Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

Du tyckte ditt svar var moget då? Haha

Självklart ska man jobba på relationen till barnet innan man börjar styra och ställa. Jag blev tillsammans med en man som hade en ettåring då vi träffades. I början var det bara kul och mys. Sen blev vi sambos och jag tog snabbt rollen som bonusmamma för jag tog ansvar för barnet precis som pappan. Han var väldigt noga med att göra mig delaktig och frågade mig hela tiden hur vi skulle lösa saker och ting med sonen. Han gjorde mig delaktig och jag kände att jag kunde ta mig an rollen som mamma till sonen. Han hade ju sin riktiga mamma men jag såg på honom som att han var min egen. Jag skulle väl säga att jag tog ett större ansvar än pappan då han jobbade mycket obekväma arbetstider vilket gjorde att jag var där jämt men inte pappan. Barnet tydde sig till mig mer än pappan och man märkte att jag var den som såg barnet och barnets behov.

Alla har vi olika syn hur saker och ting ska vara. Men kommunikation är det viktigaste. Man kanske inte har samma syn på allt men om man iaf har det på några punkter få man ta och jobba därifrån. Sen får man kompromissa.

Hur mkt vill TS sambo att hon ska vara delaktig i föräldraskapet? Endel vill inte att sin sambo ska lägga sig i barnens uppfostran. Jag ser det tvärtom. Jag vill hitta en framtida sambo som tar på sig den rollen.

Vi har kontakt när vi ses i dörren då mitt barn ska vara med pappan. Vi småpratar och ibland kramas vi. På barnets initiativ. Jag och pappan har dålig kontakt så det blir tyvärr något som påverkar relationen till barnet. Mammarollen med bonusbarnet finns inte längre. Ingen styvmor finns, vad jag vet.

Varför så intresserad av detta?

Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.

Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.

Småbarn saknar generellt sett oftast den intellektuella mognaden för logik samt att de saknar den erfarenhet och kunskap som vi vuxna baserar våra gränser på.

Även den empatiska förmågan brister i småbarnsåldern.

Barn kan ofta förstå andras känslor när de uppträder tydligt, men har svårare att på förhand förstå vad som kan orsaka känslomässiga yttringar hos andra.

Självklart är detta något som långsamt förändras med ålder/mognad och olika barn mognar och förstår logiska sammanhang olika fort/tidigt.

Nja... många barn i betydligt högre ålder förstår inte det sammanhanget.

Att ett barn accepterat din förklaring innebär inte att barnet förstått det logiska sammanhanget bakom.

Det handlar om förståelsen av orsak och verkan. Att förstå konsekvenser. Detta är inte förmågor barn har utvecklade från början, utan kommer med tiden och ofta inte redan vid fem års ålder.

I detta håller jag med dig helt och hållet. Mycket viktigt.