Han tar bara två veckors semester

I hur många hundra miljoner år har det funnits människor på jorden?
Under hur många hundra miljoner år har mannen ägnat sig åt jakt medan kvinnan har varit hemma och tagit hand om barn? 

"Men du fattar ju intenting..." "Dagens moderna samhälle...", Feminism, jämställdhet, rättvisa... bla... bla...

Ja, jag fattar det och självfallet håller jag med (är tvingad att hålla med..?)

Men kan vi vara helt säkra på att vår uppfattning om verkligheten är rätt? 
Vår uppfattning som gäller just nu under ett extremt kort ögonblick i evolutionen, under bara en ynka liten promille av tiden, skulle vara helt rätt, 
medan många hundra miljoner år av motsatt uppfattning och motsatt livsstil på ett helt naturligt sätt, har varit fel.

Hur kan vi vara säkra på det?

Ja, jag tror att jag håller med dig i stort.
Särskilt i att samhället och människorna har ständigt utvecklats och förändrats under hundra miljoner år.

Men det finns ju all anledning att åtminstone fundera och reflektera i stället för att bara avfärda allt som inte stämmer med vad du tycker eller vad som anses vara PK.

Hur kan du vara absolut säker?

Du vet med 100% säkerhet att naturen har haft fel i 100 miljoner år, att människans och samhällets utveckling under 100 miljoner år har varit fel,
medan du vet med 100% säkerhet att du har rätt, du som vistas här på jorden under ett extremt litet kort ögonblick, du som bara kan överblicka samhällets utveckling under en så kort period i evolutionen att den inte ens går att mäta, du vet att du har rätt medan allt har varit fel under 100 miljoner år?

Hur kan du veta med säkerhet att du och vi i dagens samhälle har rätt medan naturen och människan har haft fel under 100 miljoner års utveckling?

Men hela ditt resonemang, hela TS resonemang, de flesta påståenden och förslag till lösningar i de flesta inläggen i tråden,
allt detta faller platt om sanningen skulle vara att TS man inte ville har barn, att han inte var särskilt motiverad, att han inte drevs av en egen stark vilja att få barn.
Om det skulle vara så, vem är då den egoistiska?

Han har barn, kanske mot hans vilja?
Kanske han mot sin egen vilja gick med på att skaffa barn bara för att han inte ville förlora kvinnan som han höll mycket kär?
För att säkra att få ha henne kvar, det som han önskade allra mest i livet, så vågade han inte vägra barn.
Det är ett högst troligt scenario och alls inte ovanligt i verkligheten.

Under sådana eller liknande omständigheter så har mannen ingen stark egen drivkraft, inte någon stark motivation, att ta hand om barnet som han egentligen inte önskade men som han kände var ett villkor från kvinnan han älskade. Under dessa omständigheter blir utfallet inte så jättebra.

Det är högst troligt att något av det jag skriver kan stämma på TS man, det är fullt möjligt, och det kan stämma in mycket väl på många män.

Läs gärna en gång till vad jag skriver innan du väljer att citera.

Har jag någonsin skrivit att det skulle vara många män som ångrar sitt/sina barn?
Ärligt talat tror jag inte att någon enda man jag någonsin träffat har ångrat sina barn.

Men många män ville inte har barn, om de hade fått välja helt fritt utan villkor och helt utan påverkan, så hade många valt att inte skaffa barn.
De allra flesta män har åtminstone inte lika stark drivkraft, inte lika stark egen vilja, är inte lika motiverade att skaffa och sedan ta hand om barn.
Därför blir utfallet inte så bra, åtminstone blir inte utfallet det som många kvinnor i allmänhet drömmer om.

Det finns rätt många exempel på naiva kvinnor som har drömmar om att skaffa barn, sådana rosaskimrande drömmar som nästan helt saknar förankring i verkligheten.
Hos många kvinnor finns generellt åtminstone lite av sådana drömmar och hos rätt många finns drömmar som är inget annat än just rosaskimrande drömmar. Verkligheten verkar inte ens existera innan man snart står mitt uppe i den, och då har man självfallet svårt att acceptera det där hemska och tidigare helt okända verkliga livet. 
"Men vart tog dom där rosa och underbara drömmarna vägen?"

Utan att tveka tycker jag det är bra, det är utmärkt för människosläktets överlevnad, att många kvinnor generellt har sådana nedärvda egenskaper att de ändå väljer att skaffa barn, trots att männen inte önskar det på samma sätt.

Så innan ni känner er påhoppade, innan ni citerar och skriver något i era indignerade känslor, notera då noga att jag skriver att det är utmärkt att kvinnor har så stark vilja, och har sådana egenskaper, så att de väljer att skaffa barn. 

"Mina barn..."
Det är mycket talande för hur många kvinnor ser på saken.

Han är skyldig vara pappa, på samma villkor, det ska vara jämställt, ställ krav, sätt villkor...

Självfallet är han skyldig att ställa upp, det är bara att ställa ultimatum,
han är självfallet skyldig att ta hand om MINA barn...

De kvinnor som i grunden ser barnen som MINA barn vill givetvis i grunden ta hand om, äga och bestämma över sina egna barn, eftersom hon ser på dem som just MINA barn.
Ja, självfallet i dagens samhälle vill hon ha hjälp och stöd, gärna jämställt och rättvist, med det ska hur självklart som allra helst vara på hennes premisser, eller åtminstone övervägande och mest på hennes premisser. 

"Ja, självklart, de är ju MINA barn!"

Jag tror att minst 80% (kanske 99%?) av alla mammor ofta eller åtminstone någon gång uttrycker sig som MINA barn.
Det visar hur hon ärligt känner inom sig och vad hon anser om den saken. 

Oftast kanske de flesta kommer ihåg att anstränga sig att säga våra barn, men djupt där inne och spontant utan särskild eftertanke så framträder det för henne så naturliga synsättet "MINA barn".

"Ställ ultimatum så att han blir tvingen att prioritera att ta hand om MINA barn."

Ja om du har ett behov av att hitta krystade bortförklaringar, så varsågod...

Du har självfallet rätt att inbilla dig själv och rätt att hävda din egen syn på det du anser vara den enkla sanningen.

Jag anser också att jag har rätt att förmedla vad jag anser ofta vara den enkla sanningen och den anser jag vara det som jag tidigare har beskrivit.

Om mannens högsta önskan är att fortsätta vara tillsammans med kvinnan han älskar, den kvinna som högst av allt önskar få barn, så är det självfallet inte ett begåvat val att låta sterilisera sig och inte heller så begåvat välja att vara singel. Ganska självklart, eller hur?