• Anonym (Anna)

    Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

    Hej,

    Har uppstått en lite märklig situation nu när min man som jag har två gemensamma barn tillsammans med, hastigt gick bort i en hjärtinfart i veckan. 

    Vi håller på med allt det praktiska med dödsannons i tidningen. Makens mamma och pappa vill gärna stå med i annonsen, vilket jag är ok med. Men de menar att de måste/ska stå högst upp i annonsen?

    Vad gäller egentligen? Jag och min man var gifta med barn i bilden, och jag har således sett det som en självklarhet att jag och våra gemensamma barn står högst upp och att vi är "närmast" anhöriga? 

    Hur ser ni på det? 
    Tycker om mina svärföräldrar, men har funderat på att be dom skriva en egen annons i så fall om de måste stå högst upp? Är det rimligt att resonera så eller överreagerar jag? Hur hade ni tänkt i denna situationen? 

    Hade verkligen uppskattat att höra hur ni tänker och resonerar.
    Tack! 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-06-05 17:18
    Tack för era svar, blir lite klokare och att jag verkar tänka i rätt banor.

    Mina svärföräldrar och jag har alltid i övrigt kommit bra överens så jag har blivit lite förvånad över att situationen ens har kunnat uppstå.

    Själva annonsen är väl en liten sak, som gjort att bägaren runnit över. Dom vill vara ytterst involverad i allt nu i samband med dödsfallet vilket dränerar mig otroligt, eftersom det just nu är så pass mycket annat som är så jobbigt för både mig och barnen.

    Barnen är ganska stora och vill gärna vara med i att planera begravningen, tillsammans med mig. Det blir ganska jobbigt när farmor och farfar vill vara med och ha bestämda åsikter, om något som är barnens önskan. För mig är det viktigt att barnen får vara en stor del i att välja psalmer och tårta om de känner att de vill det.

    Känns som jag dräneras på all form av energi och har fullt upp och ingen ork att ta någon större hänsyn till deras bestämda åsikter. Mitt fokus ligger främst hos barnen, sen hos mig för att vara en bra mamma. Känns som jag håller på att explodera mot dom snart och kan inte hålla inne någonting. Känns så jobbigt, då vi alltid kommit bra överens och jag hoppats få stöd att hantera detta för att vara en bra mamma. Istället känns det som att allt bara blir ännu tuffare.. Jag måste vara en bra mamma, särskilt just nu.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-06-06 12:58
    Tack för fint stöd från så många. Det värmer. Trodde aldrig att jag skulle få så många svar.

    Absolut så förstår jag att det är väldigt jobbigt och kämpigt för mina svärföräldrar. Det är det för oss alla. Jag värderar inte smärtan hos någon, jag förstår att det är en chock och en enorm sorg för dem. Vi har alltid haft en fin relation, jag och svärföräldrarna. Det har aldrig varit något bråk och jag har alltid känt mig välkomnad med värme. Men det är kämpigt för alla. Jag kämpar med barnen som är 10 respektive 14 som ligger hemma med kraftiga ångestattacker. Vi gråter ihop, men jag måste finnas där, vara ett stöd, lägga band på mig för att orka.. Jag har knappt sovit.. Inte kunnat tänka på mig. För självfallet måste jag göra allt för mina barn... Barnen vill vara med och planera begravningen. Och för mig är det viktigt att de får vara ytterst delaktiga, det är deras pappa... Jag tror att det är viktigt i deras process och att vi får minnas, sakna..

    Jag tycker oerhört mycket om mina svärföräldrar.. Men jag orkar inte just nu att de ska kritisera det som är viktigt för barnen just nu. Absolut får det välja en psalm eller liknande. Men inte allt! Jag vill ha svärföräldrarna hos oss, jag vill att de ska vara delaktiga i våra liv. Jag hade önskat att jag kunnat luta mig mot dem som jag tidigare alltid känt att jag kunnat göra.. Jag vill att de ska vara här.. Jag vill att de ska träffa våra barn och prata minnen. Det hade betytt allt för mig och barnen. Det hade betytt allt om de kom över en stund. Men tyvärr känns det jobbigt att de inte gör det. De träffar andra och lever med att träffa andra då de haft corona, och fått det bekräftat.

    Det känns därför otroligt tufft när jag kämpar dag och natt... Samtidigt som jag knappt orkar något. Jag kräver och förväntar mig inte att de ska stötta mig som de tidigare gjort mot mig och min man och våra barn. Jag förstår att allt är jobbigt för mina svärföräldrar med i denna stund, men de har varandra att luta sig åt. De har inte barn som ligger med ångestattacker hela nätterna.

