)

Mon 3 Jan 2022 12:32

88 svar

Introducera barnen för nya mannen, tips?

Det börjar vara aktuellt att introducera mina 4 barn för min nya (eller ja 8 mån sedan) kille. Han är barnlös, och vi palnerar gemensamma barn i framtiden.

Mina barn är 6,10,11,14. Nu är det alltså dags att flytta ihop och involvera barnen i vardagen. Barnen bor med sin pappa 65%, resten med mig.
Tips behövs hur det skall gå smidigast.
Stressen ligger väl i att 10 åringen har adhd och trotssyndrom, så inte alltid så lätt att ha att göra med...
Jag vill såklart att barnen skall känna sig bekväma, (dom vet om honom, och vill nu träffa honom). Och tänker också på mannen, att hur han upplever det.
Vad skall vi hitta på, så att det inte blir för styvt och stressigt?
Hur har andra gjort? Ångrar nästan att vi inte introducerat han tidigare, känns nervöst.

Q71

Mon 3 Jan 2022 15:15

#31

Det finns väl ingen anledning att vänta längre. Tänk på att ofta har en person utan barn inte samma förståelse/tänk/erfarenhet som om en som har. Så ta det piano, ses och ha kul tillsammans men håll ögon och öron vidöppna! Dejtade en man utan barn i drygt ett år och det blev knepigt. Kan tilläggas att jag "bara" har två barn.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 3 Jan 2022 15:16

#32

Anonym (A) skrev 2022-01-03 15:07:36 följande:

Alltså.
Jag orkar inte läsa sådana här trådar för de är alltid så jäkla mästrande. Hur du än gör kommer det att vara FEL enligt besserwissrarna på familjeliv. Och jäklar i min lilla låda hur idiotförklarad du blir samtidigt. För att inte snacka om barnplågare och jada jada.

Det viktigaste är ju ändå att det känns RÄTT och att du verkligen tror på en framtid tillsammans tänker jag. När det sker är ju helt jävla omöjligt att säga. Det kan vara ögonblickligen eller ta ett år eller två eller en halv livstid.
Jag tex visste i samma ögonblick jag mötte min sambo att det är HAN jag väntat på i halva mitt liv, att det är VI tills någon av oss dör. Min kollega å andra sidan gick och gifte sig häromåret efter 43 år som förlovade. Det hade inte känts rätt innand ess.

Hur introducerar du nya vänner? Pratar lite om dem, pratar mera om dem och pratar lite till. Bjuder på en fika, två gånger och kanske tio gånger. Sen blir det någon middag och tjolahopp, rätt somd et är har människan sovit över. Ungefär så brukar jag introducera nya vänner. Och det är ju vad han är eller borde vara, en väldigt kär vän. Det är ju inte svårare än så tänker jag. Tror att man ska ta den enkla vägen via fika och avancera istället för att göra det avancerat från början.

Jag är verkligen rätt chokad över hur denna tråd spårat ut... Läste en annan om särboskap, där det var flera som träffats i våras 21, och levde som särbos, ,med barn involverade. INGEN kom där och påpekade att gud, hur har ni introducerat barnen redan... Så ligger väl i hur man ställer frågan... Och att jag nämnde planer på att flytta ihop och eventuellt gemensamma barn...
Jag har träffat denna man nästan dagligen sedan vi träffades, vi spenderar all gemensam fritid ihop, alla nätter när jag ej varit med barnen. Vi har upplevt en gemensam hård tragedi,plus ett dödsfall inom hans familj. Vi har nog gått igenom väldigt mycket på kort tid. Självklart ser vi fortfarande på varandra genom rosa glasögon. Men vafan, vi vill ju leva ihop.
Sen är han ju barnlös, så om vi vill ha barn ihop, har vi ju inte flera år tid. Undrar vad jag skulle få som svar i en tråd om 5 år, där jag beklagar mig att vi väntade i 5 år och är nu för gamla för barn. Då skulle man få höra att det är mitt eget fel.

Detta är enda mannen som jag introducerar för mina barn sen att jag skiljt mig från deras pappa. Jag har ett bra omdömme, och mina barns välmående är nummer 1. Jag skulle aldrig introducera dem till en man jag inte ser en seriös framtid med. Vi har även disskuterat detta en hel del. Och välat vänta tills vi är säkra.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 3 Jan 2022 15:23

#33

Anonym (FA) skrev 2022-01-03 15:09:31 följande:

Ni är alltså 40 år ungefär, har känt varandra i 8 månader, och du skriver nu när vi ska flytta ihop, så antagligen ligger flytten i närtid. Du har redan 4 barn, varav ett med diagnos. Du har inte dina barn på halvtid, utan endast 8 dagar i månaden, finns väl en orsak till det.

