Findus12

Mon 8 Jun 2020 08:01

62 svar

inflyttad till honom- hans hus

Hej familjeliv!

Jag är nybliven sambo sedan lite drygt fem månader tillbaka. Jag sålde min lägenhet och flyttade ihop med en helt underbar man och vi har det toppen ihop. Han äger ett hus, en mindre gård för att vara exakt. När vi blev tillsammans hade han nyligen "skilt sig". Eg var dom väl inte gifta mer än på pappret men. Han gifte sig med henne för att hon skulle känna att gården och deras hem var "lika mkt hennes" för att göra henne delaktig. Lite drygt 2 månader senare stack hon.

Hur som, det känns sådär överlag att flytta in i någon annans hem igen. Jag har gjort det en gång tidigare och är väl bara glad att jag inte lade ner mer tid och pengar på det stället än jag gjorde.För jag blev totalt bränd av den mannen och det var bara utnyttjning på hög nivå från hans sida.

Men nu bor jag iaf med min nya sedan vi levt som särbo i lite drygt ett år. Han pratar om allt som att det är "vårat" medan jag är lite mer att det är "ditt och mitt". Jag menar jag tycker inte riktigt han kan säga att det är "vårat hus" för på pappret är det inte vårat hus. Det är hans. Tar det slut är det jag som står utan hem och har ingen laglig rätt till någonting. Medan han säger att "så länge du stannar med mig och inte drar så är allt mitt "vårat". Han blir upprörd å arg när jag säger "ditt och mitt". Min hund, hans hund etc.

Vi håller på och renoverar huset och jag är involverad. Det är dock han som betalar allt och det kan kännas lite sådär för min del eftersom saker kostar. Och det är dessutom lite sådär känslomässigt att lägga ner så mkt tid och energi på något som inte är mitt överhuvudtaget. Inte en bräda, inte en spik. Ingenting. Jag vill ju liksom inte stå där om 5 år och återigen lagt ner massor av energi och tid på något som inte gett mig någonting i slutänden. Visst, jag tänker värsta tänkbara scenario. Enklast hade ju varit att sälja och köpa någonting tillsammans- men pga läget och närheten till en verksamhet han jobbar med och behöver kunna vara där på någon minut dygnet runt så är det desto svårare. Han är heller inte så pigg på att jag ska köpa in mig, eller lägga ner massa pengar där för att han inte ska behöva köpa ut mig för en massa pengar om det skulle skita sig- men det utgår han såklart också för att det inte kommer göra utan vi är "ämnade för varandra". Men att om grannfastigheten som är hans högsta dröm att förvärva blir till salu så ska vi då köpa den tillsammans. Men om det inte blir så då? Då ska jag stå där utan "bostad" och ägna hela mitt liv åt någon annans hem. Det känns sådär. Jag behöver inte betala överdrivt mkt hemma. Jag står får halva räntan och hälften av alla löpande kostnader. Vi har ett gemensamt konto där vi sätter in samma belopp varje månad vardera där gemensamma räkningar och mat betalas ifrån. Han tycker även att vi ska låta djurens försäkringar dras därifrån (det är till hans nackdel eftersom min hunds försäkring är dyrare än hans). Därefter har han sagt att han "sparar" pengar i sina fastigheter och att jag å min sida kan sätta in pengar på mitt eget sparkonto för att vi i framtiden ska kunna köpa en fastighet om det dyker upp något. Sunt tänk.

Men om den där grannfastigheten aldrig blir till salu. Ska jag leva såhär i hela våra liv då? Lägga ner massor av tid på hans fastighet och inte känna att jag har någon trygghet och att allt vi gör och all tid vi lägger ner är till hans fördel? Visst, han har sagt att det jag evt kommer lägga ner komer jag få tillbaka om vi går isär. Men det är så tråkigt att känna att vi inte är där på samma villkor... :/ Det hade varit så mkt enklare om vi köpt något eget ihop som var "vårat" och inte hans...

