Den enda av kompisgänget som inte blev inbjuden på bröllopet...

Varför går det inte att skicka hjärtan för? Blir bara frågetecken istället.

Nej, det förväntas inte att alla dansar.

Det andra hade jag naturligtvis koll på, jag är inte tolv år.

Själv har jag mest varit på mer avslappnade bröllop, ett övre medelklass har jag dock hunnit med. Dansade inte då heller och det var jag inte ensam om.

Tack för en onödig lektion.

Kan förresten vara tvärtom också, att det är TS som tillhör den högre klassen, och bruden som skäms för att visa upp sin familj och släkt för henne. De kanske inte kan äta korrekt med bestick, inte kan dansa så det blir bara discodans, hon kanske är rädd att det ska bli något fel i vett och etikett någonstans, hon kanske inte förstår sig på vilka vin man ska kombinera med vilka rätter... Eller en nära anhörig som alltid blir för full och börjar sjunga högt eller dra fula vitsar eller slåss... man vet inte. Synd att inte TS kan komma hit och svara på våra funderingar. Tycker ofta att det blir så här. 

Vad säger du då, när bordskavaljeren bjuder upp..? Som han ska, till första dansen, enligt traditionen.

Jag är inget för att dela in människor i "klasser" som du verkar gilla.

Vad jag säger? "Nej tack, jag kan inte dansa." 
Vad skulle jag annars säga?

Jag "gillar" det egentligen inte heller, men det ligger fortfarande mycket i att vissa grupper (eller vad man ska kalla det) är mer noggranna med barnens uppfostran. Jag kommer själv från arbetarklass (men inte WT), och som ung när jag fick vänner på universitetet av en annan typ än tidigare, så var just sådana saker ett problem för mig. Särskilt när man fick kommas hem till deras föräldrahem och träffa familjen. Hade t.ex. en kompis vars familj gjorde sig i ordning till middagen genom att fräscha upp sig och byta kläder, även vanliga vardagar, och sedan sa de att de "kom ner till middagen" fast de bodde i lägenhet och inte hade någon trappa... 

Jag har fortfarande inte hittat det där rätta, smidiga sättet som överklassen har naturligt. Det där att de kan säga något som låter omtänksamt, uppmärksammande, eller något ursäktande, avväpnande, något som löser upp en spänd stämning. Särskilt flickorna fick lära sig att vara de perfekta värdinnorna. Vissa i min generation gick fortfarande på finishing school på kontinenten, men det tror jag inte finns längre.

Allt detta kommer inte naturligt, när man kommer från en familj som inte la tonvikt vid sådana saker (och inte behärskade dem själv). Man känner sig lite som en elefant i en porslinsaffär livet ut. 

FAKTA däremot gick ju att läsa på - och några vinprovningskurser på Medborgarskolan fixade vinkunsapen, och danskurser på Stockholms Studenters IF fixade valsen, wienervalsen och foxtrotten! :) (Men även där hade överklass- och över medelklass-flickorna, som samtliga dansat balett och spelat piano eller violin som barn, en fördel.)

Nja, jag är uppvuxen i en akademisk medelklass, precis de flesta av mina vänner, och även haft vänner från den sk övre medelklassen, det där med att byta om till middag har jag endast stött på bland de som har rötter i arbetarklassen och gjort en klassresa. 
Dans, det fanns danskurser som gavs i kranskommunen som jag bodde i, där gick alla, oavsett bakgrund (och det där med foxtrott, det var nog väldigt etablerat ute, kanske än, på landsbygden, där fortfarande dansbanden härjar)
Balett, tja, det var en balettskola i förorten Farsta jag gick på. 
Den orkestern jag spelade fiol i, där representerades nog alla samhällsklasser. Inget unikt, eftersom musikskolan var väl etablerad i många kommuner.
Så jag tycker nog att detta du skrev är väldigt fördomsfullt.

När det gäller musik så kan du läsa den här artikeln
www.kulturskoleradet.se/om-oss/historik/

Exempel: Jag har varit med i ett kompisgäng på 6-7 personer sedan studietiden. Nu träffas vi alltför sällan. Har ändå dem på Facebook. Skulle nog säga att dessa 6-7 tillhör mina 20 närmsta vänner. 

