• Findus12

    inflyttad till honom- hans hus

    Hej familjeliv!


    Jag är nybliven sambo sedan lite drygt fem månader tillbaka. Jag sålde min lägenhet och flyttade ihop med en helt underbar man och vi har det toppen ihop. Han äger ett hus, en mindre gård för att vara exakt. När vi blev tillsammans hade han nyligen "skilt sig". Eg var dom väl inte gifta mer än på pappret men. Han gifte sig med henne för att hon skulle känna att gården och deras hem var "lika mkt hennes" för att göra henne delaktig. Lite drygt 2 månader senare stack hon.

    Hur som, det känns sådär överlag att flytta in i någon annans hem igen. Jag har gjort det en gång tidigare och är väl bara glad att jag inte lade ner mer tid och pengar på det stället än jag gjorde.För jag blev totalt bränd av den mannen och det var bara utnyttjning på hög nivå från hans sida.

    Men nu bor jag iaf med min nya sedan vi levt som särbo i lite drygt ett år. Han pratar om allt som att det är "vårat" medan jag är lite mer att det är "ditt och mitt". Jag menar jag tycker inte riktigt han kan säga att det är "vårat hus" för på pappret är det inte vårat hus. Det är hans. Tar det slut är det jag som står utan hem och har ingen laglig rätt till någonting. Medan han säger att "så länge du stannar med mig och inte drar så är allt mitt "vårat". Han blir upprörd å arg när jag säger "ditt och mitt". Min hund, hans hund etc.

    Vi håller på och renoverar huset och jag är involverad. Det är dock han som betalar allt och det kan kännas lite sådär för min del eftersom saker kostar. Och det är dessutom lite sådär känslomässigt att lägga ner så mkt tid och energi på något som inte är mitt överhuvudtaget. Inte en bräda, inte en spik. Ingenting. Jag vill ju liksom inte stå där om 5 år och återigen lagt ner massor av energi och tid på något som inte gett mig någonting i slutänden. Visst, jag tänker värsta tänkbara scenario. Enklast hade ju varit att sälja och köpa någonting tillsammans- men pga läget och närheten till en verksamhet han jobbar med och behöver kunna vara där på någon minut dygnet runt så är det desto svårare. Han är heller inte så pigg på att jag ska köpa in mig, eller lägga ner massa pengar där för att han inte ska behöva köpa ut mig för en massa pengar om det skulle skita sig- men det utgår han såklart också för att det inte kommer göra utan vi är "ämnade för varandra". Men att om grannfastigheten som är hans högsta dröm att förvärva blir till salu så ska vi då köpa den tillsammans. Men om det inte blir så då? Då ska jag stå där utan "bostad" och ägna hela mitt liv åt någon annans hem. Det känns sådär. Jag behöver inte betala överdrivt mkt hemma. Jag står får halva räntan och hälften av alla löpande kostnader.  Vi har ett gemensamt konto där vi sätter in samma belopp varje månad vardera där gemensamma räkningar och mat betalas ifrån. Han tycker även att vi ska låta djurens försäkringar dras därifrån (det är till hans nackdel eftersom min hunds försäkring är dyrare än hans).  Därefter har han sagt att han "sparar" pengar i sina fastigheter och att jag å min sida kan sätta in pengar på mitt eget sparkonto för att vi i framtiden ska kunna köpa en fastighet om det dyker upp något. Sunt tänk.

    Men om den där grannfastigheten aldrig blir till salu. Ska jag leva såhär i hela våra liv då? Lägga ner massor av tid på hans fastighet och inte känna att jag har någon trygghet och att allt vi gör och all tid vi lägger ner är till hans fördel? Visst, han har sagt att det jag evt kommer lägga ner komer jag få tillbaka om vi går isär. Men det är så tråkigt att känna att vi inte är där på samma villkor... :/ Det hade varit så mkt enklare om vi köpt något eget ihop som var "vårat" och inte hans... 

  • Svar på tråden inflyttad till honom- hans hus
  • Anonym (Inneboende? :/)
    Anonym (Snåle fan) skrev 2020-06-08 20:11:59 följande:

    Ja? Hon lägger inte ner några pengar. Vad hade skillnaden varit om hon hade bott i en hyresrätt?


