Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

Och jag anser att man inte ska det bara för att. Som jag skrev innan, så innan man överhuvudtaget tänker i de banorna, så måste man ha en väldigt bra grund att stå på. En god relation med barnet är A och O (om man inte vill betraktas som en styvhäxa).

Jag är av den inställningen att i en sådan familj, så kan den nya vara allt från en extra vuxen, till axla en föräldrarroll. Allt kan bli rätt eller fel. En del barn är inte ens intresserade av att ha en extramamma eller extrapappa, försöker man då tvinga in barnet och den nya vuxna i roller som de inte ens vill ha, då blir det väldigt mycket fel

Jag (och vet många med fler) har levt med andras barn i många år, utan att axla någon roll som mamma eller pappa, utan snarare en extravuxen. 

Nej, skolans vuxna är inte mamma eller pappa till barnen, de är lärare etc och agerar utifrån den rollen.

Att man inte går in och agerar förälder innebär inte med automatik att man kniper och hunsas med. Sambon och jag hade många samtal, när det uppstod situationer som jag inte var bekväm med, ibland fick jag backa, ibland så såg han  till att lösa situationen.

Självklart ska man jobba på relationen till barnet innan man börjar styra och ställa. Jag blev tillsammans med en man som hade en ettåring då vi träffades. I början var det bara kul och mys. Sen blev vi sambos och jag tog snabbt rollen som bonusmamma för jag tog ansvar för barnet precis som pappan. Han var väldigt noga med att göra mig delaktig och frågade mig hela tiden hur vi skulle lösa saker och ting med sonen. Han gjorde mig delaktig och jag kände att jag kunde ta mig an rollen som mamma till sonen. Han hade ju sin riktiga mamma men jag såg på honom som att han var min egen. Jag skulle väl säga att jag tog ett större ansvar än pappan då han jobbade mycket obekväma arbetstider vilket gjorde att jag var där jämt men inte pappan. Barnet tydde sig till mig mer än pappan och man märkte att jag var den som såg barnet och barnets behov.

Alla har vi olika syn hur saker och ting ska vara. Men kommunikation är det viktigaste. Man kanske inte har samma syn på allt men om man iaf har det på några punkter få man ta och jobba därifrån. Sen får man kompromissa.

Hur mkt vill TS sambo att hon ska vara delaktig i föräldraskapet? Endel vill inte att sin sambo ska lägga sig i barnens uppfostran. Jag ser det tvärtom. Jag vill hitta en framtida sambo som tar på sig den rollen.

Oj. Min dotter grina också när hon skulle ta bort ansiktsmålningen i den åldern. Men markerat och bestämt så fick hon inte behålla den och sova med den. Punkt. 

Tycker du verkar vara rak och bestämd och jag gillar det. Sedan visst, "ryta ifrån" det kanske kan vara mycket, men vi har ingen aning om situationen. 

Dela maten kan dottern göra själv. Fråga sambon om någon delar maten åt henne på förskolan? 

Snart kommer hon komma in i "lilla puberteten" vid 6 års ålder och det låter som ni kommer att ha att göra... 

Leka, springa, ramla och slå sig - det är saker hon måste få göra, helt riktigt. Jag avskyr bortdaltade ungar som grinar högt för att en vindpust blåste förbi näsan. Ramlar barnen så hör man ganska omgående om det är "akutläge" så de faktiskt behöver tröst och omplåstring, eller om det är "upp och hoppa igen" läge när de bara testar om någon såg dem. 

Fortsätt med din stil och försök lite diskret få med din sambo på vissa saker, men inte allt på en gång. Hon kommer förmodligen tycka det är jobbigt att vara hos er med era "regler" och därför påtala att hon vill vara hos mamma/mormor/farmor. Men å andra sidan kommer hon tycka att det är skönt att det finns regler att förhålla sig till hos er. Man får inte bete sig hur som helst. Men som sagt var - babysteps!

Börja med maten lägg fram kniv och gaffel till henne. Kanske kan äta med dig när pappan inte är hemma och diskret filma det. Tror han kommer bli överrraskad...  

Vilket smart sätt av pappan att få dig att ta mer och mer ansvar för hans barn utan att du inte ens märker det. Inte bara går det dig obemärkt förbi men han lämnar dig även med en känsla av att han har gjort något bra, något kärleksfullt eftersom han hade ett så stort hjärta och en sådan stor tilltro och kärlek till dig så att han som gåva VALDE att INVOLVERA dig i hans barns liv!

Ursäkta om jag raljerar, men din (ex?)sambo fick dig exakt dit han ville.

Varför tyckte du att det var ok för dig att ta det största ansvaret för din (ex?)sambos barn?

Ts kallar sig styvmamma, inte bonusmamma. Tänk på det först.

Sen nej, styvungar behöver man definitivt inte ta någon som helst föräldraransvar för.

Faktum är att man inte är någon slags förälder alls utan en extra vuxen i hemmet. Varken mer eller mindre. Och man behöver absolut inte ta någon ansvar för andras ungar.

Varför skulle din killa leka pappa åt dina ungar?