Pandy13 skrev 2021-12-13 17:50:06 följande:
Får säga grattis trots att du känner dig lite sådär.. kan det vara så att du hade sån hög förväntan på hur han skulle reagera att du blev besviken? Tänker att han kanske är glad, men inte visar det såsom du tänkt. Förstår du hur jag menar, hehe?
Hur långt är du gången? Jag har inte känt symtom alls precis i början. Tänker på att du är förkyld, har du testat för covid? Många som mår illa då. Att det kan vara det och inte illamående som grav.symtom.
Pandy13 skrev 2021-12-13 17:50:06 följande:
Får säga grattis trots att du känner dig lite sådär.. kan det vara så att du hade sån hög förväntan på hur han skulle reagera att du blev besviken? Tänker att han kanske är glad, men inte visar det såsom du tänkt. Förstår du hur jag menar, hehe?
Hur långt är du gången? Jag har inte känt symtom alls precis i början. Tänker på att du är förkyld, har du testat för covid? Många som mår illa då. Att det kan vara det och inte illamående som grav.symtom.
Testade mig förra veckan och då var det iaf ingen covid :)
Är i vecka 5+3.
Jo men jag känner igen illamåendet. Det var det som tillslut fick mig att testa ändå. Men kan ju vara lite från och till med symptom, som jag förstått det iaf. Och före jag testade var det ju lite halverst från dag till dag, fast mildare. Så nu är det bara så markant när illamåendet bara varit molande idag medans jag låg hela gårdagen fram till 15. 00 och kräktes. Men jag ska inte haja upp mig på sånt där.. Minns inte hur det var med de andra heller, kanske var likadant. Vet att med min yngsta var jag 100% på att vi fick missfall pga blödning och symptom förändringar men sen visade det sig ändå att han var kvar i magen. Senare mådde jag illa några månader och kräktes.. Så I början var det nog lite till och från även då.
Jo..vi sa som att "blir det så blir det", eller snarare, det var han som sa det. Jag har alltid velat ha en till men han har känt sig klar (vi har inget gemensamt barn). Tills för några månader sen när han visst ändrat sig och jag pratade med honom att jag behövde sluta med mina p-piller av olika orsaker. Jag har absolut inte tjatat på honom då jag inte vill skaffa barn med en person som inte själv vill..men det är lite den känslan jag ändå får nu. För att han behövde tänka. Och smälta. Och inte alls var särskilt säker längre. Det känns sådär som att han kanske inte ens trodde att det skulle bli något? Äh, jag vet inte.
Just nu är det iaf jobbigt. För han säger ingenting konkret. Så jag vet inte vad han tänker. Men han får väl smälta och tänka.
Men jag har som ingen att prata med. Så jag känner mig lite..vilse.