    Att om man vill komma nånstans i livet bot man inte i hyresrätt i 20 år. Om man har möjlighet så vill man ju komma nån vart och inte leva som när man var 20 liksom hela livet. Man vill ha investerat och byggt upp nåt under livet.

    Hon kan ju inte det nu. Utan det är bara han som gör det. Det blir ett ojämlikt förhållande där hennes trygghet hänger på honom. Fallet blir stort om de går isär medan mannen har säkrat sin framtid.
  • Dexter dot com
    Findus12 skrev 2020-06-08 19:49:54 följande:
    Jag har inte ett hem. Min nya sambo har ett hem. Från ena dagen till den andra står jag hemlös och lottlös. Har sedan jag var liten fått lära mig den hårda vägen att man behöver sopa för sin egen dörr och har aldrig haft något riktigt hem otrygg uppväxt. Föräldrar som skitit i en etc. Personer har svikit och den enda jag kunnat förlita mig på är mig själv. När jag släppte allt det blev jag totalt bränd och skulle ta mig därifrån på en dag 20 mil hemifrån. Hitta ett nytt hem till mig och mina djur på en ort där jag inte kände någon. Så ursäkta mig om jag inte förlitar mig på att allt är guld och gröna skogar när mitt hem bara är mitt så länge den jag bor med tycker det. Förra gången gick inte så väl, mådde så dåligt att jag gick på mediciner med dubbla psykologer för att ens orka fortsätta leva. Den ekonomiska förlusten var bara en del. Givetvis är jag mer försiktig nu och kommer aldrig sätta mig i den situationen igen. Japp, flyttade ihop. Vet inte vad man ska känna men känner desto mer att jag behöver äga mitt eget boende för att känna en trygghet och inte hamna i samma utsatta situation igen. Bedrövligt med sånna jävla anklagelser. Precis sånna som dig som gör att man drar sig för att ventilera.. nättroll...
    Men hur menar du att situationen du är i nu skiljer sig från förra gången? I mina ögon sitter du ju precis i samma situation om han bestämmer sig för att kasta ut dig.
  • Findus12
    Anonym (Inneboende? :/) skrev 2020-06-08 20:10:06 följande:
    Hur gick det till i din tidigare relation när du blev bränd? Hur länge levde du i hans hus då och hur gjorde ni ekonomiskt när ni levde tillsammans?
    mitt ex hade ett hus sedan tidigare. NU var vi inte ilag i mer än ett år men enl hans konstellation så skulle han amortera på sina lån och jag skulle betala ALLA löpande kostnader som el etc. Elen var snordyr och gick på upp emot 6000kr/månaden på vintern dåvi bodde i norra sverige med ett gammalt dåligt isolerat hus som var i behov av totalrenovering. Mögelskador etc. När jag sa att jag inte tycker att det verkar vara en bra deal för mig att jag skulle betala allt som gick rakt ut i ingenstans medan han skulle betala sådant som i princip gick rakt ner i hans egen ficka så tyckte han att jag var "småaktig" och att det var orättvist om jag hade mer pengar kvar i slutet av månaden än honom. Han spenderade alla sina pengar på skit och "leksaker" och i slutänden fick vi ändå leva på mina sparade pengar. Han sa också att nu i början av relationen så är det jag som tar störst risk i att "förlora pengar" men att hans tanke var att skriva in mig på fastigheten när vi varit tillsammans lite längre och att då i slutänden var det han som "tog störst risk". 

    Han utnyttjade mig och slängde ut mig som sopor. Jag hann inte ens flytta ut mina saker innan han hade tagit hem en ny tjej. Skulle även lämna fastigheten samma dag som han bestämde sig med både hästar, hundar och katter- och jag hade absolut ingenstans att ta vägen i en stad som inte var mitt hem. 
  • Findus12
    Anonym (K) skrev 2020-06-08 20:22:30 följande:

    TS, om du fick önska, vad vill du ska hända? Vad vore det allra bästa?


    Om vi nu ska leva tillsammans så tror jag det enda rätta är att vi får köpa oss en ny gård som vi kan förvalta tillsammans och investera i på samma villkor. 
  • Findus12
    Anonym (....) skrev 2020-06-08 20:29:28 följande:
    Detta är vad som känns lite bakvänt i resonemanget. Han har tjänat pengar på sin fastighetsinvestering, inte dig.