MEN. Alla i den gruppen förutom jag och ett par till är supersociala! Så även om "Lisa" är en av mina 20 närmsta vänner, kanske bland mina 10 närmsta (eller mer) så är jag knappt på topp 100 av hennes närmsta vänner, hon har så fruktansvärt många. 

Att jag träffade detta gänget nästan varje vecka på olika aktiviteter, firade födelsedagar, med mera, och att dessa utanför mina studier var den grupp jag umgicks mest med gör att gruppen för mig är mycket viktigare än vad jag är för de andra i gruppen. Jag var en av kanske 50 som de mer "populära" i gruppen umgicks med regelbundet, inte förvånande att jag kanske kunde bli lite bortglömd ibland. En av 50 liksom. Men "Lisa" kanske då var 1 av 5 för mig. En obalans i kompisförhållandet. Behöver inte vara fel, men man måste vara medveten om det. 

När ovanstående är sagt, jag bjöd uteslutande släktingar på mitt bröllop. Slapp en del problem på det sättet. 

 

...du har som vanligt erfarenheter från någon alternativ dimension av verkligheten. Jag är bara några år yngre än du och jag växte upp i en stockholmsförort, med allt från WT till lägre medelklass. De flesta var nog arbetarklass. Det var INGEN som gick på dansskola och lärde sig pardans, varken i grundskolan eller på gymnasiet. De som dansade något alls, dansade jazzbalett eller annan showdans. Det var ju det som var inne då, på grund av serien "Fame" och liknande spin-offs till den. Jo förresten, en tjej var med i en folkdansförening med sina föräldrar, men hon ansågs också töntig. 

Detta med att "alla" gick på dansskola för att lära sig dansa pardans, upphörde ju när diskoteken kom i mitten-slutet av 1960-talet. Så du kan omöjligt ha varit tonåring på den tiden. Dessutom var det naturligtvis inte "alla" då heller - fattigt folk hade annat att lägga pengar på, än att sätta sina tonåringar i dansskola! De flesta lärde sig själva genom att observera andra, eller av äldre kamrater på dansbanan.

Nej, att sätta barnen i dansskola i mittersta tonåren för att de ska kunna dansa på baler, är och har varit en typisk överklassgrej. Undantag finns: sådana som jag, som har sett till att mina kids lärt sig dansa "både vals och mazurka" (likt Herr Gurka) ändå! :)

Jag kastar bara ut en idé lite löst. Har TS en historia med brudgummen?

Jag tror ofta något sådant kan ligga bakom. Inte att TS är en dålig människa, eller bruden heller. Men något "stör"...jag vet ju med mig själv att jag inte skulle vilja haft med min mans ex. på mitt bröllop trots att hon är min barndomsvän. Ja det var i högstadiet/gymnasiet de var ett par, detta är 10 år senare... och jag bjöd in henne ändå...men en liten del av mig ville inte ha henne där ändå. 

Futtigt...men kan vara nåt sånt?

 

Stockholm kan jag inte uttala mig om, men minst halva min klass tog kurs i både bugg/foxtrot och lambada i gymnasiet, i en mellanstor stad i Skåne.

Då hade man redan klarat av jazzdansen med Fame några år innan. Och det var jättebilliga kurser i pardans som den lokala dansklubben ordnade, de körde på volym i Folkets hus på stora dansgolvet.

Högstadiesnorungarna gick på Lillis-disco, gymnasieelever hade antingen fest hos nån vars föräldrar inte var hemma, eller så gick man ut och dansade med vuxna på Folkets hus. De som var modiga åkte till jättestället Jägersbo. Där dansade skåningar i 115 år fram tills 2013 när de la ner.

Du underskattar hur viktigt det var och är för vanliga killar ute i landet att kunna dansa för att de skulle hitta en kvinna. För till vardags sitter de i en byggbarack eller på en verkstad nånstans utan en kvinna så långt ögat ser.

