Hjälp! Hur ska jag ha råd

Kan du inte vänta med att separera tills kroppen har läkt mer då och du har en bättre inkomst? Under tiden kan du förbereda så mycket du kan för ditt kommande liv som singel. Se det som en process med steg för steg till att komma till det liv du vill ha. 

(Är det psykisk eller fysisk misshandel inblandat så är det självklart en annan sak) 

Du borde ha skaffat dig en bra buffert innan du ens skaffade barn. Och du får väl vänta med att separera helt enkelt? Man kanske inte kan förvänta sig att skaffa ett nytt boende så fort känslorna svalnat för ens partner, ibland får man bita o det sura äpplet och bo ihop tills ekonomin ordnat sig. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man som sjukskriven på heltid med småbarn och utan buffert inte kan byta bostad hur som helst. För fasen, de flesta heltidsarbetande vuxna jag vet får ofta spara och stå i bostadskö i flera år innan de kan få en bra bostad, varför skulle situationen vara annorlunda för dig?

Men ni har väl amorterat? Hur länge har ni bott i huset? Sett över en längre tidsperiod så går bostadsmarknaden i princip alltid upp. Kolla upp vad huset är värt.

Men då ska du ju börja där, ta reda på vad lånen ligger på och ett ungefärligt värde. När jag och mitt ex separerade gick jag loss med ca 150 000 kr tack vare övervärde i huset, trots ganska kort boendetid. Det betalar guldkant på tillvaron/genererar ekonomisk trygghet ganska länge även om det inte ensamt hade räckt till en kontantinsats på orten jag flyttade till.

Vad i min tråd är det som triggar dig så? Och vad vill du uppnå med ditt svar?

1. Jag lämnar inte för att "mina känslor har svalnat" Jag lämnar för att han får mig att må fruktansvärt dåligt, varje dag. Han är otroligt elak i hur han talar till mig.

2. Jag hade en helt ok buffert innan barnen kom, men när tak och fönster behövde bytas var jag dum nog att ta alla MINA pengar till det.

Verkar jättedumt att skaffa två barn med någon som är så hemsk och elak. Jag blir alltid triggad av vuxna människor som fattar dumma beslut i livet och sen förväntar sig att pappa staten ska kliva in med bidrag och bostad för att man inte klarar av att ta hand om sig själv. Jag hade aldrig hamnat i din situation eftersom jag ordnat det bra för mig ekonomiskt innan jag valde att få barn.

Verkar jättedumt att skaffa två barn med någon som är så hemsk och elak. Jag blir alltid triggad av vuxna människor som fattar dumma beslut i livet och sen förväntar sig att pappa staten ska kliva in med bidrag och bostad för att man inte klarar av att ta hand om sig själv. Jag hade aldrig hamnat i din situation eftersom jag ordnat det bra för mig ekonomiskt innan jag valde att få barn.

Jag tycker det är för jäkligt att man ska behöva tänka på det ekonomiska, hur man ska klara sig år 2020:(

Jag tycker inte att du behöver leta efter en liten billig 2.a eller t o m 1:a utan jag tycker att du ska ta en 3:a. Visst kan man tränga ihop sig och "klara sig" i en liten lägenhet men nja, det känns inte rimligt ändå och skulle vara trångt, särskilt då med tanke på att ni bor så stort nu.

Jag tror att du lätt har råd med en hyra på 8.000 även som sjukskriven. Om barnen ska bo huvudsakligen med dig så kommer dina inkomster att se ut ungefär såhär:

sjukpenning: 14.000

barnbidrag 2.650 kr

underhåll: 3.146 (MINST)

bostadsbidrag: 3.000

TOTALT: 22.796 kr.

Med det klarar du lätt en hyra på 8.000kr och får nästan 15.000 kr över till övriga utgifter.

Det här är skolexempel på vad jag börjat kalla snutte-tutte-staten mentalitet...

Helt otroligt asså att man ska behöva tänka på hur man ska klara sig och det ekonomiska 2020, det borde ju bara nån annan se till att det löser sig så man får det man tycker att man behöver... typ.

Att ha en naturlig motivation och drivkraft att sköta sin egen och sina barns försörjning borde vara en central och fundamental värdering hos alla vuxna.

sjukpenning: 14.000
barnbidrag 2.650 kr
underhåll: 3.146 (MINST)
bostadsbidrag: 3.000

TOTALT: 22.796 kr.

Verkar jättedumt att skaffa två barn med någon som är så hemsk och elak. Jag blir alltid triggad av vuxna människor som fattar dumma beslut i livet och sen förväntar sig att pappa staten ska kliva in med bidrag och bostad för att man inte klarar av att ta hand om sig själv. Jag hade aldrig hamnat i din situation eftersom jag ordnat det bra för mig ekonomiskt innan jag valde att få barn.

När du växer upp kommer du förstå att både människor och förutsättningar kan förändras över tid på sätt som inte går att förutse.

Jag är förtvivlad!

I helgen pratade jag och sambon. Jag sa inte att jag ville separera men vi pratade vad som skulle hänt OM vi gjorde det. Han gjorde klart att han hade gjort allt för att sabotera ett samarbete. Jag förklarade att det ju är barnen som blir lidande då men det spelade ingen roll. Jag vet att han älskar barnen och vill dem väl, men han är inte riktigt frisk i huvudet och skulle alldeles säkert kunna intala sig själv att skit han kommer göra efter en separation hade varit för barnens bästa. Jag är övertygad om att han hade krånglat med ALLT som rör barnen. Och jag hade fått ge vika för att barnen inte ska komma i kläm.

Jag får panik! Vad ska jag göra?

Skilja dig.