Ni som är i relation med barn, hur fördelar ni ekonomin?

Vi har alltid delat lika på allt ekonomiskt, och på allt praktiskt kring barnen med föräldraledighet, vab, hämta/lämna, fritidsaktiviteter. Vi har både gemensamt sparande och individuellt sparande.

För oss har det varit självklart, allt annat skulle ge en skev relation. I en familj så tycker jag att båda ska ta ansvar för både försörjningen och för det praktiska.

Gemensam ekonomi. Alla pengar till ett konto. Sen överförs månadens aktuella pott som går till räkningar till ett konto där också alla autogiron är kopplade.

Sen flyttar vi månadens planerade inköpspott till ett tredje konto, där tar vi pengar löpande när vi handlar under månaden.

De pengar som är kvar på lönekontot fördelas ut på olika sparkonton, samt så brukar vi behålla ett par tusenlappar där för oförutsedda utgifter som kanske dyker upp.

Inget ditt eller mitt.

Jag mannen tjänar ca 40% mer än min fru.

Vi pratar om alla större inköp innan de görs.

VAB tar oftast jag (mannen) då jag kan vobba, så tappar vi ingen inkomst.

Vi har, utöver våra egna konton, ett gemensamt. Där sätter vi in pengar varje månad och allt gemensamt betalas med de pengarna. Min man tjänar lite mer än jag och sätter därför också in lite mer.

Övriga pengar förfogar vi över som vi själva vill. Min man har lite mer än jag iom sin högre lön.

Ingen av oss vill ha gemensam ekonomi utan vi vill tex kunna köpa oss onödiga grejer utan att känna att det belastar övriga familjen.

Kan tillägga att vi tig halva föräldraledigheten var och delar lika på vab. Vi jobbar också deltid båda två.

Förlåt kan inte låta bli ????

Jag är i en relation med en vuxen man.

Vi har haft gemensam ekonomi sedan innan vi fick barn. Men jag har förstått att andra gör på andra sätt. Och inga sätt är dåliga förutom dom som suger, men det är som allt annat individuellt.

Ni kommer hitta ert sätt. Viktigaste är att prata med varandra om hur just ni vill ha det.

Separat ekonomi men gemensamt ansvar över gemensamma kostnader (boende, barn, mat etc). Periodvis har sambon tjänat mer och periodvis har jag tjänat mer.
Den som har tjänat mest har bidragit mest till de gemensamma kostnader, vi har inte räknat ören och kronor, utan det har varit på en höft.
Vi har inte heller "du har inga pengar, då går jag på bio/restaurant/ vad det nu kan vara . Utan då har den som har mest pengar kvar tagit kostnaden. Inte heller brukar vi låna av varandra, utan det brukar jämna ut sig (om det inte är något dyrare, då jämkar vi när räkningarna ska betalas nästa gång)
Vi har mycket sällan tjafsat om pengar, men den gången, vi fortfarande hade gemensamt konto, och sambon tog pengar för att köpa lull-lull till hans bil, då var jag inte fullt så nöjd och det gemensamma kontot upphörde direkt.

Vi är två vuxna med två gemensamma barn. Båda har heltidsjobb men jag är just nu tjänstledig för studier. 
Så totalt har vi in en heltidslön, en som har CSN och två barnbidrag. 
Grundtanken är att alla pengar är allas pengar för vi är en familj. Båda bidrar efter bästa förmåga. Är en sjuk så lever man mer på den andras pengar, nu när jag pluggar bidrar jag med mindre men vi klarar oss bra och anser båda att det " är värt det". Under föräldraledigheterna har vi också haft betydligt lägre gemensam inkomst men det är också så vi planerat. I perioder drar han in mer, i  perioder är det jag. 

Rent praktiskt så har vi varsitt lönekonto, ett gemensamt sparande, ett gemensamt huskonto och separata lösningar för pensionsspar.

Han får sin lön och jag mitt CSN. Jag har hand om översikten så jag ser till att alla räkningar dras som de ska. När allt är draget så går jag in och lägger över så mycket som går på det gemensamma sparandet och så att vi har kanske 4000kr var kvar på våra lönekonton. Detta ska täcka bensin, mat mm. Ibland betalar han, ibland jag. Behöver man så tar man tillbaka pengar från det gemensamma (båda har åtkomst så det går snabbt via appen). Grundtanken är ändå att vi kan spara mer om vi för över så mycket som möjligt från början än att försöka spara nästa månad av det som "är kvar" så att säga. Ser man att man har  17000kr kvar så kanske man får för sig att handla sånt som man inte behöver, men ser man bara 4000kr så....

Pensionssparandet går på autogiro liksom barnens sparande. Vi sparar lika mycket per månad till oss båda men för att kompensera så har vi stämt av löpande så om jag tex tagit mer vab eller varit f-ledig ett år så kan vi sätta av en klumpsumma extra på mitt. 

Vi har fortsatt ha separat ekonomi. Vi har båda valt våra inkomster (ingen är alltså sjuk eller funktionsnedsatt) och delar ganska lika på föräldraledighet och vab.

Ja, det är precis lika korkad. Även att ge efter för dessa dumheter.

Fast man har försörjningsplikt gentemot varandra. Skulle den ena parten bli arbetslös och utförsäkrad så kan man inte söka ekonomiskt bistånd på soc för då räknas partnerns inkomster med. Och det gäller även om man "bara" är sambos. Enda undantaget är CSN bidrag och lån för det är pengar som ska gå till din utbildning.