pixie78 skrev 2021-01-30 21:02:15 följande:
Hur noga är ni med att hålla samma antal timmar mellan doserna av Lutinus? Jag tar tre gånger om dagen men det blir ju länge mellan sista på kvällen och första på natten.
En annan fråga, ni som har nån slags känningar (under ruvning eller efter plus) var känner ni av det? Jag hade sååå ont i går, långt ner till höger, nästan i ljumssken. Känns mer som i äggledaren liksom. Känner mig pinsamt dåligt insatt i min egen anatomi men alltså var sitter egentligen livmodern? :) Bör den inte vara mer i mitten av magen :)
Blir galen av denna väntan och oro. Igår kändes det så bra för att det gjorde ont och jag började drömma lite om framtiden, idag har jag inte känt ett dugg så tänker genast att det är över och förbered min sambo på det. Förra gången stannade det av i vecka fem.. typ där jag är nu alltså. Känner heller inga andra symptom. Kommer inte ihåg när jag började må illa den gången där det varade lite längre... Hur känner ni andra? Blir det annorlunda med symptom nu när man är fullproppad med progynon och Lutinus?
Kan man ens märke ett missfall så länge man tar progynon? Man börjar väl inte blöda förrän man slutar ta dom? Frågade kliniken men de sa bara att jag inte ska oroa mig.. haha ja eller hur!!
Nu tar jag inte just Lutinus men jag har nog låtit progesteronet diffa på nån timme+ och -.
Här går oxå mina symptom upp och ner,i början precis före plus, och efter kände jag mycket mycket mer faktiskt, det ila ner mot ljumskarna och stack i brösten.
Nu är jag i v.5(4+3) enligt mina egna beräkningar,och nu så är det inte så mycket,jätte hungrig hela tiden nog, och så svider/spänner det i magen ibland,en aning illamående lite nån dag då och då.
Men mina symptom går verkligen upp och ner dag för dag.
Jag nojjar nått enormt och det är så jobbigt, jag skulle så gärna bara njuta.Men det går inte!
Jag tar gravtest med jämna mellanrum,och de ökar stadigt uppåt vilket ger mig en liten tidfrist i min oro. Tänker fara och ta ett HCG blodprov imorgon,när jag har fått svaret på det har jag lovat mig själv(försöka duger) att släppa oron och detta testade.
Har oxå funderat på om Zumenon som jag tar ist för Progynon,och progesteronet just att "gömma bort ett missfall". Usch hemsk tanke...
De är fan inte lätt att inte oroa sig när man äntligen har fått detta plus ppå stickan som man så innerligt har önskat. En stor kram till dig och jag hoppas att vi får uppleva en liten höstbäbis