Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

Inga pekpinnar tack ????

Du beskriver två olika grejer i din trådstart.

Man måste välja sina strider med barn. Orka t.ex. bråka om ett par strumpor. Och personligen anser jag inte att man ska vara ?hård? mot barn.

Däremot är det givetvis nolltolerans mot otrevligt beteende. Räcka ut tungan och ge tjuvnyp bakom ryggen mm. Sånt är verkligen inte ok. Låter man barn hållas med sånt har man snart uppfostrat en liten mobbare. Och mitt förakt mot sådana föräldrar vet inga gränser.

Jag tycker helt ärligt att du ska separera och skaffa en kille med samma syn som dig själv på barnuppfostran. Inget kommer bli lättare om du skaffar egna barn tillsammans med denne man.

Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

Inga pekpinnar tack ????

Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

Inga pekpinnar tack ????

Inga pekpinnar? Säger den som ryter åt femåringar och gör nån jävla grej av ett strumpbyte.

Du borde flytta.

Du tyckte ditt svar var moget då? Haha

Varför uppfostrar du sambons barn? Varför ryter du åt någon annans barn?

Om du (vuxna människa) inte klarar av att argumentera på ett lugnt och sakligt sätt mot en femåring, hur kan du då kräva att femåringen ska kunna vara lugn och saklig? Hur gammal är du själv? Fyra? Du beter dig som en fyraåring. Buhu, dom andra i hushållet gjorde inte exakt vad jag ville att dom skulle göra. Dom var dumma mot mig. Då blir jag tjurig.

Jag hade slängt ut dig. Överlåt ansvaret till den som ansvaret har.

Alltså, ja, din dotter är 1 år, men TS styvdotter är 5 år. Jag lovar att du kommer att ha mer pli på din dotter som 5-åring än som 1-åring. 

Givetvis "styr barnen" familjen. Det förstår nog TS också, men det är mer att dotter "tar över" och tror sig bestämma över föräldrarna, vilket hon faktiskt inte gör. Det är pappan med sambo som bestämmer i deras bostad. 

Mina ungar får inte slänga sina kläder i badrummet, det vet dem, för det har vi  föräldrar bestämt. De ska gå med dem till tvättstugan om de är smutsiga. Det är en enkel och tydlig regel vi har. Givetvis så är det inte alltid de lyssnar på den regeln, de är ju ändå barn. Men de vet vad som gäller och när vi säger till så fixar de det oftast. 

Det är ju lite det som TS är ute efter. Dottern behöver regler som är tydliga. Hon är ingen bebis - hon är en femåring. Femåringar är ganska kavata och kan väldigt mycket själva kan jag lova! Exempelvis dela maten helt själv om man vill ha mindre bitar.