För mycket skärmtid?

Jag förstår problemet när man har många/fler barn och måste få en stund att göra annat. Den situationen har inte vi då vi har mer än 10 år mellan barnen.
Men det finns annat att sysselsätta barn med än skärm, jag vill inte vara "sån" men vad gjorde vi själva?
Jag lyssnar på expertisen och har studerat beteendevetenskap själv så jag förstår vad som lockar med skärm men också vad det skapar i hjärnan på människor. När människan lär sig den direkta belöning som kommer av att hålla på med skärmar så blir det svårt som förälder att jobba bort det sen. Vad ska du locka med som barnet uppfattar som så kul och "rewarding"? Det blir en olycklig spiral. Som du dessvärre skapat själv...
Min yngsta son är fyra år och har aldrig hållit på med en padda om han inte kommit åt en på förskolan vilket jag har svårt att tro. Personalen där har inte hoppat på digitaliseringståget vilket jag uppskattar som förälder. Han ser mig aldrig "hålla på med mobilen" i närheten av honom eftersom det är den begränsning vi skapat hemma. Barn gör som alla vet inte som man säger utan som man gör. Föräldrar som fipplar med sina telefoner konstant får förstås barnet att tro att det finns något väldigt attraktivt och spännande i telefonen vilket lockar dem...
Det är lite trist för mig också ibland, jag är ingen supermänniska. Jag skulle också kunna slänga upp benen på soffbordet och scrolla instagram en halvtimme. Men jag gör det inte dagtid. För det lockar såklart mig också, det är uppbyggt så att man fastnar och sen vips har en timme gått. Jag är inte mer än människa men jag har lärt mig att begränsa mig för jag mår inte bra annars och inte barnen heller. 
Ett boktips är Katarina Gospic bok Hjärnbalans. Det räcker med att lyssna första 40 min så får man ett bra hum. Inte längre än ett poddavsnitt så lyssna medan ni tar en promenad. 

Jättebra svar, och det ÄR värt att ta den fajten. Kanske inte mitt i värsta trotset och precis när man fått ett litet syskon. Men direkt man känner att man har lite tid att organisera små lekstationer som du beskriver eller att försöka styra barnet att roa sig själv så gör det bara. 
Och jag försöker också, när jag märker att barnet sitter lugnt och leker själv, läser eller så - att inte störa.
Om jag tex har sagt att jag behöver plocka undan disken i köket och att jag kommer snart, och så när jag är klar ser jag att nu är han mitt uppe i sitt. Då stör jag inte. Jag ljuger inte och "struntar i" att komma och delta. Men jag avvaktar och låter honom sköta sitt. Jag kanske hinner med att hänga en tvätt också? Då ligger jag lite före i allt som jag har att göra och kan sätta mig i lugn och ro med honom och spela spel eller bygga lego.