Delar ni lika på allt eller är det en som betalar alla räkningar, spar ni pengar gemensamt eller separat, vem betalar vad för barnen?
Vi tjänar inte lika mycket men delar på allt, sedan spar vi separat, men jag spar mindre då jag tjänar mindre... Det här börjar bli en diskussion. Jag tycker vi bara ska putta in allt i en gemensam pott, vi är ju familj!
Lustigt att oftast de som tjänar mindre anser att de har rätt till sin partners pengar om de är familj , precis som du. :)
Jag tjänar ungefär 66 % av totala inkomsten och har betalat alla gemensamma utgifter (hus, förskola, mat, el, sophämtning, kommunala avgifter för vatten och avlopp).
Jag börjar tycka denna lösning är en dålig deal och att vi borde betala procentuellt istället.
Vi delar alla gemensamma utgifter och betalar hälften var. Det gäller allt, alla räkningar, all mat och varenda barnplagg. Vi har ett gemensamt kreditkort med vilket vi betalar allt som ska till hemmet och familjen, semestrar, gemensamma restaurangbesök, etc. Vi har också ett gemensamt konto där vi sätter in lika mycket pengar och betalar räkningar och sätter in till gemensamt sparande.
Jag tjänar mindre än min sambo och anser det självklart att vi delar lika. Varför ska jag profitera på honom?
Lustigt att oftast de som tjänar mindre anser att de har rätt till sin partners pengar om de är familj , precis som du. :)
Vad grundar du det påståendet på?
Jag tjänar mer än min man men anser att pengarna ska delas lika. Det var dessutom mitt förslag att ha det så.
Jag undrar hur folk utan gemensam ekonomi gör med vab och så. Delar nitiskt rakt av för att det ska bli rättvist?
2 vuxna och 2 barn. Jag kvinna får ut ca 5 tusen mer än sambon, har samma grundlön men jag har möjlighet till att ta mycket övertidspass samt ob vilket han inte har.
Vi har ett gemensamt konto där all räkningar/utgifter tas ifrån. Alla inköp görs med ett gemensamt kort. Inköpt upp till runt 1000kr köper vi utan att prata med varandra, jag köper det jag vill ha oavsett om det är till mig själv, hobby eller familjen, han köper det han vill eller vad vi anser att barnen behöver. Vid dyrare inköp pratar vi med varandra först och tar upp vad vi vill köpa och varför. Nästan alla gånger genomförs köpet i slutändan, men som regel att vi kollar av med varandra innan dyrare inköp.
Varje månad kollar vi hur mycket utgifter vi har och inkomster. Där vi sätter över till räknings/utgiftkontot det som behövs för att täcka månadens räkningar. Sen avsets 10 tusen till husrenovering kontot, 5 tusen till resekontot. Resten som blir kvar sparas till att använda till aktieköp tänkta till pensionen. Dessa pengar rör vi aldrig. Vi delar rakt av så att båda kan spara lika mycket var varje månad, brukar oftast bli mellan 5-10tusen per person.
Detta funkar kanon för oss då vi har samma syn på ekonomi och sen vi flytta ihop för ca 10 år sedan har vi aldrig bråkat om ekonomin.
Delar ni lika på allt eller är det en som betalar alla räkningar, spar ni pengar gemensamt eller separat, vem betalar vad för barnen?
Vi tjänar inte lika mycket men delar på allt, sedan spar vi separat, men jag spar mindre då jag tjänar mindre... Det här börjar bli en diskussion. Jag tycker vi bara ska putta in allt i en gemensam pott, vi är ju familj!
Jag tjänar något mer än min man, men vi är ganska fattiga i alla fall. Kanske gör det att vi inte tänker i de banorna. Våra ekonomiska diskussioner brukar mer handla om ifall det är okej att köpa Brännhults apelsinjuice när God morgon-juicen är dyrare. MEN. Jag har levt ett annat liv tidigare. Jag hade en sambo som tjänade mer än det dubbla än vad jag gjorde och vi planerade barn (men fick inga.) Han hade också en miljon på sparkontot, vilket blev intressant då vi skulle köpa en lägenhet för 2,5 miljoner och han slängde in halva kostnaden av denna kostnad kontant, medan han tyckte att jag skulle stå för resterande kostnaden genom lån. Det löste vi genom att kontakta en advokat och göra upp ett avtal. Advokaten såg till våra bådas intressen och vi fick en deal som funkade.
I livet med honom var det dock svårt (därför skaffade vi inte barn.) Han reste utomlands utan mig två gånger per år, medan jag ändå stod för hälften av boendekostnaderna och han gnällde på mig för att jag inte hade råd med varken resande eller sparande. Jag föreslog att om jag inte stod för hälften av boendekostnaderna, så kan jag också bidra till både respengar och sparande. Det höll helt enkelt inte.
Vad jag menar med det här är att ekonomi måste man prata om och diskutera, särskilt om man har barn. Kommunen har både familjerådgivare och ekonomiska rådgivare som kan titta på sådant här för några hundralappar. Det hjälpte mig vad gäller ekonomin med min exman. Ingen vann på det, men ingen förlorade heller tillräckligt för att vi skulle bli arga på varandra.
Lustigt att oftast de som tjänar mindre anser att de har rätt till sin partners pengar om de är familj , precis som du. :)
Vi har helt gemensam ekonomi. För oss är det självklart att vi ska leva på samma villkor rent ekonomiskt, precis som att vi delar på ansvaret för hem och barn (de är utflugna nu). Vi har samma inställning till pengar, och vi unnar varandra saker.
Vi har helt gemensam ekonomi. Alla pengar är bådas pengar. Vi har tillgång till varandras konton, och fattar beslut om ekonomin gemensamt. Detta funkar superbra för oss, men då har vi också samma syn på pengar (inte en spara och en slösa) och har pengar som räcker till både vardag och sparande. Det är ju lättare att komma överens då.