Anonym (Inneboende? :/)

Tue 9 Jun 2020 15:53

#41

Anonym (Snåle fan) skrev 2020-06-09 10:08:08 följande:

Men det är väl upp till henne att säkra sin framtid, sätt in de pengarna som skulle ha gått till huset om hon hade ägt det på ett konto, så skulle det bli så en dag att det tar slut så har hon ändå pengar och kan komma nån vart. Och varför skulle man inte komma nån vart i livet om man bor i hyresrätt? Mycket smidigare än tex bostadsrätt. Hyresrätt betyder inte att man står med noll kronor på kontot.

Om man vill bo i hus vill man ju bo i hus... Om ens dröm är att stadga sig och slå sig ner vill man ju att det är tryggat. Man vill inte leva med vetskapen att om en sambo ångrar sig står man där på ruta ett och får börja om på 0 med hus/boende.

Jamesdio

Tue 9 Jun 2020 16:12

#42

Findus12 skrev 2020-06-08 14:38:27 följande:

Ursäkta jag tror jag klargjorde mkt tydligt ovan att jag inte är ett dugg intresserad av en sådan lösning eller att "roffa åt mig" något som inte är mitt. Men du kanske inte kan läsa? Det ligger inte i min natur. Jag är som person sådan som alltid vill dra min del av lasset och göra rätt för mig och tillhör inte en av alla de "råttor" som vill leva på andra och allra minst min partner". Så vad du känner det får tala för dig. För du snackar inte ett dugg om min situation. Jag känner som jag skrivit tidigare att jag inte är intresserad av att han ska "tjäna en hacka" på mig med tanke på att han köpte huset för under marknadsvärdet rakt över disk utan mäklare och att det nu högst troligtvis är värd mer än det dubbla bara lite drygt 1,5-2 år senare. Då ska jag göra honom skuldfri medan jag ska ta över hans lån? Nä för mig känns det inte rimligt.

Jag känner oavsett att jag aldrig kommer kunna vara där på samma villkor som honom. Det är och kommer alltid vara hans hus oavsett om jag hypotetiskt skulle köpa mig in eller inte. Det är något som han köpte och som han hade som livsprojekt med sitt ex som han gifte sig med på pappret för att hon skulle vara delaktig och känna att det var hennes hem. Jag skulle ALDRIG Någonsin gifta mig på pappret för dom premisserna utan för mig är giftemål något man gör en gång i livet av helt andra orsaker: ren kärlek och inte för att lösa det "materiella".

För min del känns det som den mest rättvisa formen är att han och jag- om han nu vill ha ett liv med mig får släppa sitt hus och att vi köper någonting gemensamt där vi båda är med från ruta 1 på exakt samma villkor. Jag tänker inte göra om samma tabbe igen och lägga ner massor av tid och energi på ett hus för att sedan bli totalt bränd och lämnad på gatan med mina djur till ingenting. När man är 30+ så vill man bygga framtiden och det kommer jag aldrig kunna göra för min egen del som "inneboende" i någon annans. Och det känns helt värdelöst att planera renoveringar etc av någon annans grejor och bara känna att man skänker bort allt till någon annan när man från ena dagen till den andra kan bli utkastad som sopor- för det var precis så det blev sist.

På vilket sätt skulle det vara du som orsakar att hans fastighet har ökat i värde? Köper man in sig får man väl ge det marknadsvärde som huset har nu och inte när han köpte det. Var glad att han har kunnat göra en vinst istället.

Men jag ser bara en lösning och det är att du tar dina djur och flyttar ut till ett eget hus om han inte vill sälja sitt hus och flytta. OM han går med på att sälja och flytta ska han då gå in med lika stor (eller liten) kontantinsats som du och spara resten av pengarna till sig själv?

Varför flyttade du dit om du inte ville leva på dessa villkor?

