• bbarajag

    Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

    Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

    Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

    Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

    Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

    På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

    Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

    Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

    Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

    Inga pekpinnar tack ????

  • Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd
  • sextiotalist
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 16:31:23 följande:
    Jag tänkte att jag ville vara en sån bonusmamma som jag själv skulle vilja se en bonuspappa vara till mitt barn. En trygghet för barnet.
    Min sambos barn hade redan en fungerande mamma (och pappa), de behövde inte en mamma till. De (och deras föräldrar) hade slagit backut om jag hade försökt axla någon föräldraroll.
    Och de flesta barn har fungerande föräldrar. De har redan sin mamma och pappa och behöver inte någon till. Men det förringar inte att de kan ha jättestor glädje med en eller flera vuxna i deras liv, som finns där också. Men kanske inte som föräldrar. Och det är trygghet det också.
  • Anonym (Lola)
    Anonym (?) skrev 2021-11-01 16:40:27 följande:

    Fast det är man ju inte, ditt barn har liksom ingen koppling till din kille. Mer än att du fött barnet, som han säkert inte hade valt om möjligheten fanns.

    Särkullebarn är ingen bonus för de allra flest även om de ofta accepteras då känslor uppstått för dess förälder. Att sedan leka familj gör det bara än mer komplicerat den dagen det ev tar slut.


    Det funkade bra för oss att leka familj och jag trivdes med det.

    Nu är vi inte tillsammans av andra anledningar men alla funkar vi olika.
  • sextiotalist
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 16:31:23 följande:
    Jag tänkte att jag ville vara en sån bonusmamma som jag själv skulle vilja se en bonuspappa vara till mitt barn. En trygghet för barnet.
    Min sambos barn hade redan en fungerande mamma (och pappa), de behövde inte en mamma till. De (och deras föräldrar) hade slagit backut om jag hade försökt axla någon föräldraroll.
    Och de flesta barn har fungerande föräldrar. De har redan sin mamma och pappa och behöver inte någon till. Men det förringar inte att de kan ha jättestor glädje med en eller flera vuxna i deras liv, som finns där också. Men kanske inte som föräldrar. Och det är trygghet det också.
  • Anonym (SW)

    Killen jag träffar nu (och väntar barn med) tycker samma sak om min 5-åriga dotter ibland (men allt du beskriver stämmer absolut inte in på henne).. Han har inga egna barn och ofta tycker jag att han inte fattar vad som faktiskt är normalt för en 5-åring.

    Hon kan bli väldigt sur och ledsen för ?småsaker? men enligt min erfarenhet (har en 14-årig dotter också och har jobbat lite på dagis) är det normalt. T.ex som det där med ansiktsmålningen eller att byta strumpor..

    Min kille tycker att jag inte är tillräckligt hård mot min dotter och t.ex ger efter för lätt (t.ex att hon får glass ibland för att inte vara ledsen längre eller för att gå med på saker). Vet att det inte är bra att ?muta? barn men man är inte alltid perfekt och det är inte alltid så lätt , man gör inte alltid det man borde göra..

    Tycker inte riktigt det är hans sak att lägga sig i det så mycket , sen när det gäller vård gemensamma barn som föds i början på nästa år har han såklart lika mycket rätt som jag att bestämma hur vi ska uppfostra honom.

    En del saker du beskriver tycker jag låter ganska normalt men en del reagerar jag också på t.ex att hon inte får klättra och springa.. hur är det på dagis? Där kan han väl inte förbjuda henne från att göra sånt?

    Svår situation .. har du egna barn också? Planerar ni att skaffa gemensamma barn?

  • Anonym (M)
    Anonym (Lola) skrev 2021-10-31 23:05:58 följande:

    Du skriver att du inte ska låta dig styras av ett barn. Jag hade samma tanke tills jag fick ett eget barn. Ny styrs hela mitt liv av mitt barn. Hon är ett år. Jag hade innan tänkt så mycket om hur barnuppfostran skulle vara. Men oj så jag har fått ändra på mig. Man väljer sina strider. om ungen vill byta strumpor, byt strumpor. Om ungen vill ha maten i småbitar, skär i småbitar. Dessa saker är oväsentliga. Hon kanske inte tackar för maten, gör ingen grej av det, men påminn henne varje gång att man tackar för maten så kommer hon börja göra det en dag. Hon är ett separationsbarn som slits mellan två hem vilket säkert påverkar henne. Hon söker uppmärksamhet som att tex prata bebisspråk.

    Ge ungen kärlek och mera kärlek så kommer det bli bättre. Hon märker av att du blir frustrerad och situationen blir värre.

    Som bonusmamma ska du sätta regler och tillrättavisa henne. Men det är nog klokt om du och din sambo sätter er ner och pratar om hur ni ska ha det. Annars kommer ni inte kunna vara en familj. Du kommer att få påminna henne varje dag om saker man inte för göra och du kommer få tjata hål i huvudet. Men tillslut kommer hon att förstå.


    Håller med, om allt.
  • Anonym (SW)
    Anonym (M) skrev 2021-11-01 18:30:37 följande:

    Håller med, om allt.


    Håller med. Har ju själv en 5-årig dotter (och en som är 14).

    Min kille klagar ju ibland också på att jag inte är tillräckligt hård men tror han kommer förstå mer när han får barn (vårt gemensamma föds i början på nästa år).

    Man väljer sina strider.. Vill hon byta tröja t.ex och den hon vill ha funkar också så får hon byta, vill hon ha nån som t.ex är för liten eller för kall eller med nån fläck så blir det att hon surar länge när hon inte får.. så är det med 5-åringar.

    Och det är bra som du säger att fortsätta påminna om nått t.ex att säga tack och till slut börjar hon göra det. Det är inte så lätt med barn och ibland kan det vara lätt för andra att ha åsikter om hur man borde göra men det funkar inte alltid i verkligheten och man orkar inte alltid ta dom där striderna i alla situationer.
  • Anonym (?)
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 16:56:14 följande:
    Det funkade bra för oss att leka familj och jag trivdes med det.

    Nu är vi inte tillsammans av andra anledningar men alla funkar vi olika.
    Har du fortfarande kontakt med barnet?
    Hur gick det med "mammarollen" när ni gjorde slut?
    Finns det en ny styvmor nu?
  • AnonymZzZ

    Det man ibland glömmer är att uppfostran pågår, hela tiden, varje dag. Man kan inte förvänta sig att en femåring är ?klar? såtillvida att hen tackar gör maten varje gång, inte gråter vid motgång osv. Det ingår liksom i föräldrajobbet att påminna, lugnt försöka övertala och lösa diverse situationer utan för mycket cirkus.

  • Drottningen1970
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 16:56:14 följande:

    Det funkade bra för oss att leka familj och jag trivdes med det.

    Nu är vi inte tillsammans av andra anledningar men alla funkar vi olika.


    Hur ser din relation till barnet ut idag?
Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd