Ni som är i relation med barn, hur fördelar ni ekonomin?

Vi är två vuxna med två gemensamma barn. Båda har heltidsjobb men jag är just nu tjänstledig för studier. 
Så totalt har vi in en heltidslön, en som har CSN och två barnbidrag. 
Grundtanken är att alla pengar är allas pengar för vi är en familj. Båda bidrar efter bästa förmåga. Är en sjuk så lever man mer på den andras pengar, nu när jag pluggar bidrar jag med mindre men vi klarar oss bra och anser båda att det " är värt det". Under föräldraledigheterna har vi också haft betydligt lägre gemensam inkomst men det är också så vi planerat. I perioder drar han in mer, i  perioder är det jag. 

Rent praktiskt så har vi varsitt lönekonto, ett gemensamt sparande, ett gemensamt huskonto och separata lösningar för pensionsspar.

Han får sin lön och jag mitt CSN. Jag har hand om översikten så jag ser till att alla räkningar dras som de ska. När allt är draget så går jag in och lägger över så mycket som går på det gemensamma sparandet och så att vi har kanske 4000kr var kvar på våra lönekonton. Detta ska täcka bensin, mat mm. Ibland betalar han, ibland jag. Behöver man så tar man tillbaka pengar från det gemensamma (båda har åtkomst så det går snabbt via appen). Grundtanken är ändå att vi kan spara mer om vi för över så mycket som möjligt från början än att försöka spara nästa månad av det som "är kvar" så att säga. Ser man att man har  17000kr kvar så kanske man får för sig att handla sånt som man inte behöver, men ser man bara 4000kr så....

Pensionssparandet går på autogiro liksom barnens sparande. Vi sparar lika mycket per månad till oss båda men för att kompensera så har vi stämt av löpande så om jag tex tagit mer vab eller varit f-ledig ett år så kan vi sätta av en klumpsumma extra på mitt. 

Det har jag också upplevt, det som du skriver i sista stycket. Och det blir ju jättekonstigt i en relation. Att behöva känna att jaha... nu gör vi det här men det betyder att jag måste snåla i ett par månader framåt för "jag hade egentligen inte råd". Det är lätt för den som vet att hen maxar pensionen och kommer få det rätt bra på ålderns höst att tänka att det jämnar ut sig?
Särskilt som det ofta kan vara en osynlig överenskommelse eller underförstått partners emellan att en siktar lite mer på karriären, kanske jobbar en del över, har ett större ansvar på sitt jobb och tjänar mer medan den andre går ner på deltid. Deltiden för den ena möjliggör karriär för den andra. Är det växelvis så kanske det jämnar ut sig i slutändan. Men är det inte det så är det mest rättvist att kompensera.