Jamesdio

Tue 9 Jun 2020 16:14

#43

Anonym (Inneboende? :/) skrev 2020-06-09 15:53:45 följande:

Om man vill bo i hus vill man ju bo i hus... Om ens dröm är att stadga sig och slå sig ner vill man ju att det är tryggat. Man vill inte leva med vetskapen att om en sambo ångrar sig står man där på ruta ett och får börja om på 0 med hus/boende.

Så blir det ju för åtminstone en av varje part i ett förhållande som kraschar? Minst en måste ju skaffa nytt boende.

Anonym (K)

Tue 9 Jun 2020 16:39

#44

Varför var det så bråttom att flytta 70 mil till en man med gård? Kan du ha hästar hemma där?

Anonym (Julie)

Tue 9 Jun 2020 17:43

#45

Känns lite som att du själv gör extra problem för dig själv? Förstår helt vad du menar med att situationen inte blir trygg för dig och kan förstå att du inte visste till 100% hur situationen skulle bli innan flytt. Men din sambo försöker ju hjälpa till att fixa det, ge dig mer trygghet t.ex. genom att du köper in dig. Du måste ju inte köpa in dig till 50% heller eller till marknadspris. Ni kan ju själva bestämma vad som är rimligt för er.

Men det känns ju också som att du tycker att allt bara är fel just nu? Huset kommer aldrig kännas som ditt, du vill inte köpa in dig, du vill inte engagera dig i vad som händer med huset och du verkar överlag rätt bitter. Vore inte det bästa att du flyttar till något eget tills grannhuset eventuellt säljs eller tills ni kan köpa något annat hus gemensamt?

Ess

Tue 9 Jun 2020 20:44

#46

Anonym (Snåle fan) skrev 2020-06-09 10:08:08 följande:

Men det är väl upp till henne att säkra sin framtid, sätt in de pengarna som skulle ha gått till huset om hon hade ägt det på ett konto, så skulle det bli så en dag att det tar slut så har hon ändå pengar och kan komma nån vart. Och varför skulle man inte komma nån vart i livet om man bor i hyresrätt? Mycket smidigare än tex bostadsrätt. Hyresrätt betyder inte att man står med noll kronor på kontot.

Så gjorde jag innan vi gifte oss och köpte ett nytt gemensamt boende. Vi kom överens om en rimlig hyra, vilken för oss var att jag betalade så mycket som kostnaderna ökade med att jag bodde där, och sen sparade jag så att jag inte skulle stå på bar backe om det inte höll.

Findus12

Wed 10 Jun 2020 07:29

#47

Jamesdio skrev 2020-06-09 16:12:59 följande:

På vilket sätt skulle det vara du som orsakar att hans fastighet har ökat i värde? Köper man in sig får man väl ge det marknadsvärde som huset har nu och inte när han köpte det. Var glad att han har kunnat göra en vinst istället.

Men jag ser bara en lösning och det är att du tar dina djur och flyttar ut till ett eget hus om han inte vill sälja sitt hus och flytta. OM han går med på att sälja och flytta ska han då gå in med lika stor (eller liten) kontantinsats som du och spara resten av pengarna till sig själv?

Varför flyttade du dit om du inte ville leva på dessa villkor?

Handlar för min del att man skapar sig sin framtid tillsammans och det är ju inte direkt hastigt gjort att flytta ihop efter mer än ett år på långdistansförhållande. Är man en bit över 30 och utan barn så lär man välja att antingen avsluta det eller gå vidare. Man blir knappast yngre å tycker man att man hittat rätt ska väl inte att han redan bor i ett hus vara det som gör att: Nej allt annat känns rätt men eftersom han har hus så skiter vi i det? .. Jisses!

Är väl inga konstigheter att man vill skapa ett liv tillsammans och om man ska ha ett liv tillsammans ska väl inte hela livet vara att han ska betala allt som rör huset och båda ska lägga ner massa tid- och jag som är hemma mer ska lägga ner mer tid- för att sedan riskera att gå helt lottlös medan han får en rejäl vinst på sin bostad och jag står helt utan försäkring. Ungefär som att betala in aktiekapital till den andra utan att någonsin ha en trygghet i avkastningen själv.

