Ni med ett barn

Hoppas att det är ok att jag skriver trots att vi hoppas på syskon.

Jag tänker ibland att det vore skönt med ett barn. Det är väldigt smidigt. Mycket tid både till barnet och egentid. Skönt att inte behöva stressa och känna sig otillräcklig och pussla med förskola och skola och allt för tre olika barn.

Visst finns det risk att barnet blir ensamt i vuxen ålder men det kan ju också vara smidigt. Om barnet bildar familj slipper man tjafsa om vems familj man ska vara hos på jul och sånt. Min svärmor är ensambarn och det har gjort att min mans familj blivit väldigt nära hennes kusin med familj istället. Det finns möjligheter överallt.

Jag har haft 14 missfall och ett x. Någonstans mitt i fick jag min son.

Efter de två sista missfallen där jag blödde och blev ganska dålig, vågade vi inte

Försöka mera.

Vi har väldigt liten släkt med dålig sammanhållning- så jag har väldigt aktivt försökt laga släktband med nästkusiner och min mans kusiner. Har också försökt skapa livslånga vänskaper.

Vi hade nog tänkt oss en till egentligen, men det började med några missfall så jag hann bli 36 år innan vi fick första barnet. Sen försökte vi med en till, men efter ytterligare ett missfall så hade jag ingen lust att försöka mer, jag kände inte för att få barn efter 40. Nu känns det bra och jag är glad att vi inte har fler barn, men visst önskar jag att vi hade haft fler släktingar. 

Jag har ett barn som fyller nio i år. Tanken var alltid två barn men efter att jag och barnets pappa separerade när barnet var två år så blev det inte så. Jag träffade en man som redan hade två barn och inte ville ha fler och jag började känna mig nöjd med bara ett. Allt blir så enkelt med ett barn, vi har varit på resa bara vi några gånger, hade inte orkat åka själv med fler än så. Jag känner mig mer utvilad och nöjd med livet faktiskt än mina vänner som har två eller fler barn, det gnälls ofta över hur jobbigt allting är. Sedan tror jag att min och min mans relation faktiskt är bättre av att inte ha några gemensamma barn. När barnen är hos sina andra föräldrar har vi bara varandra att tänka på. Mitt barn har småsyskon hos sin pappa så syskon har hen fått ändå.

Om du inte kan få fler barn ta är det ju bara så. Spelar ingen roll vad andra har för erfarenheter eftersom det är så individuellt iaf. I vissa familjer är det ett helvete med ett barn enbart, andra kan ha ett harmoniskt liv med flera barn.

Är själv ensambarn, hade en bra barndom, min mamma blev sjuk av graviditeten och ville aldrig i livet ha något mer barn.

Hade en bra uppväxt men en nackdel är bland många ensambarn är att de inklusive mig själv (har självinsikt om det som tur är) ibland är egocentrerade. Jag jobbar på det. Sedan är det lite trist att det bara är jag, särskilt nu som lite äldre. Men inget man kan ändra på. Har 3 barn själv, men det kunde ju lika gärna blivit bara 1. Man vet ju aldrig vad livet hittar på.

Vi fick två på en gång. Hade vi bara fått en, hade vi kunnat vara i den situationen att det bara blev ett barn. Jag var 36 när våra tvillingar föddes, maken 33. Så det hade ju inte varit för sent för ett till, men vi hade inte många år på oss. Och man har ju aldrig några garantier att det blir så. Vi övervägde en trea, men är nöjda med två. Vi ville inte ha tre småbarn. Och att vänta fler år var ju inte aktuellt i vårt fall. Hade vi varit 5-10 år yngre så kanske.

Vad härligt att höra.

Jag är som sagt nummer 9 i en syskonskara på 9 och kan säga att när jag träffar mina syskon (träffar inte alls alla, flera har jag varken pratat med eller träffat på många år) så pratar vi väldigt sällan om minnen från barndomen. Inte vet jag kanske blir det så när man blir riktigt gammal.

Är det något vanligt mellan syskon att prata om hur det var i barndomen? Mitt äldsta syskon är 14 år äldre än jag och flyttade hemifrån tidigt, så vi skulle t.ex inte ha några gemensamma minnen att prata om.

En fördel med att ha ett barn är att det barnet kan få uppmärksamhet och tid att utvecklas. Vårt enda barn har t.ex 6 aktiviteter i veckan. Endast 2 dagar i veckan är helt lediga från aktiviteter. Hen vill egentligen har fler aktiviteter, men vi tycker leka med andra barn också är viktigt och det är väldigt ofta det är kompisar till hen här hemma.

Hej TS! Jag har ett barn, och steriliserade mig i början på året, det kommer alltså definitivt inga fler.

För mig var det tufft och skrämmande att vara gravid och jag är oerhört förlossningsrädd.

Det är väl ingångsvärde 1. Men; jag känner inte att jag orkar ha fler barn, nu räcker tiden till, både till sonen, mig och min relation till mannen. Livet är lugnt och skönt, något jag märker skillnad mot hos familjer med fler barn. Vi har bättre ekonomiska möjligheter att göra roliga saker, plus att vi kan bjuda med kompisar om det skulle vara så.

På kvällarna turas jag och maken om att läsa för vårt barn; dels är det underbart att kunna ligga där och läsa böcker och prata så länge som det behövs utan att känna att det går ut över ett annat barn, och för den som inte har läggningen får man lite välbehövlig mig-tid.

Normen om flera barn är så stark i Sverige, och kan vara svår att värja sig från, men det är faktiskt otroligt skönt med ett barn! Min son har börjat fråga om syskon, vilket har triggat den där osäkerheten, men minns själv att hett ha önskat mig fler syskon i samma ålder trots att jag redan hade flera. Tror det är en naturlig fas hos många barn.

Sedan har du ju myten om att syskon är de närmaste du har livet ut. Det är långt ifrån hela sanningen; två par i min närhet har fått barn med svåra handikapp, min ena bror gick bort när vi var i 20-års åldern och flera vänner har en mycket ytlig, eller ingen, kontakt med sina syskon. Syskon är verkligen inte en garanti för att ens barn alltid kommer ha någon nära.

Bara för att undvika missförstånd, anledningen till att jag tog upp familjerna med handikappade barn är att familjedynamiken helt förändrats, syskonen får en helt annan relation än den där "bästis" - relationen många tänker sig mellan syskon.

Det finns grupper som "endabarnsförädrar" och "one and done" i sociala medier, rekommenderar att kolla in dessa!