    Även om han skulle vilja sälja och gå ihop och köpa något gemensamt så skulle ni ju vara på helt olika ekonomiska platser, han kommer ju då att kunna lägga sin halva kontant och du kommer att behöva låna till hela din

    Ja men i och med att jag är där, sköter ALLT obetalt arbete i hemmet och även det mesta som är utanför medan han är borta på dubbla arbeten varje dag. Jag målar å fixar och gör iordning i renoveringen. Och sedan ska jag köpa in mig på halva värdet av fastigheten om den värderas idag och göra honom skuldfri? Jäkligt bra deal. 


     


    Nä jag skulle inte betala dom pengarna för den fastigheten med det läget. Utan köper hellre något där vi kan börja om från ruta 1 tillsammans- helt oavsett om han har mer pengar till kontantinsats än mig (eller ja de kommer han ju inte ha eftersom han inte lär sälja den fastighet han redan har). 


    Jag vill ju också kunna investera i ridbana etc. Men allt jag gör gör jag isåfall för honom som blir investeringar till honom om vi går isär. Alla pengar jag lägger ner i fastigheten är ju ingenting jag får tillbaka. Så går det som med mitt ex så har jag gett bort hundratusentals kronor.  Då investerar jag hellre dom pengarna i en fastighet där jag har lika stor del i.

  • Findus12
    Dexter dot com skrev 2020-06-09 06:43:17 följande:
    Men hur menar du att situationen du är i nu skiljer sig från förra gången? I mina ögon sitter du ju precis i samma situation om han bestämmer sig för att kasta ut dig.

    Ja och det är väl i den situationen som jag varit obekväm i redan från första början vilket vi även haft x antal diskussioner om, jag och denhär nya förälskelsen. Han vet precis vad jag gått igenom och lovar mig dyrt och heligt att det inte kommer vara så. Efter allt jag varit med om så kommer jag dock aldrig känna mig helt säker och hemma och trygg i något där jag inte själv har en del i. Det blev uppenbart nu efter flytten. Tidigare erfarenheter gjorde väl större avtryck än vad man från början trodde dom skulle göra? 

    Det är ju inget nytt dilemma utan detta har varit på diskussion sedan dag ett. Det som skiljer sig är att jag nu inte bara är 20 mil utan över 70 mil "hemifrån". Jävligt dumt jag vet. Men vad gör man när kärleken slår till och det känns rätt? Men man uppelever också känslor mm på nytt och nya oroligheter pga tidigare erfarenheter. Så får man på något vis hitta lösningar med tiden som funkar. Men som sagt, kände för att ventilera med personer som är eller har varit i liknande situation. Det är rätt skönt när ens tankar och känslor även upplevs hos andra människor runt om och man inte är "ensam".

  • Anonym (....)
    Findus12 skrev 2020-06-09 07:40:44 följande:

    Ja men i och med att jag är där, sköter ALLT obetalt arbete i hemmet och även det mesta som är utanför medan han är borta på dubbla arbeten varje dag. Jag målar å fixar och gör iordning i renoveringen. Och sedan ska jag köpa in mig på halva värdet av fastigheten om den värderas idag och göra honom skuldfri? Jäkligt bra deal. 


    Fast du blandar ihop olika saker. Varför driver du all markservice redan?

    Kräver han det? För då är han en idiot!

    Gör du det frivilligt? Sluta med det då!

    Och varför renoverar DU själv en fastighet som du inte äger? När han inte ens är där, det är ju bara dumt, och helt frivilligt.

    Ni har bara bott ihop några månader så du kan väl knappast ha lagt en massa tid och pengar på fastigheten redan? Har du det så ligger det ju på ditt ansvar

    Ansvar för hushåll och/eller renovering ska ju inte ligga bara på dig helt oavsett ägarförhållanden, men det behöver ni ju reda ut separat.

    Däremot är det inte logiskt att han ska ge dig hundra tusentals kronor för att du frivilligt väljer att dyka in med huvudet först och ta över allt jobb med huset.

    Har han faktiskt bett dig om det?
    Findus12 skrev 2020-06-09 07:40:44 följande:

    Nä jag skulle inte betala dom pengarna för den fastigheten med det läget. Utan köper hellre något där vi kan börja om från ruta 1 tillsammans- helt oavsett om han har mer pengar till kontantinsats än mig (eller ja de kommer han ju inte ha eftersom han inte lär sälja den fastighet han redan har). 