Findus12

Wed 10 Jun 2020 07:35

#48

Anonym (Julie) skrev 2020-06-09 17:43:19 följande:

Känns lite som att du själv gör extra problem för dig själv? Förstår helt vad du menar med att situationen inte blir trygg för dig och kan förstå att du inte visste till 100% hur situationen skulle bli innan flytt. Men din sambo försöker ju hjälpa till att fixa det, ge dig mer trygghet t.ex. genom att du köper in dig. Du måste ju inte köpa in dig till 50% heller eller till marknadspris. Ni kan ju själva bestämma vad som är rimligt för er.

Men det känns ju också som att du tycker att allt bara är fel just nu? Huset kommer aldrig kännas som ditt, du vill inte köpa in dig, du vill inte engagera dig i vad som händer med huset och du verkar överlag rätt bitter. Vore inte det bästa att du flyttar till något eget tills grannhuset eventuellt säljs eller tills ni kan köpa något annat hus gemensamt?

Han har inte gett mig nåogn trygghet i att jag ska köpa in mig? Han äger å det har aldrig varit på tal- NÅGONSIN om att jag skulle köpa in mig.

Tro mig jag kollar andra alternativ och mannen är inte främmande för att köpa något tillsammans. Han har ju sagt att han ska äga sitt hus och OM grannhuset blir till salu så köper vi det tillsammans- en fastighet han har spanat in länge. Dock säger den äldre damen som bor där att det aldrig ska säljas- och detsamma säger hennes son. Så känner väl mest att jag kan ju inte gå runt å vänta på något som kanske kommer ske i framtiden men sannolikt aldrig kommer bli av. En förutsättning att det ska kännas bra är ju att jag också har någon form av trygghet på denna plats om vi nu ska bygga hela livet tillsammans. Då kan vi inte ha "ditt och mitt" och var och en ska ha sin egen ekonomi och sina egna grejor om vi ska ha barn å grejor- vilket han pratar om relativt ofta och vill- helst nyss. Jga kan inte sätta mig i samma sketna situation igen. Jag har även sagt att jag kan tänka mig att vara särbo om det är så- och att jag köper något i närheten för att trygga min egen framtid. Jag vill aldrig någonsin vara med om samma skit igen som jag var med om för ett par år sedan. Tog lång tid innan jag återhämtade mig efter den händelsen.

Findus12

Wed 10 Jun 2020 07:37

#49

Anonym (K) skrev 2020-06-09 16:39:46 följande:

Varför var det så bråttom att flytta 70 mil till en man med gård? Kan du ha hästar hemma där?

Hur kan det vara "brottom" att flytta ihop efter över ett år på långdistansförhållande på över 70 mil där jag var den enda som var "fri nog" från åtaganden och kunde åka för att träffas? Då lär man bestämma sig för att antingen satsa eller skita i det. Tror att de flesta hade flyttat ihop betydligt mkt tidigare. Är man en bit över 30 år gammal så kan man inte sitta passiv i baksätet om man ska han ågon form av framtid att bygga med någon, framförallt när man dessutom inte har några barn än och den biologiska klockan börjar ticka...

Findus12

Wed 10 Jun 2020 07:37

#50

Anonym (K) skrev 2020-06-09 16:39:46 följande:

Varför var det så bråttom att flytta 70 mil till en man med gård? Kan du ha hästar hemma där?

Hur kan det vara "brottom" att flytta ihop efter över ett år på långdistansförhållande på över 70 mil där jag var den enda som var "fri nog" från åtaganden och kunde åka för att träffas? Då lär man bestämma sig för att antingen satsa eller skita i det. Tror att de flesta hade flyttat ihop betydligt mkt tidigare. Är man en bit över 30 år gammal så kan man inte sitta passiv i baksätet om man ska han ågon form av framtid att bygga med någon, framförallt när man dessutom inte har några barn än och den biologiska klockan börjar ticka...

inflyttad till honom- hans hus

INNEHÅLL