Han tar bara två veckors semester

Klassiskt skuldbeläggande av ts. ?Visste du inte att han var jägare??

Nej det är inte ts fel att maken inte tar ansvar nog för barnet.

Tyvärr fungerar många män så, och det är trist att man nästan ska behöva skriva ner avtalade kriterier inför att man skaffar barn, för att få det jämställt. Många män räknar inte med att ändra sina liv när de får barn.

Så tyvärr bör man nog vara supertydlig innan;

Vill båda ha barn?

Vad är de beredda att ändra på? Arbetstid mm.

Kommer ni överens? Om inte; är ena partnern beredd att ta större ansvar för barnet? Om inte; skaffa inte barn med denna partner.

Jag råkade ut för samma med mina första barn. Jag hade tanken att det säkert löser sig bra och att vi kan samarbeta bra kring ledigheter och arbetstider! ICKE!! Alternativen blev så i princip att bo kvar ihop och göra nästan allt för/med barnen alternativt flytta isär och fortsätta göra nästan allt med barnen. Att ställa krav på pappan ledde ingenstans, vi hade helt olika bilder på föräldraskapet.

Nu löste det så att han var otrogen och stack till en annan tjej iallafall, så jag slapp ta det beslutet.

Nästa man jag träffade ville ha ett gemensamt barn. Då gjorde jag väldigt klart med mina kriterier; delad föräldraledighet ganska omgående, och sen att båda skulle gå ner i tid i ganska många år. Dessutom gjorde jag klart att jag inte skulle stå där och lösa allt som en grundpelare om han skulle få för sig att åka iväg några dagar här och där på nöjen! Han skulle hellre se sig som ?mamman? i föräldraskapet, och jag hade en mer pappaaktig roll.