inflyttad till honom- hans hus

Men om du köper in dig, inte nödvändigtvis 50%, tror du inte det kommer göra att du känner dig mer delaktig även ekonomiskt?

Om du köper in dig får du ju betala. Du tar inget som är hans.

Jag är ju inte intresserad av att någon annan ska tjäna några pengar på mig. Att han pga att han köpte det långt under marknadsvärdet sen ska göra att han två år senare ska gå skuldfri och jag ska bära hela lånet pga att han träffade mig två år efter. Känns inte riktigt rimligt i mina ögon å det skulle heller inte få mig att känna att vi är där på samma villkor- utan bara att an skulle ha tjänat en massa pengar på mig. Jag personligen hade inte heller valt att köpa just den fastigheten utan vill leva lite mer avskilt från stora vägar då vi har vägen precis utanför. För min del så känner jag att man inte kan vara med på samma villkor om man inte köper en fastighet tillsammans från scratch. Att man gör det tillsammans hela vägen. 

Ibland kan jag känna mig okej med lösningen, men jag återkommer alltid till den punkt att jag känner att jag inte tänker bli bränd igen. Jag är redan 30+ och jag tänker inte stå där som 40+ och fortfarande inte ens äga huset jag själv lagt ner massa tid och energi och pengar på för att sdan stå utan någonting. Jag skulle tom kunna tänka mig att vara särbo för att ha tryggheten i att verkligen äga min egen bostad och inte känna mig som en inneboende i någon annans där jag från början inte ingick i planeringen överhuvudtaget.. Nä jag finner ingen sinneesro i denhär situationen efter det jag varit med om i min tidigare relation- och dels för att jag börjar bli så pass "gammal" nu. Ska jag lägga ner energin på något ska det vara "vårat" på pappret och inte "hans" men heta vårat i folkmun. Vill inte fortsätta bygga på hans utan på "vårat" som vi startat och gått i tillsammans.

Jag är ju inte intresserad av att någon annan ska tjäna några pengar på mig. Att han pga att han köpte det långt under marknadsvärdet sen ska göra att han två år senare ska gå skuldfri och jag ska bära hela lånet pga att han träffade mig två år efter. Känns inte riktigt rimligt i mina ögon å det skulle heller inte få mig att känna att vi är där på samma villkor- utan bara att an skulle ha tjänat en massa pengar på mig. Jag personligen hade inte heller valt att köpa just den fastigheten utan vill leva lite mer avskilt från stora vägar då vi har vägen precis utanför. För min del så känner jag att man inte kan vara med på samma villkor om man inte köper en fastighet tillsammans från scratch. Att man gör det tillsammans hela vägen. 

Ibland kan jag känna mig okej med lösningen, men jag återkommer alltid till den punkt att jag känner att jag inte tänker bli bränd igen. Jag är redan 30+ och jag tänker inte stå där som 40+ och fortfarande inte ens äga huset jag själv lagt ner massa tid och energi och pengar på för att sdan stå utan någonting. Jag skulle tom kunna tänka mig att vara särbo för att ha tryggheten i att verkligen äga min egen bostad och inte känna mig som en inneboende i någon annans där jag från början inte ingick i planeringen överhuvudtaget.. Nä jag finner ingen sinneesro i denhär situationen efter det jag varit med om i min tidigare relation- och dels för att jag börjar bli så pass "gammal" nu. Ska jag lägga ner energin på något ska det vara "vårat" på pappret och inte "hans" men heta vårat i folkmun. Vill inte fortsätta bygga på hans utan på "vårat" som vi startat och gått i tillsammans.

Vi har ett gemensamt konto där vi sätter in samma belopp varje månad vardera där gemensamma räkningar och mat betalas ifrån. Han tycker även att vi ska låta djurens försäkringar dras därifrån (det är till hans nackdel eftersom min hunds försäkring är dyrare än hans).  Därefter har han sagt att han "sparar" pengar i sina fastigheter och att jag å min sida kan sätta in pengar på mitt eget sparkonto för att vi i framtiden ska kunna köpa en fastighet om det dyker upp något. Sunt tänk.

Låter vettigt. Du bor billigt verkar det som och kan då spara undan en hel del egna pengar.

Sedan kanske sparkonto inte är bästa placeringen för större belopp.

 Ursäkta jag tror jag klargjorde mkt tydligt ovan att jag inte är ett dugg intresserad av en sådan lösning eller att "roffa åt mig" något som inte är mitt. Men du kanske inte kan läsa? Det ligger inte i min natur. Jag är som person sådan som alltid vill dra min del av lasset och göra rätt för mig och tillhör inte en av alla de "råttor" som vill leva på andra och allra minst min partner". Så vad du känner det får tala för dig. För du snackar inte ett dugg om min situation. Jag känner som jag skrivit tidigare att jag inte är intresserad av att han ska "tjäna en hacka" på mig med tanke på att han köpte huset för under marknadsvärdet rakt över disk utan mäklare  och att det nu högst troligtvis är värd mer än det dubbla bara lite drygt 1,5-2 år senare. Då ska jag göra honom skuldfri medan jag ska ta över hans lån? Nä för mig känns det inte rimligt. 

Jag känner oavsett att jag aldrig kommer kunna vara där på samma villkor som honom. Det är och kommer alltid vara hans hus oavsett om jag hypotetiskt skulle köpa mig in eller inte. Det är något som han köpte och som han hade som livsprojekt med sitt ex som han gifte sig med på pappret för att hon skulle vara delaktig och känna att det var hennes hem. Jag skulle ALDRIG Någonsin gifta mig på pappret för dom premisserna utan för mig är giftemål något man gör en gång i livet av helt andra orsaker: ren kärlek och inte för att lösa det "materiella". 

För min del känns det som den mest rättvisa formen är att han och jag- om han nu vill ha ett liv med mig får släppa sitt hus och att vi köper någonting gemensamt där vi båda är med från ruta 1 på exakt samma villkor. Jag tänker inte göra om samma tabbe igen och lägga ner massor av tid och energi på ett hus för att sedan bli totalt bränd och lämnad på gatan med mina djur till ingenting. När man är 30+ så vill man bygga framtiden och det kommer jag aldrig kunna göra för min egen del som "inneboende" i någon annans. Och det känns helt värdelöst att planera renoveringar etc av någon annans grejor och bara känna att man skänker bort allt till någon annan när man från ena dagen till den andra kan bli utkastad som sopor- för det var precis så det blev sist.

Fast jag är ju inte ute efter att lägga pengarna på ett sparkonto nu när jag är en bit över 30 år och det planeras barn etc. Det som står framför min dörr är att skaffa mig ett hus som jag äger. Jag vill ju inte direkt vänta 10 år till när priserna är ännu högre. Jag känner rent spontant att jag skulle vara beredd att vara särbo för att kunna gardera mig med en trygghet och något att lägga ner min tid på än motivationen att göra som jag alltid gjort- planera och lägga ner tid och energi på någon annans grejor som inte är mina.

Nu hängerr jag inte med, vad menar du med att investera tid och energi och du inte har nåt?! Du har ett hem, du bor tillsammans med en man som betalar renovering för att du ska trivas och du funderar på om du ens ska bidra med lite till och energi. Skämmes på dig.

Nu hängerr jag inte med, vad menar du med att investera tid och energi och du inte har nåt?! Du har ett hem, du bor tillsammans med en man som betalar renovering för att du ska trivas och du funderar på om du ens ska bidra med lite till och energi. Skämmes på dig.