Han tar bara två veckors semester

Både jag och min man har lagt ner massor med tid på våra hobbies innan vi fick barn. Så gott som varje semester ägnades åt våra hobbies.

Nu har vi barn och som de flesta andra föräldrar har vi fått omprioritera vår tid.

Det är rätt taskigt att ge TS Skulden för att hennes man inte ändrar sina prioriteringar som de allra flesta faktiskt gör, även jägare.

Du borde sluta läsa in saker i andra människors frågor. Jag har inte skuldbelagt ts för hennes mans handlingar, det är både absurt och omöjligt.

Så varfor tar han inte föräldraledighet på sommaren?

När barnet blir lite äldre kan de jaga tillsammans.

Delvis ger jag din man rätt. En 3.5-åring har som regel inte lika mycket nytta av ett långt sommarlov på samma sätt som ett skolbarn. 

Däremot har en 3.5-åring jättemycket nytta av en ledig vecka med pappa i september när det är full rulle förskolan och det är i många kommuner dessutom inte ens tillåtet att vara ledig och ha barn på förskolan.

Har din man möjlighet till 3 veckors semester utan barn borde du rimligen också ha det så hur har han tänkt lösa den ekvationen.

Du måste få honom att förstå att sonen behöver ledigt på sommaren. Minst när förskolan är stängd men gärna någon vecka till. Att han genom att ta dagar som inte gagnar sonen stjäl ledig tid från honom. Att ta enstaka dagar som förälder säger jag inget om men inte 15 per år. Att han dessutom förutsätter att du ska rädda honom så han kan vara ledig och jaga utan att få något i utbyte.

Tycker han verkligen det är rimligt?

Mer relevant är väl att när man får barn, prioriterar man barnet. Visste inte HAN förutsättningarna? Ville han inte ha barn? Man måste alls inte sluta med sina hobbies bara för att man blir förälder, men man kanske får dra ner.

Jag tycker det känns väldigt relevant att fråga sin partner hur det är tänkt att bli när man skaffar barn.... Man kan inte bara anta att den andra är redo att växa upp och delta i familjelivet. Det ser vi ju bevis på dagligen på FL dessutom, kvinnor som klagar på att papporna vägrar växa upp och inte verkar fatta att de har barn och en partner och ett gemensamt hushåll.

Handen på hjärtat nu, hur väl kände du honom innan ni bestämde er för att skaffa barn? I väldigt stor utsträckning är man den man är och hans jaktintresse låter ju ganska oförändrat över tid.

Hur gick resonemanget om hans jakt innan ni skaffade barn? Lovade han att minska på jakten och ha full sommarsemester ihop med barnet?

Vill man inte växla upp och delta i familjelivet ska man inte ha barn. Problemet är snarare att vissa inte fattar det. Många män verkar tro att de kan leva precis som innan, medan det för de flesta kvinnor är självklart att barnet kommer först, alltså behöver det inte ens diskuteras. Ts har ju heller inget emot att han jagar, bara inte så mycket. Det är det ju här det blir fel. Hon sätter familjen först (pusslar osv), medan han fortsätter att prioritera sitt intresse, trots att han har barn.