Anonym (Lola)

Sun 31 Oct 2021 23:05

74 svar

Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

Du skriver att du inte ska låta dig styras av ett barn. Jag hade samma tanke tills jag fick ett eget barn. Ny styrs hela mitt liv av mitt barn. Hon är ett år. Jag hade innan tänkt så mycket om hur barnuppfostran skulle vara. Men oj så jag har fått ändra på mig. Man väljer sina strider. om ungen vill byta strumpor, byt strumpor. Om ungen vill ha maten i småbitar, skär i småbitar. Dessa saker är oväsentliga. Hon kanske inte tackar för maten, gör ingen grej av det, men påminn henne varje gång att man tackar för maten så kommer hon börja göra det en dag. Hon är ett separationsbarn som slits mellan två hem vilket säkert påverkar henne. Hon söker uppmärksamhet som att tex prata bebisspråk.

Ge ungen kärlek och mera kärlek så kommer det bli bättre. Hon märker av att du blir frustrerad och situationen blir värre.

Som bonusmamma ska du sätta regler och tillrättavisa henne. Men det är nog klokt om du och din sambo sätter er ner och pratar om hur ni ska ha det. Annars kommer ni inte kunna vara en familj. Du kommer att få påminna henne varje dag om saker man inte för göra och du kommer få tjata hål i huvudet. Men tillslut kommer hon att förstå.

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 15:02

#29

Anonym (Teddy) skrev 2021-11-01 03:19:46 följande:

Varför uppfostrar du sambons barn? Varför ryter du åt någon annans barn?

Om du (vuxna människa) inte klarar av att argumentera på ett lugnt och sakligt sätt mot en femåring, hur kan du då kräva att femåringen ska kunna vara lugn och saklig? Hur gammal är du själv? Fyra? Du beter dig som en fyraåring. Buhu, dom andra i hushållet gjorde inte exakt vad jag ville att dom skulle göra. Dom var dumma mot mig. Då blir jag tjurig.

Jag hade slängt ut dig. Överlåt ansvaret till den som ansvaret har.

Som bonusförälder ska man ta rollen som mamma och pappa tycker jag. Jag hade aldrig fortsatt ett förhållande med en man som stod vid sidan av och tittade på medans jag skulle uppfostra mitt barn själv. Att vara bonusförälder gör att man måste axla den rollen. Det blir nog bättre för alla inblandade och man känner sig som en familj. Annars kan man lika gärna vara särbo eller leva själv. Det viktiga är att pappan och bonusmamma i detta läge sätter sig ner och pratar om hur dom vill ha det.

Det är så många som anser att bonusföräldrar bara ska hålla käften och acceptera allt som barnen och vårdnadshavare säger. Är det samma på förskola och skola då? Ska fröknar och lärare bara låta ungarna göra som dom vill för att det inte är deras barn?

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 15:09

#30

Anonym (Emmy) skrev 2021-10-31 23:22:55 följande:

Alltså, ja, din dotter är 1 år, men TS styvdotter är 5 år. Jag lovar att du kommer att ha mer pli på din dotter som 5-åring än som 1-åring.

Givetvis "styr barnen" familjen. Det förstår nog TS också, men det är mer att dotter "tar över" och tror sig bestämma över föräldrarna, vilket hon faktiskt inte gör. Det är pappan med sambo som bestämmer i deras bostad.

Mina ungar får inte slänga sina kläder i badrummet, det vet dem, för det har vi föräldrar bestämt. De ska gå med dem till tvättstugan om de är smutsiga. Det är en enkel och tydlig regel vi har. Givetvis så är det inte alltid de lyssnar på den regeln, de är ju ändå barn. Men de vet vad som gäller och när vi säger till så fixar de det oftast.

Det är ju lite det som TS är ute efter. Dottern behöver regler som är tydliga. Hon är ingen bebis - hon är en femåring. Femåringar är ganska kavata och kan väldigt mycket själva kan jag lova! Exempelvis dela maten helt själv om man vill ha mindre bitar.

