Inlägg från: Anonym (Ts) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ts)

    Hjälp! Hur ska jag ha råd

    Funderar starkt på att separera. Jag mår alldeles för dåligt i min relation. Vi har 2 barn under 6 år.

    Tror inte jag hade kunnat få ett lån som det är just nu, så jag har kollat på lite hyresrätter. 3or. De kostar ca 8-9000/mån. Jag är långtidssjukskriven och får ut knappt 14.000 just nu. Det lär inte ändras på ett tag. Jag skulle ju aldrig kunna hyra en lägenhet då. Kan ju inte ha runt 5000kr kvar när boendet är betalt.

    Jobbar jag så får jag ut runt 18-19.000. Då kaaanske det funkar.

    Hur tycker ni att jag ska tänka/göra?

  • Svar på tråden Hjälp! Hur ska jag ha råd
  • Anonym (Ts)

    Tack för alla era svar!

    Som det är nu så kan jag inte jobba. Min kropp klarar det inte (skada efter en olycka) Möjligen 25% om jag kämpade så hårt jag kunde, men då hade pendlingen kostat mer än vad jag tjänat på det. Vet att man inte ska tänka så, men det är sanningen. Då är det bättre att låta min kropp läka ordentligt.

    Jag vet att en trea kanske är lite väl lyxigt i min situation. Kanske får tänka om. Det är bara svårt när vi nu bor i en villa på 190 kvm och 5 sovrum.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Yt) skrev 2020-10-12 18:28:38 följande:

    Är i ungefär samma situation som du. Jag tycker det är för jäkligt att man ska behöva tänka på det ekonomiska, hur man ska klara sig år 2020:(

    Men under tiden du är sjukskriven kan du få både bostadsbidrag och bostadstillägg. Kolla på kassakollen på försäkringskassan.


    Ja, det är faktiskt helt galet. Hoppas att det löser sig för dig!
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Yt) skrev 2020-10-12 18:28:38 följande:

    Är i ungefär samma situation som du. Jag tycker det är för jäkligt att man ska behöva tänka på det ekonomiska, hur man ska klara sig år 2020:(

    Men under tiden du är sjukskriven kan du få både bostadsbidrag och bostadstillägg. Kolla på kassakollen på försäkringskassan.


    Får inte rätt på hur jag ska göra på kassakollen.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (H) skrev 2020-10-12 19:46:44 följande:

    Men borde du inte då få loss lite pengar till en insats? Om du är ajukskriven från en fast anställning kanske inte banken är helt omöjlig om du väljer ett "billigt" boende. Jag fick bolån när jag var tjänstledig för studier, inkomsten var mycket lägre än när jag jobbade men de baserade sitt beslut på att jag ju hade en fast tjänst att återvända till. Bostadspriserna har ju gått upp på de flesta ställen senaste åren så chansen att du kan gå från huset med pengar i handen är ju ganska god.


    Nja. Huset är inte värt så väldigt mycket mer än vad det är belånat för. Men visst, chansen finns ju Vågar dock inte räkna med det.

    Jag har ju ingen höjdarlön, men det är ju klart en bättre inkomst än den jag har som sjukskriven. Tjänar ca 25000. Och har varit fast anställd i 10 år.
  • Anonym (Ts)

    Nu har jag satt upp mig i bostadskö. Känns spännande och fruktansvärt sorgligt på samma gång.

  • Anonym (Ts)

    Vi har det absolut bra i Sverige. Vi har ett starkt skyddsnät. Men jag förstår också anonym (yt). Om jag vill/behöver separera så ska jag kunna göra det. Inte känna att jag måste stanna för att jag inte har råd. Och då menar jag inte att jag kräver en massa bidrag. Jag önskar att lön och boendekostnad var vettigare så att det gick bra att klara sig själv.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Kicki) skrev 2020-10-16 08:26:54 följande:

    Kan du inte vänta med att separera tills kroppen har läkt mer då och du har en bättre inkomst? Under tiden kan du förbereda så mycket du kan för ditt kommande liv som singel. Se det som en process med steg för steg till att komma till det liv du vill ha. 

    (Är det psykisk eller fysisk misshandel inblandat så är det självklart en annan sak) 


    Jo, jag kan absolut vänta ett tag. Det är ett enormt stor beslut och steg att ta, så det behöver verkligen "mogna" i mig. Under tiden ska jag också försöka spara ihop så mycket pengar som möjligt.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Vera) skrev 2020-10-16 08:47:03 följande:

    Du borde ha skaffat dig en bra buffert innan du ens skaffade barn. Och du får väl vänta med att separera helt enkelt? Man kanske inte kan förvänta sig att skaffa ett nytt boende så fort känslorna svalnat för ens partner, ibland får man bita o det sura äpplet och bo ihop tills ekonomin ordnat sig. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man som sjukskriven på heltid med småbarn och utan buffert inte kan byta bostad hur som helst. För fasen, de flesta heltidsarbetande vuxna jag vet får ofta spara och stå i bostadskö i flera år innan de kan få en bra bostad, varför skulle situationen vara annorlunda för dig?


    Vad i min tråd är det som triggar dig så? Och vad vill du uppnå med ditt svar?

    1. Jag lämnar inte för att "mina känslor har svalnat" Jag lämnar för att han får mig att må fruktansvärt dåligt, varje dag. Han är otroligt elak i hur han talar till mig.

