För mycket skärmtid?

Hej! Jag är i liknande sits, hemma på heltid med dotter på drygt 2,5 år och bebis på 3 veckor. Låter 2,5-åringen se på skärm ca 1-2,5 h per dag. När jag behöver ta igen sömn på morgonen och när jag behöver en paus på em(även när jag var väldigt trött i graviditeten) Inget jag är stolt över MEN för mig handlar det mer om att vi gör saker tillsammans och med andra övrig tid- och det verkar ni ju också göra. I tider där man behöver begränsa sitt umgänge (rs, Corona) tycker jag inte man ska vara för hård mot sig själv om barnet verkar må bra. Det är inte alltid så lätt att klara allt själv i vårt samhälle heller som är väldigt individualistiskt. Jag försöker involvera dottern i städ/mat/tvätt vilket hon älskar och slipper använda skärmen i dessa stunder, men använder ju som sagt ändå i samma omfattning.

Jag förstår problemet när man har många/fler barn och måste få en stund att göra annat. Den situationen har inte vi då vi har mer än 10 år mellan barnen.
Men det finns annat att sysselsätta barn med än skärm, jag vill inte vara "sån" men vad gjorde vi själva?
Jag lyssnar på expertisen och har studerat beteendevetenskap själv så jag förstår vad som lockar med skärm men också vad det skapar i hjärnan på människor. När människan lär sig den direkta belöning som kommer av att hålla på med skärmar så blir det svårt som förälder att jobba bort det sen. Vad ska du locka med som barnet uppfattar som så kul och "rewarding"? Det blir en olycklig spiral. Som du dessvärre skapat själv...
Min yngsta son är fyra år och har aldrig hållit på med en padda om han inte kommit åt en på förskolan vilket jag har svårt att tro. Personalen där har inte hoppat på digitaliseringståget vilket jag uppskattar som förälder. Han ser mig aldrig "hålla på med mobilen" i närheten av honom eftersom det är den begränsning vi skapat hemma. Barn gör som alla vet inte som man säger utan som man gör. Föräldrar som fipplar med sina telefoner konstant får förstås barnet att tro att det finns något väldigt attraktivt och spännande i telefonen vilket lockar dem...
Det är lite trist för mig också ibland, jag är ingen supermänniska. Jag skulle också kunna slänga upp benen på soffbordet och scrolla instagram en halvtimme. Men jag gör det inte dagtid. För det lockar såklart mig också, det är uppbyggt så att man fastnar och sen vips har en timme gått. Jag är inte mer än människa men jag har lärt mig att begränsa mig för jag mår inte bra annars och inte barnen heller. 
Ett boktips är Katarina Gospic bok Hjärnbalans. Det räcker med att lyssna första 40 min så får man ett bra hum. Inte längre än ett poddavsnitt så lyssna medan ni tar en promenad. 

Hej!

Jag brukar inte svara i trådar här men kände att jag ville göra ett undantag. Jag tycker du låter som en fantastisk mamma och tycker att du självklart inte ska behöva känna dåligt samvete över din dotter!

Jag har två barn som är 3 och 6 år, och de har också fått titta mer på tv än vanligt den här hösten under långa vabbdagar. Jag känner som du annars att jag inte vill att de kollar för mycket, men man måste kunna få ta en stund för sig själv också! Du som dessutom har en liten bebis att ta hand om, jag är superimponerad att du får ihop det så bra som du gör!

Jag tänker att det är i alla de andra stunderna ni har tillsammans som du grundlägger en vana hos henne, en vana att göra annat än att kolla på tv, och att de stunderna blir ännu bättre av att du får möjlighet till en paus emellanåt.

Mina barn har också ?tjatat? mer om att få kolla under perioder då det blivit mycket tv, men jag tycker det har gått fint att vända tillbaka det igen, kanske just för att jag också känner att vi har andra vanor att falla tillbaka på och det är mycket annat som lockar dem. Så tycker jag det låter som att det är med dig och din dotter med så jag tycker inte du ska vara orolig! Snart är bebisen större och vädret bättre och då tror jag dina dagar kommer se helt annorlunda ut. Ta hand om dig så länge!

Ja, jag tycker det är för mycket.
Och problemet jag ser är att det alltid pratas om skärmtid för att få tid åt sig själv. Det är helt fel och kortsiktig tänkt, eftersom det grundar i tron att barn behöver underhållas hela tiden - om man inte aktivt gör något med dem eller tar dem till en lekland eller på någon annan upplevelse, behövs skärmar, för barnen ska konstant underhållas.
Det leder enbart till att barn glömmer (eller aldrig lär sig) att underhålla sig själva, vilket leder till att de har ännu svårare att leka själva och behöver ännu mer underhållning .... Det påverka även många andra områden i livet, som skolan, där barn är stökiga om de inte känner sig underhållen (nog).

Om du alltså vill ha tid åt dig själv när du är ensam hemma med barnen, samtidig som inte vill att skärmtiden ökas konstant, behöver du göra exakta motsatsen av vad du gör du. Du behöver reducera skärmtiden eller tar bort den helt, så att ditt barn lär sig att leka själv. Visst är det jobbigare i början än skärmtid, men ju äldre barnen blir, desto bättre och längre kan de underhålla sig själva - UTAN någon skärm. Min 4åring leker själv i timmar, precis som hans syster gjorde.

Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete över skärmtiden. Du behöver ta pauser för att orka ta hand om två små barn dagtid. Det finns nog ingen som orkar arbeta 8+ timmar varje dag utan rast? Men det går säkert att utnyttja den tiden bättre om du vill. Jag försöker göra allt hushållsarbete tillsammans med min 2-åriga dotter, så om hon ligger och sover en stund eller tittar på tv så kan jag bara göra något för min egen skull under den tiden. Som att sätta mig ner och dricka kaffe, läsa, sticka eller vad jag nu behöver.

Jag tycker inte du ska ha dåligt samvete över det. Det är helt ok tycker jag om du behöver lugn och ro för bebisens skull att barnet får lite extra skärmtid. Om barnet bara tittar på skärm och inte är interaktiv så kanske det kan vara en bra idé att introducera några lärande spel också.

Någon frågade i tråden vad vi själv gjorde när vi var små. Från 5-6 års ålder spelade jag väldigt mycket datorspel och jag är född i slutet av 70-talet. När jag var 8 år programmerade jag enkla saker i BASIC. Idag har jag en högre utbildning inom datorteknik tack vare mitt teknikintresse. Intresset hade jag aldrig fått om jag inte spelat datorspel. Tack vare bra utbildning och intresse har jag haft ett utvecklande, roligt och välbetalt yrkesliv.

Personligen tycker jag att detta med att förbjuda skärmar och teknik överlag gått till överdrift. Jag tycker det är bra att introducera teknik tidigt men att man däremot bör fundera över hur man kan använda tekniken på ett sätt som gör det utvecklande för barnen. Idag är tjejer/kvinnor underrepresenterade inom de tekniska yrkena och inom forskningen så för döttrar tror jag att det är ännu viktigare.

Jag har både småbarn och tonåring, en familjeaktivitet som alla verkligen uppskattar är att tillsammans spela något konsolspel. Det är mysigt, socialt och stärker familjebanden!

Jag tänker att det tredje alternativet "leka själv" är viktigt här. Många verkar tänka på endas två alternativ - "skärmtid" och "aktivitet med förälder". 

Absolut är barn olika i olika faser, men det verkar ganska vanligt idag att föräldrar tror att det ska vara roligt jämt. Om man inte aktivt kan roas av en vuxen så ska man få skärm, annars är det synd om barnet. Men barn behöver också leka själva och få träna på att det inte alltid händer något eller är roligt. De behöver öva på att vuxna säger nej, att nu kan jag inte leka med dig. Och vuxna behöver träna på att de inte måste vara med i barnens lek alltid Det är HELT ok att barnet grejar på med sitt, utan att man deltar aktivt i leken. Man är inte på något sätt en dålig förälder om man säger åt ett barn att nu får du vänta en stund, för mamma/pappa måste laga mat först. 

De flesta barn som inte är vana vid att matas med skärm så fort de gnäller, de lär sig med tiden att roa sig ganska bra på egen hand. Kortare stunder i alla fall. 

Med det sagt är jag absolut inte mot skärm som princip, men flera timmar om dagen är mycket för en 2-åring.

Från en mamma till en annan. Jag hamnade i samma träsk efter en period med mycket vab. Hade väldigt begränsat mwd skärmtid och sedan hamnade vi i tv innan frukost och sen mitt på dan och sen vid matlagning. Men allt tjat som kom med det gjorde att det kostade mer än det smakade. Finns inget som dränerar en på energi som tjat och gnäll. Såg mig själv utifrån en morgon och tänkte är det verkligen så här jag vill ha det?

Jag såg till att allt hon kan och vill leka med själv blev lätt att komma åt. Duplot står på golvet. Pysselgrejer finns på bord i hennes höjd så hon kommer åt. Böckerna ligger i låda på golvet. Hon har väldigt många alternativ för egen lek. Har också sett till att snappa upp det hon gillar och uppmuntrat och underlättat det. Tjatet var ju döden i början men ju mer hon lekte själv desto bättre blev det.

Du behöver inte vara en duktig mamma och dra igång en massa. Men hjälp ditt barn att använda sin kreativitet och utveckla sin fantasi. Det kräver att du stålsätter dig ett tag den närmsta tiden men sedan går det över.

Jättebra svar, och det ÄR värt att ta den fajten. Kanske inte mitt i värsta trotset och precis när man fått ett litet syskon. Men direkt man känner att man har lite tid att organisera små lekstationer som du beskriver eller att försöka styra barnet att roa sig själv så gör det bara. 
Och jag försöker också, när jag märker att barnet sitter lugnt och leker själv, läser eller så - att inte störa.
Om jag tex har sagt att jag behöver plocka undan disken i köket och att jag kommer snart, och så när jag är klar ser jag att nu är han mitt uppe i sitt. Då stör jag inte. Jag ljuger inte och "struntar i" att komma och delta. Men jag avvaktar och låter honom sköta sitt. Jag kanske hinner med att hänga en tvätt också? Då ligger jag lite före i allt som jag har att göra och kan sätta mig i lugn och ro med honom och spela spel eller bygga lego.