    För mig är det en chock för det är ju mannen jag har/hade allt tillsammans med. Hela mitt liv med. Våra underbara barn. Mannen som jag älskar och älskat varje dag så att det gör ont i mig finns inte mer. Allt vi skapat tillsammans av kärlek, underbara barn, hus, sommarstuga och fina minnen. Min trygghet är borta. Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill vara liten och ynklig. För det är så jag känner. Men jag måste göra allt för våra barn, som är det viktigaste just nu. Att barnen blivit ifråntagen sin pappa det är mitt fokus att finnas där. Allt rycks ifrån.. Inget i livet är viktigt längre förstår jag nu, utan det är ända som är viktigt här och nu är barnen.

    Tyvärr rycks mycket trygghet från dem nu.. Pappa.. Men också hus, sommarhus som vi nog kommer behöva sälja på sikt. En stress mitt i sorgen.. Jag hade hoppats på att mina svärföräldrar som jag alltid haft en fin relation till, även våra barn.. Hade kunnat fokusera lite på dem. Det hade betytt allt för mig och för barnen. Det hade gett en smula hopp och tröst i allt som känns jobbigt. Ett samtal eller kort besök, eller en matlåda utanför dörren. Så lite... Men hade betytt allt just nu..

  • Svar på tråden Svärföräldrar högst upp i dödsannons?
  • Anonym (U)
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 10:01:48 följande:

    Ja du, det är inte jag som har hittat på det uttrycket. Och det finns av en anledning.

    Gissa vilken.


    Det finns av en anledning och betyder motsatsen egentligen.

    ?The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.? är den riktiga citatet.

    Det används som du gör visserligen idag av många men det bevisar knappast att din åsikt är allmän sanning.

    Man är fri att hålla med originalversionen istället.
  • FuckGoggleAskMe
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 00:07:00 följande:
    Vid arvet räknas änkan/änklingen först.
    Barnens vilja får vänta.
    Nja lite långsökt och oklart kanske, men vad jag menade är att barnen ärver, men är föräldrarna gifta ärver makan med förfoganderätt, finns varken barn eller maka, ärver föräldrarna. I samma ordning brukar det stå i annonsen, först makan (den som ärver), sedan barnen och sedan föräldrarna. Samma för begravningsarrangement.
  • mari123

    Min bror dog i mars och i annonsen stod FRUN först och sedan barnen med respektive och namnen på barnbarnen. SEDAN mor och far och efter det syskon och övrig släkt och vänner.

  • Silverjenny
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 10:01:48 följande:

    Ja du, det är inte jag som har hittat på det uttrycket. Och det finns av en anledning.

    Gissa vilken.


    ?Blood is thicker than water.?

    The quote comes from: ?The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.? This actually means that blood shed in battle bonds soldiers more strongly than simple genetics. Although we commonly use it to suggest the strength of family ties, it doesn't refer to family at all.

    Se där Mimmi, vad fel du hade!

    Tråkigt om du och din man inte älskar varandra men jag står närmast min man, han är den jag självmant valt att leva mitt liv tillsammans med.

    Visst sörjde jag när mamma dog absolut men min alkoholiserade frånvarande pappa, ja han kunde jag både ha och mista.

    När min rasistiska WT bror gick bort förra året fällde jag inte en enda tår och har inte känt en enda känsla av sorg än idag.

    Men det är min personliga erfarenhet och inget jag kan hänvisa till som bevis för hur andra ska känna. Det är en helt ointressant och ovärdig diskussion dessutom att rangordna folks sorg, det är alltid individuellt och beror på vilken relation man har till den avlidne.

    Däremot är make/maka och gemensamma barn ens närmaste familj juridiskt och vad gäller etikettsregler vid begravning etc. Sen får du gilla din mamma hur mycket du vill men detta är vad lagen säger.
  • tjolahoppsi

    Det tråkiga är att svärisarna riskerar förlora så mycket mer.

    En mors reaktion är stenhårt att gå in och fokusera på sina barns sorg och kris och skydda sina barn.

    Jag har sett det här scenariot tre gånger på rätt nära håll. De första två gick svärfamiljen in direkt och fokuserade på de efterlevande barnen, lite tanken att de får behålla sonen genom barnbarnen. Tredje gick de in i att ta hand om sig själva och sonens syskon, änkans familj gick in för barnen. Mönstret syns redan på begravning men följer genom åren. De första två har genom många år till vuxen ålder en nära kontakt med barnbarnen och till och med närmare än änkans familj i ett fall. I andra ebbar kontakten.

    Hur högtider firas och hur man håller kontakten genom åren sätts faktiskt i hur man tar krisen. Fokusera på barnen så slipper de tappa sista länken till sin döde son

  • Anonym (Xxx)
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 10:01:48 följande:

    Ja du, det är inte jag som har hittat på det uttrycket. Och det finns av en anledning.

