Är jag dum som inte vill hjälpa?

Mitt syskon ska oplanerat få barn i vår.

De lever på soc och har det minst sagt tajt. Jag anser att det är deras eget fel som prioriterar som de gör. Ingen av dom jobbar och försöker inte heller få jobb, utan är sjukskrivna för diverse åkommor.

Jag och min man ses som rika av våra respektive familjer. Rik är att ta i, men vi har det bra ställt och behöver aldrig tänka på ekonomin.

Min familj (främst mamma) tycker nu att vi ska hjälpa mitt syskon så de kan få köpa en bra vagn, babyskydd etc, men jag vill faktiskt inte, vilket gjort släktingar väldigt upprörda. Är jag dum?

Om mitt syskon med respektive var sjukskrivna och oplanerat blev gravida skulle jag givetvis hjälpa dem om de ville det, även om jag själv inte har det ovanligt gott ställt utan ungefär medelinkomst.

TS, de är SJUKSKRIVNA. Givetvis söker de då inte jobb.

Om mitt syskon med respektive var sjukskrivna och oplanerat blev gravida skulle jag givetvis hjälpa dem om de ville det, även om jag själv inte har det ovanligt gott ställt utan ungefär medelinkomst.

TS, de är SJUKSKRIVNA. Givetvis söker de då inte jobb.

Tuff sits.

OM deras sjukskrivning beror på deras påhitt som ts hintar skulle jag ändå hjälpa till - för barnets skull. Hen kommer att bli dina barns kusin och i ditt liv tills du dör. En babyskydd kanske inte är fel.

Samtidigt förstår jag dig. Har liknande situation med min lilla syster. Hon klarar sig inte ekonomiskt för att hon är alltid ute efter snabba cash. Hon sa just förre veckan att hon vägrar ta ett jobb som betalar mindre än mitt. Nja..... jag har doktorsexamen och slitit för löjliga löner för 10 år innan första trygga anställning med typ medianlön. Hon tog inte ens studenten då festandet var viktigare och sa att hon skäms att hon har en sån geek för syster. Vi båda fick en snygg summa av föräldrarna, vi amorterade bolånet, hon sa upp sig och festade bort en halvmille på Bali under 4 månader. Mina föräldrar ändå böner och ber att jag tar hand om henne efter de är borta, men även nu med 10t hit, 5tusen dit. Jag gör det bara för deras skull och är såååå tacksam att min man accepterar det (gemensam ekonomi, min syrra hatar honom och visar det på tusen olika sätt). Jag kommer att se till att hon aldrig hamnar på gatan, men känner absolut ingen skyldighet att göra det. Gör det bara för föräldrarnas skull, hon förtjänar det inte. Hon ringde mig 4 dagar efter min förlossning om jag kunde "låna ut" 10t pronto, men glömde fråga hur gick det med bebisen. Hon visste då mina föräldrar berättade och skickade bilder. :) Det är väldigt svårt när hennes ekonomiska problem beror på att hon är för lat för att jobba och när nån pengar ändå trillar in gör hon nåt dumt med den. Jag i princip finansierar hennes resor till Bali - något min familj inte har råd med. Det är ändå värt då mina föräldrar kan sova tryggt. Kanske något att fundera över för dig? Hjälpa till för barnets och päronens skull?

Jag hade absolut hjälpt nära och kära om jag kunde, men till en viss gräns. Det låter inte som ts och syskonet har en särskilt bra relation. Att i praktiken försörja vuxna syskon bara för att de inte vill jobba, som någon skriver om i tråden, är inte heller att rekommendera. Så länge man gör det, behöver slarvern aldrig ändra sig eller växa upp. Men jag förstår att det är lätt att bli utnyttjad när det handlar om familjeband, eller om det gäller någon som så att säga har en känslomässig hållhake på en. Men det är inte bra. (Nu syftar jag inte på ofrivilligt sjukskrivna som försöker leva sparsamt, utan slackers som utnyttjar andra och slösar upp pengarna de får.) I ts fall undrar jag, varför tycker familjen att just du ska hjälpa till? Varför köper inte din mamma själv till syskonet? Har hon inte råd? Har ni det mycket bättre ställt än alla andra?