Ni med ett barn

Det var ett val vi gjorde.

Länge ville vi inte ha barn alls, sedan ändrade vi oss.

Vi fick perfektion direkt.

Gått igenom allt med graviditet (vilken var extremt lätt trots att jag var 39 år), förlossning, småbarnsår. Nyfikenheten försvann, eftersom det var genomlevt.

Mycket roligt, men kände inget sug efter ett barn till. Älskar barnet över allt annat och hen skänker oss glädje varje dag.

Barnet vill själv inte ha småsyskon. Hen hade gärna haft ett äldre syskon, haha.

Själv är jag nummer 9 i en barnaskara på 9 barn och fick nästan ingen tid alls med mina föräldrar. Mina äldsta syskon agerade ibland föräldrar åt mig...

Jag ger gärna mitt barn all tid och uppmärksamhet. Vi har 6 aktiviteter i veckan med barnet. Fixar man det om man har 9 barn?

Själv 

Så gör vi också.

Hen har massor med kusiner på min sida, dock ingen så ung som hen, men det har inte gjort något.

De gillar verkligen varandra och det är ju ett speciellt band.

Själv har jag ingen kontakt med några kusiner trots att jag har många utspridda i världen, Kanada, Tyskland, Holland.

När jag ser till mig själv, så fick jag ingen hjälp ut i vuxenlivet. När jag var 15 skaffade jag ett jobb vid sidan av gymnasiet och trots en mycket tuff universitetsutbildning så kände jag mig tvingad att jobba vid sidan av.

 

Jag kommer kunna ge mitt enda barn väldigt mycket hjälp ekonomiskt och även med mycket tid.

 

Vi tänker tom att om hen väljer att skaffa barn kan vi flytta nära om hen flyttar och hjälpa till mycket med barnbarn. Med två barn som kanske studerat på olika orter och stannat där hade det blivit svårt att finnas lika mycket för alla barnbarn.

Jag är fullt medveten om att mitt enda barn kanske inte vill ha barn och det är helt OK. Men om hen vill ha barn kommer jag kunna hjälpa till mycket.

 

Vi spara barnbidraget varje månad. Sätter in det på börsen så det har växt en hel del. Hen kommer inte få allt när hen är 18 för det kommer bli för mycket men det kommer bli en bra start i livet.

Det är klart det finns ett mellan ting mellan 1 och 9 barn. Men nu frågade TS om MINA erfarenheter och jag var barn nummer 9 i en barnaskara på 9 barn.

Jag kan säga att jag inte hade några 6 aktiviteter i veckan, men det fanns väldigt mycket jag ville göra och prova på.

Du behöver inte tycka "stackars barn" för det är hen som valt. Hen kan välja att sluta med vilken aktivitet som helst. Vi tvingar inte hen till någonting. Men nu är det så att hen vill göra allt detta.

Vi har också ofta kompisar här. Det är ofta som vårt barn går iväg och knackar på hos andra, men sen hamnar de ändå här. Det ser vi som något positivt. De trivs här och hens kompisar är alltid lika välkomna!

Hur många ungar har du?

Vad härligt att höra.

 

Jag är som sagt nummer 9 i en syskonskara på 9 och kan säga att när jag träffar mina syskon (träffar inte alls alla, flera har jag varken pratat med eller träffat på många år) så pratar vi väldigt sällan om minnen från barndomen. Inte vet jag kanske blir det så när man blir riktigt gammal.

Är det något vanligt mellan syskon att prata om hur det var i barndomen? Mitt äldsta syskon är 14 år äldre än jag och flyttade hemifrån tidigt, så vi skulle t.ex inte ha några gemensamma minnen att prata om.

 

En fördel med att ha ett barn är att det barnet kan få uppmärksamhet och tid att utvecklas. Vårt enda barn har t.ex 6 aktiviteter i veckan. Endast 2 dagar i veckan är helt lediga från aktiviteter. Hen vill egentligen har fler aktiviteter, men vi tycker leka med andra barn också är viktigt och det är väldigt ofta det är kompisar till hen här hemma.