Jag har för övrigt tre stycken unga killar på mitt jobb i detta nu som går på danskurs, för att hitta en tjej.

Jaha, men det var fortfarande inte BALdanser (utom foxtrot). Bugg och lambada hör inte hemma i europeiska balsalar. Där adeln håller till. Var det inte förresten så, att så många i din gymnasieklass gick på danskurs, för att er skola ordnade en avslutningsdans för avgångseleverna? Så har det ju varit på vissa håll, även om det var paus på de flesta ställena under de värsta discoåren på 60-70-talen. Är väl bara typ Katedralskolan i Linköping som kört klassisk avgångbal utan uppehåll sedan Anno Dazumal. 

Många har skrivit bra svar och du har även skrivit till bruden. Jag förstår verkligen att du känner dig sårad, man gör inte som hon gjorde tycker jag, alltså bjuder alla utom en?

Men nu är detta gjort, det har hänt och du kan bara blicka framåt. Ta ett bra tillfälle att bjuda in alla hem till dig på en pangkväll, middag, julfest, fira din födelsedag vad som, äg situationen lite och passa på nu efter corona när man inte setts så mycket och kanske glidit ifrån varandra lite. (Du väljer själv om du bjuder henne eller inte, bjuder du henne så kan hon sitta där och skämmas och du är den bättre personen eller så visar du lite mer vad du tyckte om saken och bjuder inte henne) Bara för att hon inte bjöd dig på sitt bröllop ska inte du sluta umgås med de andra i gänget som är dina kompisar. Det är garanterat fler som har reagerat på vad hon gjorde.

Eller fundera på vilka du verkligen gillar i det här gänget och hitta på grejer med bara dem.

Nu var det inte att dansa på baler, som detta berörde, visserligen lärde vi oss foxtrot och wienervals, men även chacha, rumba, jive. Det var jättestort, alla grundskolor var inblandade och två gånger per termin så var det danstävling i någon gympasal. Detta var ett par som drev detta, riktiga eldsjälar, vet inte hur länge de höll på. 

Och som jag skrev innan, att kunna dansa foxtrot och bugga har nog varit grundläggande för många, oavsett samhällsklass, ute på landsbygden där dansbandskulturen är och var stor.

Om du sedan tittar på dansarna som lär ut i Let´s Dance, verkar de komma från överklassen?
Någonstans har de också börjat sina första steg in i dansen. Så dans (även pardans) har alltid funnits i alla samhällsklasser, mer eller mindre i olika former.

Folkdanslaget i den kommun som jag växte upp i var rätt stor, min syster var med där och nej, det var inte töntigt, inte häftigt heller, ganska mycket "jaha"

Baldans är väl Wienervals och slowfox, om jag inte missminner mig rätt. 
När jag pluggade (under 80-talet) så inleddes alltid dansen efter en större sittning med wienervals, nej det var inte handels jag gick på.
Någonstans måste dessa individer lärt sig denna dans, och nej, det var inte överklass heller.

Jag håller med.
Men samtidigt så undrar jag om de andra i gänget har frågat bruden varför TS inte blev bjuden.
Hade jag blivit bjuden till någons bröllop och fått veta att alla utom en i kompisgänget blev bjuden så hade jag frågat varför.
Jag hade t om själv kunnat överväga att inte tacka ja till inbjudan för att visa sympati för den som inte blivit bjuden.

Tävlingsdanserna inom "bal" innefattar TÄVLINGSvarianter av slowfox, quickstep, tango, modern vals och wienervals, men på bal brukar det vara sällskaps-foxtrot, gammalvals och wienervals.  

På Chalmers på din tid, kom garanterat nästan alla från överklassen eller över medelklassen. Det är förresten så än idag. Endast mycket långsamt börjar arbetarbarn våga sig till dessa prestigeskolor.

Ja, och om alla vännerna pratat ihop sig och tackat nej med var sin förevändning, så hade signalen gått fram till bruden i alla fall. Om TS' närmare vänner gick på bröllopet fast de visste att hon inte var bjuden, skulle jag - i hennes ställe - ifrågasätta kvaliteten på vänskapen.