    Jag vill ju också kunna investera i ridbana etc. Men allt jag gör gör jag isåfall för honom som blir investeringar till honom om vi går isär. Alla pengar jag lägger ner i fastigheten är ju ingenting jag får tillbaka. Så går det som med mitt ex så har jag gett bort hundratusentals kronor.  Då investerar jag hellre dom pengarna i en fastighet där jag har lika stor del i.


    Om du köper in dig i denna fastighet så har du ju lika del i eventuell värdeökning som kommer av förbättringar.

    Det blir ju ganska orealistiskt att ni ska köpa en ny gemensam fastighet där ni delar arbetet med underhåll/hushållsarbete på hälften samtidigt som han ska behålla sin gamla fastighet och stå för 100% av arbetet och renoveringen av den plus jobba dubbelt som han gör nu. Ännu mer långsökt om ni också vill starta familj.
  • Dexter dot com
    Findus12 skrev 2020-06-09 07:45:56 följande:

    Ja och det är väl i den situationen som jag varit obekväm i redan från första början vilket vi även haft x antal diskussioner om, jag och denhär nya förälskelsen. Han vet precis vad jag gått igenom och lovar mig dyrt och heligt att det inte kommer vara så. Efter allt jag varit med om så kommer jag dock aldrig känna mig helt säker och hemma och trygg i något där jag inte själv har en del i. Det blev uppenbart nu efter flytten. Tidigare erfarenheter gjorde väl större avtryck än vad man från början trodde dom skulle göra? 

    Det är ju inget nytt dilemma utan detta har varit på diskussion sedan dag ett. Det som skiljer sig är att jag nu inte bara är 20 mil utan över 70 mil "hemifrån". Jävligt dumt jag vet. Men vad gör man när kärleken slår till och det känns rätt? Men man uppelever också känslor mm på nytt och nya oroligheter pga tidigare erfarenheter. Så får man på något vis hitta lösningar med tiden som funkar. Men som sagt, kände för att ventilera med personer som är eller har varit i liknande situation. Det är rätt skönt när ens tankar och känslor även upplevs hos andra människor runt om och man inte är "ensam".


    Men om han nu vill bo kvar där han bor och inte låta dig köpa in dig så ser jag ingen lösning på dina problem förutom att bli särbo. Vad är det för lösning du tänkt dig?
  • Anonym (Snåle fan)
    Anonym (Inneboende? :/) skrev 2020-06-08 20:31:42 följande:

    Att om man vill komma nånstans i livet bot man inte i hyresrätt i 20 år. Om man har möjlighet så vill man ju komma nån vart och inte leva som när man var 20 liksom hela livet. Man vill ha investerat och byggt upp nåt under livet.

    Hon kan ju inte det nu. Utan det är bara han som gör det. Det blir ett ojämlikt förhållande där hennes trygghet hänger på honom. Fallet blir stort om de går isär medan mannen har säkrat sin framtid.


    Men det är väl upp till henne att säkra sin framtid, sätt in de pengarna som skulle ha gått till huset om hon hade ägt det på ett konto, så skulle det bli så en dag att det tar slut så har hon ändå pengar och kan komma nån vart. Och varför skulle man inte komma nån vart i livet om man bor i hyresrätt? Mycket smidigare än tex bostadsrätt. Hyresrätt betyder inte att man står med noll kronor på kontot.
  • Vinterankan

    Jag tycker du låter lite besatt av ditt och mitt och att han absolut inte får tjäna något på dig. 

    Som jag uppfattat det så har du fått följande:

    * Billigt boende
    * En sambo som ser dig som en jämlik part i boendet i allt utom det ekonomiska
    * Pengar på banken från lägenhetsförsäljning som du kan investera
    * Pga billigt boende har du stora möjligheter att spara ännu mer pengar att kunna använda om det skiter sig och du behöver skaffa något eget
    * Slipper alla oförutsedda utgifter som kan komma med ett boende

    Om det var så att din sambo ständigt påpekade att det minsann är hans hem och att du inte har något inflytande över inredning, renoveringar mm då skulle jag tycka att du hade mer fog för din kritik. Men nu verkar han ju snarare vara mån om att du ska känna det som ditt. 

Svar på tråden inflyttad till honom- hans hus