    Gissa vilken.


    Javisst. Tur att vi har dessa gamla uttryck så vi slipper tänka själva eller basera en åsikt på kunskap eller forskning eller egen erfarenhet, man måste ju basera allt på dessa uttryck och utgå från att de stämmer in på alla människor:)
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (U) skrev 2020-06-06 10:28:34 följande:
    Det finns av en anledning och betyder motsatsen egentligen.

    ?The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.? är den riktiga citatet.

    Det används som du gör visserligen idag av många men det bevisar knappast att din åsikt är allmän sanning.

    Man är fri att hålla med originalversionen istället.
    Må så vara, men det är inte den betydelsen ordspråket har i dag. OCh det vet du lika väl som jag.
  • Anonym (Mimmi)
    FuckGoggleAskMe skrev 2020-06-06 10:32:01 följande:
    Nja lite långsökt och oklart kanske, men vad jag menade är att barnen ärver, men är föräldrarna gifta ärver makan med förfoganderätt, finns varken barn eller maka, ärver föräldrarna. I samma ordning brukar det stå i annonsen, först makan (den som ärver), sedan barnen och sedan föräldrarna. Samma för begravningsarrangement.
    Fast det var inte det du skrev då.

    Och nej, även om paret inte var gifta men ändå levde ihop så brukar partnern stå först.
  • Anonym (Mimmi)
    Silverjenny skrev 2020-06-06 11:03:32 följande:
    ?Blood is thicker than water.?

    The quote comes from: ?The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.? This actually means that blood shed in battle bonds soldiers more strongly than simple genetics. Although we commonly use it to suggest the strength of family ties, it doesn't refer to family at all.

    Se där Mimmi, vad fel du hade!

    Tråkigt om du och din man inte älskar varandra men jag står närmast min man, han är den jag självmant valt att leva mitt liv tillsammans med.

    Visst sörjde jag när mamma dog absolut men min alkoholiserade frånvarande pappa, ja han kunde jag både ha och mista.

    När min rasistiska WT bror gick bort förra året fällde jag inte en enda tår och har inte känt en enda känsla av sorg än idag.

    Men det är min personliga erfarenhet och inget jag kan hänvisa till som bevis för hur andra ska känna. Det är en helt ointressant och ovärdig diskussion dessutom att rangordna folks sorg, det är alltid individuellt och beror på vilken relation man har till den avlidne.

    Däremot är make/maka och gemensamma barn ens närmaste familj juridiskt och vad gäller etikettsregler vid begravning etc. Sen får du gilla din mamma hur mycket du vill men detta är vad lagen säger.
    Du bär dig bara löjligt åt. Du vet lika väl som jag hur ordspråket används i Sverige idag. 
    Så nej, jag har inte fel.

    Men du hade ju ändå tur att någon annan hade koll på originaluttrycket så du fick försöka trycka till mig. (Även om det ju uppenbarligen misslyckades.) Kyss

    Du kan sluta att beklaga mig, jag lever i ett fint och harmonsikt förhållande. "Min man" är min sambo, jag tror inte på äktenskap. De tar mer än det ger i mina ögon. Men det är en annan fråga så det lämnar jag här.

    Du, däremot, verkar obehagligt känslokall! Rent av empatiskt störd.

    Och sen börjar du gnälla om personliga erfarenheter, ovärdiga diskussioner och blablabla... där du motsäger dig själv. 
    För att sedan avsluta med en massa nonsens som du hänvisar till lagen för att "bevisa". När det kommer till etikettsregler!

    Du är pinsam Silverjenny. Jag råder dig att tänka innan du skriver nästa gång.
  • Ingrid1983

    Stackars er. Så jobbigt. Säkert nån annan som skrivit då jag inte läst hela tråden, men ts kan du prata med begravningsbyrån om detta? Antar att det är du som håller i kontakten och ordnar saker, så försök vara vänlig men bestämd mot föräldrarna. Om barnen är med när ni planerar borde de på byrån lyssna mer på dem än på föräldrarna tycker jag, det är trots allt deras pappa som bott under samma tak, det har väl inte föräldrarna. Klart föräldrarna kan få välja nån psalm, dom kände honom som barn. Men den vuxna mannen han är er närmaste. Det kan de aldrig ta ifrån er. Planera bara ihop med barnen, du behöver inte alltid svara i telefonen ens. Säg att nu har vi valt, men ni kan få välja "bla bla bla" Klart det är svårt. Men ts du behöver inte vara så stark, och så bra mamma just nu. Ni får vara svaga, ledsna och arga tillsammans du och barnen. Skickar er kärlek.

Svar på tråden Svärföräldrar högst upp i dödsannons?