    2. Jag hade en helt ok buffert innan barnen kom, men när tak och fönster behövde bytas var jag dum nog att ta alla MINA pengar till det.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Realist) skrev 2020-10-16 10:45:33 följande:

    Men ni har väl amorterat? Hur länge har ni bott i huset? Sett över en längre tidsperiod så går bostadsmarknaden i princip alltid upp. Kolla upp vad huset är värt.


    Anonym (H) skrev 2020-10-16 11:55:37 följande:

    Men då ska du ju börja där, ta reda på vad lånen ligger på och ett ungefärligt värde. När jag och mitt ex separerade gick jag loss med ca 150 000 kr tack vare övervärde i huset, trots ganska kort boendetid. Det betalar guldkant på tillvaron/genererar ekonomisk trygghet ganska länge även om det inte ensamt hade räckt till en kontantinsats på orten jag flyttade till.


    Jag har precis tagit reda på att banken värderar vårt hus till ca 600.000 mer än vad vi har i lån. Detta utan att en mäklare varit här och så vitt jag vet brukar banken värdera rätt lågt? Så det var en mycket positiv överraskning
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Vera) skrev 2020-10-16 17:55:25 följande:

    Verkar jättedumt att skaffa två barn med någon som är så hemsk och elak. Jag blir alltid triggad av vuxna människor som fattar dumma beslut i livet och sen förväntar sig att pappa staten ska kliva in med bidrag och bostad för att man inte klarar av att ta hand om sig själv. Jag hade aldrig hamnat i din situation eftersom jag ordnat det bra för mig ekonomiskt innan jag valde att få barn.


    Måste vara skönt att vara felfri
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Motvalls) skrev 2020-10-16 22:39:25 följande:

    Jag tycker inte att du behöver leta efter en liten billig 2.a eller t o m 1:a utan jag tycker att du ska ta en 3:a. Visst kan man tränga ihop sig och "klara sig" i en liten lägenhet men nja, det känns inte rimligt ändå och skulle vara trångt, särskilt då med tanke på att ni bor så stort nu.

    Jag tror att du lätt har råd med en hyra på 8.000 även som sjukskriven. Om barnen ska bo huvudsakligen med dig så kommer dina inkomster att se ut ungefär såhär:

    sjukpenning: 14.000

    barnbidrag 2.650 kr

    underhåll: 3.146 (MINST)

    bostadsbidrag: 3.000

    TOTALT: 22.796 kr.

    Med det klarar du lätt en hyra på 8.000kr och får nästan 15.000 kr över till övriga utgifter.


    Fast vi kommer isf ha barnen lika mycket båda två. Så uträkningen stämmer inte riktigt, även om jag förstår din tanke.
  • Anonym (Ts)

    Förutom under tiden jag studerade så har jag jobbat sedan gymnasiet. Även när jag läste på universitetet så jobbade jag helger, lov och ibland vardagar när jag hann. Jag har jobbat MYCKET. Och skattat precis som alla andra. Nu råkade jag ut för en olycka som tog sönder min rygg. Hade jag fått välja så hade jag givetvis haft min hälsa i behåll och jobbat med det jag är sjukskriven från.

    Jag skaffade heller inte barn med någon som var ett svin. Han var fantastisk. Men efter barnen har något hänt. Han är elak. Han tar varje möjlighet Han kan finna att trycka ner mig. Hade han varit såhär för 6 år sedan hade jag givetvis inte valt honom som far till mina barn.

    Jag vill jobba, och jag kommer jobba igen. Hur och när det blir vet jag inte. Jag gör mitt bästa här.

    Tråden startades för att jag önskade stöd och tips. Och pga att jag blev så förskräckt när jag insåg hur svårt det kommer bli för mig.

    Ni som är så himla snabba att döma, jag hoppas aldrig ni råkar ut för en olycka, får en svår sjukdom eller något som gör att ni får "lyxen att sitta på röven där hemma och bara håva in bidrag "

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Realist) skrev 2020-10-18 06:29:48 följande:

    När du växer upp kommer du förstå att både människor och förutsättningar kan förändras över tid på sätt som inte går att förutse.


    Precis så.
  • Anonym (Ts)

    Jag är förtvivlad!

    I helgen pratade jag och sambon. Jag sa inte att jag ville separera men vi pratade vad som skulle hänt OM vi gjorde det. Han gjorde klart att han hade gjort allt för att sabotera ett samarbete. Jag förklarade att det ju är barnen som blir lidande då men det spelade ingen roll. Jag vet att han älskar barnen och vill dem väl, men han är inte riktigt frisk i huvudet och skulle alldeles säkert kunna intala sig själv att skit han kommer göra efter en separation hade varit för barnens bästa. Jag är övertygad om att han hade krånglat med ALLT som rör barnen. Och jag hade fått ge vika för att barnen inte ska komma i kläm.

    Jag får panik! Vad ska jag göra?

  • Anonym (Ts)
    Kjell2 skrev 2020-10-19 13:17:00 följande:

    Skilja dig.


    Jo, det var ju tanken. Men om jag stannar så får jag åtminstone vara med barnen. Och har möjlighet att se till så de har det bra.
Svar på tråden Hjälp! Hur ska jag ha råd