Jag hoppas jag kommer få en väluppfostrad dotter. Men om hon i femårsåldern vill byta strumpor för att, så kommer jag inte göra en stor sak av det. Man får välja vilka saker man tycker är viktiga. Tex tacka för dig tycker jag är viktigt, om jag eller dottern skulle klä på henne på morgonen det skulle inte spela nån roll. Vissa dagar behöver barnen mer uppmärksamhet än andra och jag tror det är viktigt att vara lyhörd.

Regler är jätteviktigt och barn mår bra av det. Samma med rutiner. Och har man sagt nej så är det nej.

Jag hade en bonusson, 3 år, som blev väldigt jobbig (ville såklart ha uppmärksamhet) då jag och pappan fick vårat barn. Han började gråta för allt och skulle absolut inte göra nånting sen dagen hon föddes. Detta var ju såklart bundet till att han fått en lillasyster och inte fick all uppmärksamhet längre. Som sagt, man får vara lyhörd och visa kärlek.

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 15:27

#33

sextiotalist skrev 2021-11-01 15:10:08 följande:

Och jag anser att man inte ska det bara för att. Som jag skrev innan, så innan man överhuvudtaget tänker i de banorna, så måste man ha en väldigt bra grund att stå på. En god relation med barnet är A och O (om man inte vill betraktas som en styvhäxa).

Jag är av den inställningen att i en sådan familj, så kan den nya vara allt från en extra vuxen, till axla en föräldrarroll. Allt kan bli rätt eller fel. En del barn är inte ens intresserade av att ha en extramamma eller extrapappa, försöker man då tvinga in barnet och den nya vuxna i roller som de inte ens vill ha, då blir det väldigt mycket fel

Jag (och vet många med fler) har levt med andras barn i många år, utan att axla någon roll som mamma eller pappa, utan snarare en extravuxen.

Nej, skolans vuxna är inte mamma eller pappa till barnen, de är lärare etc och agerar utifrån den rollen.

Att man inte går in och agerar förälder innebär inte med automatik att man kniper och hunsas med. Sambon och jag hade många samtal, när det uppstod situationer som jag inte var bekväm med, ibland fick jag backa, ibland så såg han till att lösa situationen.

Självklart ska man jobba på relationen till barnet innan man börjar styra och ställa. Jag blev tillsammans med en man som hade en ettåring då vi träffades. I början var det bara kul och mys. Sen blev vi sambos och jag tog snabbt rollen som bonusmamma för jag tog ansvar för barnet precis som pappan. Han var väldigt noga med att göra mig delaktig och frågade mig hela tiden hur vi skulle lösa saker och ting med sonen. Han gjorde mig delaktig och jag kände att jag kunde ta mig an rollen som mamma till sonen. Han hade ju sin riktiga mamma men jag såg på honom som att han var min egen. Jag skulle väl säga att jag tog ett större ansvar än pappan då han jobbade mycket obekväma arbetstider vilket gjorde att jag var där jämt men inte pappan. Barnet tydde sig till mig mer än pappan och man märkte att jag var den som såg barnet och barnets behov.

Alla har vi olika syn hur saker och ting ska vara. Men kommunikation är det viktigaste. Man kanske inte har samma syn på allt men om man iaf har det på några punkter få man ta och jobba därifrån. Sen får man kompromissa.

Hur mkt vill TS sambo att hon ska vara delaktig i föräldraskapet? Endel vill inte att sin sambo ska lägga sig i barnens uppfostran. Jag ser det tvärtom. Jag vill hitta en framtida sambo som tar på sig den rollen.

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 16:31

#38

Anonym (Teddy) skrev 2021-11-01 15:52:06 följande:

Vilket smart sätt av pappan att få dig att ta mer och mer ansvar för hans barn utan att du inte ens märker det. Inte bara går det dig obemärkt förbi men han lämnar dig även med en känsla av att han har gjort något bra, något kärleksfullt eftersom han hade ett så stort hjärta och en sådan stor tilltro och kärlek till dig så att han som gåva VALDE att INVOLVERA dig i hans barns liv!

Ursäkta om jag raljerar, men din (ex?)sambo fick dig exakt dit han ville.

Varför tyckte du att det var ok för dig att ta det största ansvaret för din (ex?)sambos barn?

Jag tänkte att jag ville vara en sån bonusmamma som jag själv skulle vilja se en bonuspappa vara till mitt barn. En trygghet för barnet.