Känns inte som att förutsättningarna är optimala, inte ens bra. Du verkar prioritera denna nya man och ett nytt barn med honom. Du delar inte på ansvaret för dina tidigare barn, hur tror du att barnen kommer att känna att du ska skaffa ytterligare barn, när du inte ens tar halva ansvaret för de du redan har?

Tror du själv att detta kommer vara det bästa för dina barn? Att om ett halvår kommer de att dela hem med någon de knappt känner, när de redan tillbringar så lite tid med dig?

Med tanke på att du inte träffar dina barn så ofta, så fortsätt vara särbos. Han kan ändå träffa barnen ibland.

Orsaken att barnen inte bor 50/50, är väldigt enkel. Har inget med mitt ansvarstagande att göra. Dom är så stora, att dom kan välja själva. Och valde att bo kvar i gamla stora huset, pga att ligger brevid skolan. Jag har tyvärr inte ekonomi att köpa en 5 rums bostad i en extremt dyr storstad. Skulle kosta ca 10 milj kronor. (Bor inte i Sverige). Så är väldigt odramatiskt, och handlar inte om att jag inte tar mitt ansvar. Har daglig kontakt med dom och deras far. SÅ försök inte nu svänga detta till att jag inte tar mina barn i beakt, när det egentligen var det denna tråd handlade om. Att jag vill göra detta så bra som möjligt.

Anonym (FA)

Mon 3 Jan 2022 15:23

#34

Anonym (TS) skrev 2022-01-03 15:16:36 följande:

Jag är verkligen rätt chokad över hur denna tråd spårat ut... Läste en annan om särboskap, där det var flera som träffats i våras 21, och levde som särbos, ,med barn involverade. INGEN kom där och påpekade att gud, hur har ni introducerat barnen redan... Så ligger väl i hur man ställer frågan... Och att jag nämnde planer på att flytta ihop och eventuellt gemensamma barn...
Jag har träffat denna man nästan dagligen sedan vi träffades, vi spenderar all gemensam fritid ihop, alla nätter när jag ej varit med barnen. Vi har upplevt en gemensam hård tragedi,plus ett dödsfall inom hans familj. Vi har nog gått igenom väldigt mycket på kort tid. Självklart ser vi fortfarande på varandra genom rosa glasögon. Men vafan, vi vill ju leva ihop.
Sen är han ju barnlös, så om vi vill ha barn ihop, har vi ju inte flera år tid. Undrar vad jag skulle få som svar i en tråd om 5 år, där jag beklagar mig att vi väntade i 5 år och är nu för gamla för barn. Då skulle man få höra att det är mitt eget fel.

Detta är enda mannen som jag introducerar för mina barn sen att jag skiljt mig från deras pappa. Jag har ett bra omdömme, och mina barns välmående är nummer 1. Jag skulle aldrig introducera dem till en man jag inte ser en seriös framtid med. Vi har även disskuterat detta en hel del. Och välat vänta tills vi är säkra.

Men du, om allt är så rätt, och du tror att detta är det bästa för dina barn (du skriver bara jag, jag hela tiden), så varför ens fråga här? Känns som att du bara har ditt eget liv i åtanke, inte dina barns liv. Tror du att de vill dela sina 8 dagar i månaden med en man samt ett nytt barn? Tror du att det är bäst för dina barn?

Anonym (A)

Mon 3 Jan 2022 15:28

#35

Anonym (TS) skrev 2022-01-03 15:16:36 följande:

Jag är verkligen rätt chokad över hur denna tråd spårat ut... Läste en annan om särboskap, där det var flera som träffats i våras 21, och levde som särbos, ,med barn involverade. INGEN kom där och påpekade att gud, hur har ni introducerat barnen redan... Så ligger väl i hur man ställer frågan... Och att jag nämnde planer på att flytta ihop och eventuellt gemensamma barn...
Jag har träffat denna man nästan dagligen sedan vi träffades, vi spenderar all gemensam fritid ihop, alla nätter när jag ej varit med barnen. Vi har upplevt en gemensam hård tragedi,plus ett dödsfall inom hans familj. Vi har nog gått igenom väldigt mycket på kort tid. Självklart ser vi fortfarande på varandra genom rosa glasögon. Men vafan, vi vill ju leva ihop.
Sen är han ju barnlös, så om vi vill ha barn ihop, har vi ju inte flera år tid. Undrar vad jag skulle få som svar i en tråd om 5 år, där jag beklagar mig att vi väntade i 5 år och är nu för gamla för barn. Då skulle man få höra att det är mitt eget fel.

Detta är enda mannen som jag introducerar för mina barn sen att jag skiljt mig från deras pappa. Jag har ett bra omdömme, och mina barns välmående är nummer 1. Jag skulle aldrig introducera dem till en man jag inte ser en seriös framtid med. Vi har även disskuterat detta en hel del. Och välat vänta tills vi är säkra.

Skaka av dig dem. de är bara ute efter att såra för att det gör att de själva mår lite bättre.
Egentligen bör man väl känna någon sorts empati med dem men va fan. Jag tror att det handlar om avundsjuka fastän ingen kommer att erkänna det. Du har det där som de andra vill ha istället för det där mähät som pimplar öl och rapar i soffan framför TVn typ.

Grattis. Verkligen.

Följ ditt hjärta för om du inte gör det, vad har du då?
Du har en skyldighet gentemot dig själv och det är att leva så att du blir så lycklig som du kan.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 3 Jan 2022 15:31

#36

Anonym (FA) skrev 2022-01-03 15:23:37 följande:

Men du, om allt är så rätt, och du tror att detta är det bästa för dina barn (du skriver bara jag, jag hela tiden), så varför ens fråga här? Känns som att du bara har ditt eget liv i åtanke, inte dina barns liv. Tror du att de vill dela sina 8 dagar i månaden med en man samt ett nytt barn? Tror du att det är bäst för dina barn?

Jag har ingenstans frågat om råd om min relation är förhastad. Utan råd på att hur man introducerar mammas nya pojkvän bäst för sina barn. Två helt olika topics. Inte heller frågat om det är förtidigt. Det kan jag självklart avgöra själv. Och ja, JAG skriver ur mitt perspektiv, och vill ta mina barn i beakt. Vem annan skall jag skriva om en JAG?
Sen, om att dela mamma 8 dagar i månaden... Är väl ändå ganska vanligt att man träffar en ny efter en separation, som man bor ihop med. Tror du att dela mamma 8 dagar i månaden känns drastiskt annorlunda om man varit ihop i två år? KNAPPAST.
Sen tror jag, att det bästa för mina barn är en lycklig o stabil mamma.

Anonym (A)

Mon 3 Jan 2022 15:31

#37

Anonym (FA) skrev 2022-01-03 15:23:37 följande:

Men du, om allt är så rätt, och du tror att detta är det bästa för dina barn (du skriver bara jag, jag hela tiden), så varför ens fråga här? Känns som att du bara har ditt eget liv i åtanke, inte dina barns liv. Tror du att de vill dela sina 8 dagar i månaden med en man samt ett nytt barn? Tror du att det är bäst för dina barn?

Jösses vilken idiotisk kommentar. (Nej jag sa inte att du ÄR en idiot utan att din tanke och kommentar är idiotiska)

Kanske för att man mår bra av att ventilera sig med andra och få andras reflektioner?
Det betyder inte att alla har rätt att till varje pris angripa och hitta fel och idiotförklara.

Tror du att det är bäst för TS att till varje pris hitta fel i det hon tänker, säger och gör?
På vilket sätt gynnar det TS?

På vilket sätt gynnar det DIG att angripa TS på det sätt du gör?

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 3 Jan 2022 15:34

#38

Anonym (A) skrev 2022-01-03 15:28:27 följande:

Skaka av dig dem. de är bara ute efter att såra för att det gör att de själva mår lite bättre.
Egentligen bör man väl känna någon sorts empati med dem men va fan. Jag tror att det handlar om avundsjuka fastän ingen kommer att erkänna det. Du har det där som de andra vill ha istället för det där mähät som pimplar öl och rapar i soffan framför TVn typ.

Grattis. Verkligen.

Följ ditt hjärta för om du inte gör det, vad har du då?
Du har en skyldighet gentemot dig själv och det är att leva så att du blir så lycklig som du kan.

Jag håller starkt med om det sista. Varför skall man vara en martyr som mamma? och vara olycklig? Jag och barnens far tappade varandra på vägen, har en odramatisk skilsmässa bakom oss, och till 90% bra relation.
Barnen får inget gott av att jag skall sitta ensam och olycklig.
Sen ligger det självklart så mycket mera bakom en vad som alltid syns utåt eller skrivs hit.

EpicF

Mon 3 Jan 2022 15:37

#39

Varför ha så bråttom med att flytta ihop och skaffa gemensamma barn? Ni varit ihop i 8 månader, det är ingenting.

EpicF

Mon 3 Jan 2022 15:39

#40

Anonym (TS) skrev 2022-01-03 12:57:01 följande:

Var skrev jag att vi skall skaffa barn nu? I framtiden eventuellt.

Inte heller flytta ihop nu, men av praktiska skel om ett tag. Det är väl rätt normalt att flytta ihop i vuxen ålder.

Men det var ju inte detta tråden handlade om...

"Nu är det alltså dags att flytta ihop och involvera barnen i vardagen." Du skriver att ni ska flytta ihop nu.

Introducera barnen för nya mannen, tips?

INNEHÅLL