Han tar bara två veckors semester

Ja det var ju ett omoget surkart till karl du har hittat, som inte ens kan fatta att båda normalt får pausa tidskrävande hobbies och dra ner på egentid under de första åren med barn.

Beklagar sorgen. 

Om han vet hur du känner och ändå inte bryr sig så skulle jag ge samma tillbaka för att markera.

Berätta att du också bara tänker ta två veckor nu i sommar och istället lägga resterande veckor på tjejresor med dina kompisar. Prata glatt om dina planer på drinkar, spabehandlingar och hotellfrukostar. Om din man ifrågasätter säger du bara att han har sina jaktresor som är hans avkoppling och då har du dina tjejresor för avkoppling. 

Om han frågar hur det blir med ert barn ser du bara frågande ut. Ja? Han får gå på förskolan? Och när jag är på resa får du sköta honom och hemmet, precis som jag gör när du är på resa. Vad är det du undrar över? Han mår ju så himla bra på förskolan. 

Helt rätt, grundregeln är att om nån av föräldrarna är ledig så ska barnet vara ledigt också.

Klassiskt skuldbeläggande av ts. ?Visste du inte att han var jägare??

Nej det är inte ts fel att maken inte tar ansvar nog för barnet.

Tyvärr fungerar många män så, och det är trist att man nästan ska behöva skriva ner avtalade kriterier inför att man skaffar barn, för att få det jämställt. Många män räknar inte med att ändra sina liv när de får barn.

Så tyvärr bör man nog vara supertydlig innan;

Vill båda ha barn?

Vad är de beredda att ändra på? Arbetstid mm.

Kommer ni överens? Om inte; är ena partnern beredd att ta större ansvar för barnet? Om inte; skaffa inte barn med denna partner.

Precis.

Problemet är bland annat med FL att många ger inte råd som fungerar IRL , utan folk skriver vad som är rätt i teorin men går ej att genomföra om personen TS klagar på inte vill.

Anonyma FL medlemmar kan tycka vad de vill om TS kille vägrar.

Det är inte olagligt att vara en oengagerad pappa tyvärr.

Och hur ska TS lösa om snubben vägrar i praktiken?

Jag håller med dig i praktiken , men vad gör man om TS ( blivande ex ) vägrar?

( Blivande ex ) kille ska stå.

Jag råkade ut för samma med mina första barn. Jag hade tanken att det säkert löser sig bra och att vi kan samarbeta bra kring ledigheter och arbetstider! ICKE!! Alternativen blev så i princip att bo kvar ihop och göra nästan allt för/med barnen alternativt flytta isär och fortsätta göra nästan allt med barnen. Att ställa krav på pappan ledde ingenstans, vi hade helt olika bilder på föräldraskapet.

Nu löste det så att han var otrogen och stack till en annan tjej iallafall, så jag slapp ta det beslutet.

Nästa man jag träffade ville ha ett gemensamt barn. Då gjorde jag väldigt klart med mina kriterier; delad föräldraledighet ganska omgående, och sen att båda skulle gå ner i tid i ganska många år. Dessutom gjorde jag klart att jag inte skulle stå där och lösa allt som en grundpelare om han skulle få för sig att åka iväg några dagar här och där på nöjen! Han skulle hellre se sig som ?mamman? i föräldraskapet, och jag hade en mer pappaaktig roll.

I hur många hundra miljoner år har det funnits människor på jorden?
Under hur många hundra miljoner år har mannen ägnat sig åt jakt medan kvinnan har varit hemma och tagit hand om barn? 

"Men du fattar ju intenting..." "Dagens moderna samhälle...", Feminism, jämställdhet, rättvisa... bla... bla...

Ja, jag fattar det och självfallet håller jag med (är tvingad att hålla med..?)

Men kan vi vara helt säkra på att vår uppfattning om verkligheten är rätt? 
Vår uppfattning som gäller just nu under ett extremt kort ögonblick i evolutionen, under bara en ynka liten promille av tiden, skulle vara helt rätt, 
medan många hundra miljoner år av motsatt uppfattning och motsatt livsstil på ett helt naturligt sätt, har varit fel.

Hur kan vi vara säkra på det?

Men nu råkar det vara så att samhället utvecklas, och då får även män hänga på i utvecklingen om de vill leva i familj och vara pappor. 

Män som inte har lust att leva familjeliv i ett modernt samhälle har alla möjligheter att fortsätta att leva som singlar och förbli barnlösa.