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 16:33

#39

Anonym (?) skrev 2021-11-01 16:24:00 följande:

Ts kallar sig styvmamma, inte bonusmamma. Tänk på det först.

Sen nej, styvungar behöver man definitivt inte ta någon som helst föräldraransvar för.

Faktum är att man inte är någon slags förälder alls utan en extra vuxen i hemmet. Varken mer eller mindre. Och man behöver absolut inte ta någon ansvar för andras ungar.

Varför skulle din killa leka pappa åt dina ungar?

Jag tycker att om man bor under samma tak kan man lika gärna vara en familj.

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 16:56

#42

Anonym (?) skrev 2021-11-01 16:40:27 följande:

Fast det är man ju inte, ditt barn har liksom ingen koppling till din kille. Mer än att du fött barnet, som han säkert inte hade valt om möjligheten fanns.

Särkullebarn är ingen bonus för de allra flest även om de ofta accepteras då känslor uppstått för dess förälder. Att sedan leka familj gör det bara än mer komplicerat den dagen det ev tar slut.

Det funkade bra för oss att leka familj och jag trivdes med det.

Nu är vi inte tillsammans av andra anledningar men alla funkar vi olika.

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 23:30

#51

Anonym (?) skrev 2021-11-01 19:02:11 följande:

Har du fortfarande kontakt med barnet?

Hur gick det med "mammarollen" när ni gjorde slut?

Finns det en ny styvmor nu?

Vi har kontakt när vi ses i dörren då mitt barn ska vara med pappan. Vi småpratar och ibland kramas vi. På barnets initiativ. Jag och pappan har dålig kontakt så det blir tyvärr något som påverkar relationen till barnet. Mammarollen med bonusbarnet finns inte längre. Ingen styvmor finns, vad jag vet.

Varför så intresserad av detta?

Anonym (Lola)

Mon 1 Nov 2021 23:32

#52

Drottningen1970 skrev 2021-11-01 20:32:06 följande:

Hur ser din relation till barnet ut idag?

Ingen relation mer att att vi småpratar och ibland kramas då mitt barn är med sin pappa och överlämningar sker i hemmet ibland.

Detta är jobbigt att vara bonusmamma som behandlar bonusbarn som egna barn, Man tar fullt ansvar och ger kärlek men helt plötsligt en dag sörjer man att man inte är tillsammans med mannen och så har man även barn som inte finns med i bilden längre.

Anonym (Lola)

Tue 2 Nov 2021 15:30

#57

Anonym (?) skrev 2021-11-02 05:05:56 följande:

Ångrar du att du tog på dig en mammaroll som sedan togs ifrån dig?

För att jag är intresserad.

Nej. Jag har lärt mig väldigt mycket av det. Men jag kommer aldrig kasta mig i en bonusfamilj snabbt som det blev sist. Då blir det att vara särbo ett bra tag och att familjerna växer ihop. Om det nånsin kommer att hända.

Anonym (Lola)

Tue 2 Nov 2021 15:33

#58

Anonym (Teddy) skrev 2021-11-02 12:59:08 följande:

Stackars barn.

Ja, stackars barn. Därför man ska tänka länge innan man beblandar sig med en partner som har barn när man själv inte har det. Det gjorde inte jag och detta barn fick gå igenom ännu en separation. Hade jag gjort om det med erfarenheterna jag har idag hade jag aldrig blivit tillsammans med någon som har barn sen innan. Nu har jag barn själv och skulle absolut kunna tänka mig att bli tillsammans med någon med barn, men särbolivet är nog att föredra.

Anonym (Lola)

Wed 3 Nov 2021 00:22

#63

Tom Araya skrev 2021-11-03 00:02:40 följande:

Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.

Man får såklart sätta dom gränserna man tycker är rimliga som: barnet slår dig, du säger till barnet att det inte är ok. Du går ensam med barnet ute och barnet springer rätt ut i vägen, man säger att man inte gör så och förklara varför. Men om pappan tycker det är okej att barnet står på stolen medans man äter tillsammans, den diskussionen lägger man sig inte i förrns man bor tillsammans. Eller om barnet är på besök hos mig, då kan jag sätta gränsen att vi sitter ner då vi äter i mitt hem.

Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

INNEHÅLL